Olivia 17 år och Zulubyn

Oh the Zulu king with the big nose-ring
Fell in love with a dusky maid
And every night in the pale moon light
Across the lake he came
A hug and a kiss for the pretty little miss

Unknown



Min sista rapport från Sydafrikaresan kommer mestadels att handla om Olivias födelsedag då hon fyllde 17 år. Efter uppvaktningen på sängen började dagen med det Olivia kanske mest uppskattar nämligen att rida, och det skulle bli mycket ridning idag...

Med hästar från den närliggande hästfarmen "Four winds" blev det ridning i trav och galopp ett par timmar i bananplantage, bland sockerrör, över hed och gröna kullar. Varma och svettiga och efter behövlig dusch satte vi kurs mot Zulubyn Simunye.

Simunye, som förövrigt betyder "we are one" på zuluspråket, ligger djupt ner i Mfule River Valley. Här lever och bor Biyele-klanen som är släktningar till det en gång respekterade kungliga huset av Zulunationen. Här har zulufolket levt långt innan "Anglo Zulu-kriget" 1879.

För att komma till byn får man rida eller åka oxkärra 4,5 km, i sig ett äventyr. Byn ligger som sagt djupt i en dalsänka och man ser inte byn förrän man i princip är framme. Byns mycket originella hus eller snarare stenhyddor är byggda utan ritningar och ser ut att växa ut ur bergets klippor.

Efter att ha skumpat nerför en "kostig" på hästrygg med alltför hårda sadlar var välkomstdrinken synnerligen uppskattad. Efter ytterligare uppvaktning av Olivia kunde vi "dra oss tillbaka" för en stunds svalkande bad i våra rum. Badkaret var charmigt murat av grova stenar. Rummen i övrigt bjöd på öppna fönstergluggar, handfat i form av en skål med tillhörande kanna vatten.

Kvällen bjöd på god middag med lokala specialiteter. Därefter blev vi inbjudna till den närliggande zulubyn som vi kom till efter en kort promenad över en spång. Vi välkomnades av hövdingen som tillsammans med sin och andra familjer lever och bor här.

Efter att skymningen kom snabbt till dalgången satte vi oss runt lägerelden och blev bjudna på kött och hemlagad "öl". Därefter dansade äldre som yngre sina typiska zuludanser ackompanjerade av trummor. Eftersom det var Olivias födelsedag bjöds hon upp av några ungdomar som inte bara gav henne ett halssmycke utan också på sång och gemensam dans.

På morgonen därpå vaknade vi till babianskri och gitarrspel, ja det var en ovanlig kombination men fullt möjlig i den här miljön. Efter frukost gick vi tillbaka till zulubyn och mötte hövdingen som nu smidde spjutspetsar. Han och hans fru bjöd oss in i ceremonihyddan och berättade om sitt folk, seder och deras liv. Vårt besök i byn började gå mot sitt slut och framåt lunch beslöt vi oss för att ta oss tillbaka till civilisationen med hjälp av häst och jeep. Sammanfattningsvis blev det ett minnesvärt dygn för såväl Olivia som för oss andra.

Efter 3 timmars körning kom vi så till St Lucia som är ett mindre samhälle i nationalparken Greater St Lucia Wetland Park. Genom byn rinner en flod som bebos av otaliga flodhästar och krokodiler. Eftersom det är ett gigantiskt våtmarksområde finns här fåglar av alla de slag såsom fiskjuse, häger, stork och hornbills för att nämna några.

Vi hittar vårt guesthouse "African Ambience" som är ett underbart fräscht hus med vasstak såväl ute som på rummen. Efter välbehövligt dopp i poolen och ett gott vitt vin kände vi oss redo för att uppleva de tre kommande dygnen på milsvidda vita och i stort sett obefolkade stränder vid Cap Vidal.

På nyårsafton körde vi söderut igen mot Umdloti som ligger några mil norr om Durban. Vi firade nyåret på det spejsade arkitektoniska Casino Sibaya som gott och väl kan mäta sig med sina "kusiner" i Las Vegas. Det nya året firades in med champagne och i staden Mtubatuba inköpta fyrverkerier. Happy New Year 2008!!!!

Våra sista tre dygn spenderade vi på stranden i Umdloti, och shoppandes på Gateway i Durbans utkanter som också hade en konstgjord surfingvåg om 1 miljon kubikmeter vatten i timmen. Här kunde grabbarna vågsurfa på såväl vanlig surfbräda som liggandes på bodyboard. En makalös manick...!

Sammanfattningsvis blev det tre oförglömligt underbara veckor tillsammans med goa vänner i ett land som gav mersmak. Eftersom vi bara har nosat på vad landet erbjuder har vi inget emot att kunna komma tillbaka och nosa vidare.

