"Une nuit a Paris"

Bonjour monsieur
Paris really welcomes you
It's the best room in the house
It's forty francs a night, alright.
It's crazy, it isn't worth a centime
I'll take it!
Merci Monsieur

10cc, 1975

Jag besökte Paris i veckan. Förutom två dagars arbete fick jag ytterligare någon dag att göra det åtminstone jag gör i storstäder, nämligen gå, gå och gå. Löparskorna lämnade jag hemma eftersom jag visste att kroppen ändå skulle få ett par tre mil.

Jag har svårt att se mig mätt på staden. Utan att vara svulstig erbjuden den vad många andra mångmiljonstäder också kan erbjuda. Den är rik på kontraster, av såväl dess arkitektur som människorna som bebor eller besöker staden. Att Franska öppna mästerskapen i tennis spelades under veckan märktes tydligt. Media, butiksskyltning och tennisklädinspirerade flanörer gjorde ingen hemlighet av vad som skedde på Roland-Garros stadion.

De rika är snuskigt rika medan de fattiga är just det, bara fattiga. Två Mercedes SLR McLaren, bägge hemmahörande i Qatar, stod tillsammans parkerade utanför Ritz. Ett par kvarter därifrån sitter, ligger och går tiggarna. Trafiken är ett kapitel för sig. Förutom, i jämförelse med McLaren, de mer normala bilarna som sicksackar sig mellan filerna finns alla scootrar och motorcyklar. Det som är facinerande är skillnaden på hur dessa tvåhjuliga trafikanter klär sig i Paris jämfört med hemma. Den i stort sätt enda gemensamma nämnaren är att bägge bär hjälm. Däremot är det inte snack om att klä sig i mc-ställ, boots eller ryggplatta på väg till eller från jobbet, restaurangen eller boulangeriet. Nej, här fladdrar kjolarna, kavajerna och scarletterna i fartvinden! Jag kan inte låta bli att småle åt den svenska präktigheten (ja,ja jag vet att något kan ju hända) som också fick ett nytt ansikte häromdagen då den svenska korvetten HMS Malmö fångade in sju somaliska pirater i Adenviken och satte på dem brandgula flytvästar...

Söndagen firades dock på hemmaplan i vad som måste vara årets härligaste, skönaste och soligaste försommardag, tillika Mors Dag.

Olivias studentbal

Altogether shout it now
There's no one
Who can doubt it now
So let's tell the world about it now
Happy days are here again

Barbra Streisand, 1963



Helgens stora händelse var naturligtvis Olivias studentbal som föregicks av fotografering av Kaggs avgångsklasser i Stadsparken. Med en himmel som valde att bli blå och en sol som hjälpte kvicksilvret att passera de 20 graderna intogs Stadsparken av 100-tals glada och förväntansfulla blivande studenter (8/6) i balklänningar och smoking. Det var en häftig syn! Senare på kvällen och tills tidig morgon fortsatte festen på Stufvenäs Herrgård.

Helgen i övrigt innehöll förutom röjning och städning vid och i Ölandsstugan också fest för Anni och mig. Det var en av hennes affärsbekanta som fyllde 60 år med pompa och ståt för 400 gäster.

Göteborgsvarvet

Come out to play
The future lies with you
Now you can be sure is the cure
What we're searching for
Is to have a jolly good time

Robbie Williams, 1999

Väderprognosen för helgen såg bra ut varför jag i fredags stoppade in Bonnevillen i hästtransporten och körde till västkusten. I Varberg parkerade jag transporten och rullade ut MC'n. Jag hann inte längre än till stadens Jet-mack förrän en äldre man i Volvo rullade fram, vevade ner rutan och undrade vilken årsmodell det var, varpå han berättade att han haft en -64:a. Efter att ha höjt Bonnie'n till skyarna som tidernas cykel ville han lyssa på motorljudet. Och det fick han! Det är alltid lika roligt att få dela det karaktäristiska "the good ol’ twin sound" med en kännare!

Sen luftade jag mig själv och cykeln utmed gamla E6:an till Göteborg. 8-9 mil senare parkerade jag intill Slottsskogsvallen där man precis startade grenen 7 och 10 km stavgång. Det var en rätt skojig syn med företrädesvis mogna kvinnor som med raska steg och ihärdiga stavisättningar gav sig iväg.

