... en samling banala trallar utan socialt patos!

Hide my face in my hands, shame wells in my throat
My comfortable existance is reduced to a shallow meaningless party
Seems that when some innocent die
All we can offer them is a page in a some magazine
Too many cameras and not enough food
'Cos this is what we've seen

Sting, 1980

(Klicka på bilden för en förstoring)

Liksom världen i övrigt förfasas jag av jordbävningen i Haiti. En förfasan som innehåller många frågor om "varför" men också insikten av mina begränsningar att kunna göra en skillnad. Som så många andra har jag skänkt pengar till hjälporganisationer som, om dom kommer fram, kan lindra lidandet. För övrigt verkar det som om Sverige och vi svenskar är generösa med våra pengar när det gäller katastrofhjälp. Härom dagen såg jag en lista på de länder som hittills har bidragit med mest humanitärt stöd. Först kom USA, därefter Frankrike, Storbritanien och därefter Sverige. Däremot fanns inga av de rika länderna från den arabiska halvön på listan. Vill gärna förstå anledningen!

I går kväll följde jag den internationella insamlingsgalan "Hope for Hahiti now" på TV som säkert inbringade bidrag som kan räknas till många 100 miljoner. Som draghjälp fanns välkända skådespelare som svarade i telefon och flera kända artister som uppträdde. Och det var då jag upptäckte ett intressant samband som jag formulerade till en hypotes.

Hypotesen lyder: "Populärmusikens texter har de senaste 20 åren utvecklats till en samling banala trallar utan socialt patos".

Hur leder jag det i bevis? Jo, utav galans 19 musikframträdanden där artisterna valde musik och texter som på ett eller annat sätt speglade Hahitis öde gjordes 13 av låtarna 1989 eller tidigare, åtta gjordes mellan 1969 - 1989 medan fyra gjordes under perioden 1990 - 2010. Till saken hör också att två låtar blev specialskrivna inför galan varför jag inte räknar med dom.

Här är spellistan:

John Legend: "Motherless Child", 1800-talet
Mary J. Blige: "Hard Times", 1854 av Stephen Foster
Alicia Keys: "Prelude to a Kiss", 1938 avDuke Ellington;
Bruce Springsteen: "We Shall Overcome", originalet skrevs i början av 1900-taletoch blev känd 1963 genom Joan Baez
Dave Matthews & Neil Young: "Alone & Forsaken", 1951 av Hank Williams
Emeline Michel: "Many Rivers To Cross", 1969 av Jimmy Cliff
Stevie Wonder: "Bridge Over Troubled Water", 1970 av Simon & Garfunkel
Jennifer Hudson: "Let It Be", 1970 av Beatles
Sheryl Crow, Keith Urban and Kid Rock: "Lean on Me", 1972 av Bill Withers
Wyclef Jean: "Rivers of Babylon", 1972 av Brent Dowe
Sting: "Driven To Tears", 1980 av the Police
Justin Timberlake: "Hallelujah", 1984 av Leonard Cohen
Madonna: "Like a Prayer", 1989

Shakira: "I'll Stand by You", 1994 av Pretenders
Taylor Swift: "Breathless", 2005 av Better than Ezra
Beyoncé: "Halo", 2009
Christina Aguilera: "Lift Me Up", 2010 av Linda Perry

Coldplay: "A Message", 2010 (natten innan konserten)
Jay-Z med U2's Bono och Rihanna; "Stranded”, 2010 inför konserten

Enligt mig belägger hypotesen att textförfattare och musiker innan 1990 var mer angelägna och intresserade av att spegla samhället och vårt samvete i sin musik än vad man är idag.

Tyvärr tror jag att hit-fabrikerna och en explorativ kommersialism är anledningen.