Hajdykning

I'm a shark, I'm a shark
a killer of the ocean
I'm a shark, I'm a shark
and silently I strike
I'm a shark, I'm a shark
I'm dumber than a tree
I only have three thoughts
and they are: eat, swim, ...eat.

The Arrogant Worms, 1978

Mig veterligen finns det inte en enda låt som återger hajen som en intelligent och fulländad skapelse med stor integritet. Hade det gjort det hade jag mer än gärna ratat the Arrogant Worms som snarare spär på myten om hajen som människoätare.

Enda sedan jag för 15 år sedan fick möjlighet att dyka med citronhaj och sandtigerhaj i Kolmårdens gigantiska akvarium har jag närt en dröm om att få dyka med dessa djur i deras naturliga miljö. Ett av mina planerade äventyr i Sydafrika var därför att få dyka fritt med haj i Indiska oceanen. Från Sverige fick jag kontakt med Mark vars erfarenheter av hajens beteende och från att dyka med dessa djur har gjort honom känd som dokumentärfotograf och filmare. Han samarbetar med National Geographic, BBC, Planet Earth, Animal Planet och Discovery Channel men också med den akademiska världen i forskningsprojekt.

För att finansiera sin verksamhet erbjuder han betalande dykare att uppleva hajen i sin naturliga miljö, utan skyddande bur.

Då jag besökte honom i Kwa Zulu/Natal intill Aliwal Shoalrevet befann sig dykare från National Geographic's på plats för att under 6 månader dokumentera tigerhajens beteende och liv med hjälp av fenmonterade videokameror! När sedan kamerans hårddisk blir full utlöses automatiskt fästanordningen och kameran flyter upp till ytan. Med hjälp av en radiosignal pejlas sen koordinaterna varför kameran kan bärgas.

Förutom mig själv gjorde jag sällskap med en annan betalande dykare, walesaren Geoffrey. Dykbåten är en ribbåt med 2 st 90 hk motorer. I stort sett sker alla båtdyk utmed den sydafrikanska östkusten med ribbåtar som sjösätts från strand. Eftersom dyningarna och vågorna mot land oftast är höga är bara båtturen i sig ett äventyr.

Vi når revet efter 25 min. Casper som är Marks medarbetare gör i ordning betesstationen med ett proteinstint innehåll av död fisk. Därefter sänks den ner från en boj till 8 meter. Eftersom hajen upptäcker doftspåren motströms tar Mark båten 20 meter uppströms där Casper sen öser i hinkvis med "proteinsoppa" som får driva mot betesstationen. Sen är det bara att vänta.

Här sitter jag nu på gummibåten och väntar på att hajarna ska dyka upp. Det är en svårdefinierad känsla och sinnesnärvaron kan bäst beskrivas som skräckblandad förtjusning.

Vi får vänta 25-30 minuter innan de första hajarna närmar sig oss. Efter det första paret dusky sharks kommer sen ytterligare ett 10-tal. Duskyhajen kan bli 4 meter. De som nu gör oss sällskap är 2 - 2,5 m långa. Jag väntar bara på att Mark ger klartecken att det är dags att hoppa i vattnet men han har på känn att också blacktiphajen är på ingående. Mycket riktigt, efter ytterligare 5-10 minuter ser vi de första blacktiphajarna.

Nu ger Mark klartecken och strax därpå rullar vi dykare i baklänges över båtkanten. Våra förhållningsorder är att placera oss 2-3 meter från betesstationen i 90 grader från strömriktningen. Detta för att ge hajarna fritt utrymme då de kommer motströms mot betesstationen.

Det är först nu som det går upp helt och fullt för mig i vilken miljö jag befinner mig i. Här är jag i hajens naturliga "kök". Jag uppskattar antalet haj till ca 30-40 stycken. Nu är det inte så att dom är väluppfostrade och står på kö för att närma sig betesstationen, ett faktum som innebär att jag har dom på 1,5 -2 meters avstånd såväl omkring mig som ovan och under mig. I de förhållningsorder som Mark gett oss ingick bland annat att ifall en haj simmar mot mig så ska jag för att undvika "krock" lugnt lägga händerna på huvudet och trycka ner hajen samtidigt som jag undkommer genom att passera ovanför hajen...! Nu behövde jag aldrig praktisera denna närkontakt, vilket jag inte heller saknar.

Bilderna av blacktip- och duskyhajarna är tagna vid dykplatsen och ger en god bild av mina upplevelser. Är det då inte farligt och dumdristigt att dyka så här? En i allra högsta grad berättigad fråga speciellt som att hajen genom media och inte minst genom filmindustrin pekas ut som människoätande bestar. Mark lever efter den egna övertygelsen och gjorda erfarenheter att risken att bli attackerad är liten. Ifall inte hajen "vaknat på fel sida", är väldigt hungrig eller upplever att dykaren inkrängtar på hajens bekvämlighetszon är det ovanligt att hajen blir aggressiv. Däremot kan dom bli nyfikna och "buffa" till dykaren. Av hajens omkring 350 olika arter är de allra flesta ofarliga för människan. Det är i princip bara vithajen man bör undvika utan skyddande bur.