Efter att jag fått min nummerlapp och tidschip satte jag iväg igen, nu mot Kullavik och syrran med familj.

Lördagförmiddag bjöd återigen på fint väder. Jag tog bussen till Marklandsgatan och för varje hållplats blev antalet löpare fler och fler. Att vi alla var på väg till världens största halvmara var det inget tvivel om. Av de närapå 54.000 anmälda löpare kom 41.000 till start. Bengt och Christian Wiedel satt på läktaren till vallen och väntade. Förutsättningarna såg onekligen bra ut. 17-18 grader, sol och inte för stark vind gick inte att klaga på!

14:20 startade jag i 4:e led och som vanligt blev det trångt genom Slottsskogen och det var inte förrän vi kommit över Älvsborgsbron som det lättade lite. Tyvärr väljer många långsammare löpare att strunta i uppmaningen att hålla vänsterflanken fri för passage. Det är trångt nog som det är för att man dessutom ska ha gående och lunkande deltagare som begränsar framkomligheten. Sen har jag inte förstått varför man låter sponsoranställda starta i en egna tidiga startgrupper som till stora delar utgör effektiva hinder i form av långsamma löpare. Men det är som det är så det gäller att man försöker se evenemanget mer som en glad tillställning.

Varvet bjöd på ett 50-tal musicerande band och mycket folk utmed banan. I höjd med Handels började molnen skymma solen och det blev snabbt kyligare, men då var det inte mer än 4 km kvar. Jag sprang in på 1:47, mao minuten snabbare än förra året vilket är OK. Bengt gjorde 1:39 och Christian 1:42.

Nöjda, glada och fräscha tog vi oss till Kullavik för en välförtjänt dusch varefter skåningarna satte kursen hemåt och jag till Varberg, grenslandes Bonnie'n. På söndagen spände jag åter transporten framför bilen och körde till Halmstad där jag fick se William spela seriematch i dubbeltennis med Calle-tränare.

Vårens MC kortege

When I go to heaven
Hog Hog heaven
I'll have a drink with Elvis
while Marlon's on his way
We're kickin' and we're revvin'
We're dressing up in style
It's time to take a ride on that freeway in the sky

Roxette, 1994


(Alla bilder är klickbara)

I lördags rullade Bonnien iväg med mig och Wille samt Olivia och Sanna Ivarsson på hennes Yamaha 600 mot MC-klubben 's klubbstuga och vårens traditionstyngda kortege. I bästa möjliga väder samlades mer än 400 cyklar och förare och säkerligen ytterligare 300 passagerare. För oss ännu oinvigda i traditionen blev det en mäktig syn.

Strax efter 10.00 rullade kortegen iväg mot Nybro. Polis och funktionärer såg till att all annan trafik stannade av för att få en obruten kortege. Människor utmed vägen hade tagit fram Brassestolar och hällt upp kaffet och vinkade glatt med den lediga handen. Trevligt, trevligt...

Väl i Nybro tog det en stund innan alla cyklar stod uppställda kring Stortorget. Nu gavs det möjlighet att närmare studera ekipagen. Naturligtvis letade jag efter andra Bonnevilles och fann två. En från 70-talet och en annan från omkring 2005. Skojigt är då förare och andra "tittare" kommer fram och ställer frågor om min Bonnie. Ofta är det nostalgiska och igenkännande kommentarer. Och det är lika roligt varje gång att få berätta om jubileumsmodellen och att mitt exemplar blev byggd månaden innan hela fabriken brann ner.

Efter en promenad och glassintag började de främsta cyklarna att starta upp varför det blev att dra på sig ställ och hjälm igen. Snart var vi på väg mot Kalmar. Efter en dryg halvtimme kom de första cyklarna in i stan och började fylla Stortorget. Det skulle dröja ytterligare en halvtimme innan alla kommit på plats och den sista cykeln tystnade.

De igenkännande kommentarerna var snart igång igen och i likhet med hundägare blir man snabbt bekant med både den ena och den andre. Det kan Olivia och Sanna också intyga efter att de blivit inbjudna av Harleygrabbar till en privat efterfest på lördagskvällen...



Så småningom kallade andra plikter såsom trädgårdsarbete varför vi rullade hemåt med en ny erfarenhet rikare. Jag misstänker att vi kommer bli traditionen trogen!