Säsongen tillät oss inte att få uppleva tiger- och sandtigerhajen som är betydligt större hajar, uppåt 7 meter lång. Av den anledningen blir det att planera nästa Sydafrikaresa till oktober-november då dessa kommer i stora antal till Aliwal Shoals.

En vecka senare besökte Christian Wiedel och jag Coral Divers i Sodwana Bay som ligger 10 mil söder om Mocambique. Det är en dykresort som tar 200 gäster och ligger inbäddad i grönskan skiljt från många andra dykarrangörer. Hela Sodwana Bay handlar bara om två saker, koralldykning eller djuphavsfiske. Vi hade bokat ett dyk med divemastern Brett till 2 Mile Reef och dykplatsen "Cliffs and overhangs". Här gäller också strandlaunch med ribbåt genom 3 meter höga vågor vilket är som sagt en spännande erfarenhet i sig. I det 27 gradiga vattnet var det nu inte haj som lockade utan koraller, murena, papegojfisk, blue stripped snappers, rockor och mängder av annan fisk.

Annis femtiårsfest

Whenever you're away from me,
wherever you go
You're never far away from me,
I want you to know
I only have to close my eyes dear,
and suddenly I'm where you are
You better never stray,
'cos I'll never be far away

Electric Light Orchestra, 1980

18262 dagar, är det något att fira och en anledning att ställa till med fest?
Självklart är det så!

Fastän rikligt hyllad och uppvaktad i Sydafrika bjöd Anni släkt och vänner till en lite annorlunda födelsedagsfest i lördags. Ett av hennes önskemål var att få bjuda på örongodis i form av orgelmusik varför festligheterna började i en av stadens fina stadskyrkor från 1200-talet. Men av orgelmusik blev det nu inte mycket. Ingen av de sju tillfrågade organisterna kunde spela. Anledningar som influensa, bruten arm, andra sjukdomar, semester och andra engagemang reducerade orgelspelandet till ett fint anlagt och effektfullt ackord av sonen William.

Desto bättre blev det övriga programmet. Mimmi sjöng ett par sånger, Olivia spelade trumpet, Lillemor reciterade dikt medan Anette spelade piano och sjöng. Sen överraskades Anni med att få lyssna på Stens, Bittes och Haralds kloka funderingar och egna erfarenheter av vad det betyder att fylla 50 år.

Om nu denna inledning av festligheterna kan kategoriseras som den mer seriösa delen tog vi oss sedan till golfklubbens restaurang för middag, tal och spex. Själv valde jag att som ett sällsynt tillfälle göra några officiella nedslag i mina dagböcker från de 11857 dagar som jag känt Anni. Det har ju onekligen hänt en del under dessa dagar :-)!

Sammantaget blev det en lyckad fest och när nattamaten i form av Bullens varmkorv var uppäten konstaterade Anni glad och nöjd att det nu var dags att gå vidare…

Grattis igen Anni!

Mona Lisa & Bengt Wiedel firar 50 år

Sun is shinin' in the sky
There ain't a cloud in sight
It's stopped rainin'
Everybody's in a play
And don't you know
It's a beautiful new day

Electric Light Orchestra, 1978

Nyss hemkomna från Skåne efter firandet av Mona Lisa och Bengt Wiedels gemensamma 50-års fest på Ängavallens Gård och Restaurang kom jag att tänka på ELO's gamla versrad som rätt bra sammanfattar känslan och innebörden av gårdagskvällens megafest.

Som toastmaster hade jag det stora nöjet att guida festparet och övriga 85 gäster genom en händelserik afton. Ängavallens restaurang som av Gastronomiska Akademien blivit belönad för sina kulinariska anrättningar hade tillagat en fyrarätters meny bestående av:

• Ål med äggaröra (vad annars?)
• Jordärtskockssoppa med rotfrukter och spickerökt hälsokalv
• Lättrimmad sadel & stek på gårdens späda hälsogris
• Hallongranité, maräng och brylé
• Allt serverat med utsökta drycker som krävde 6 glas per person

Under sittningen och mellan rätterna underhöll gästerna värdparet med tal och showgruppen Music4you uppträdde. Jag hade med andra ord fullt upp som toastmaster och hoppas att min bordsdam Petra har överseende med att hennes kavalje, pga uppdraget, inte gav henne full uppmärksamhet! Stinna, goa och glada stompades natten in med hjälp av gruppen Schlager-piraterna.

Tack Mona Lisa och Bengt för en oförglömlig fantastisk kväll och fest, "and don´t you know, it´s a beautiful new day out there!"

//Totte & Anni