Happy birthday

So let us all begin
We know that love can win
Let it out don't hold it in
Sing it loud as you can
Happy birthday to you

Stevie Wonder, 1980

Mimmi 20 år!!!

Det tar ett tag innan det sjunker in. Ofrånkomligt fladdrar bilder förbi av dagar som gått. Resan som hon gjort från liten tjej på ostadiga ben till vuxen tjej innehåller en oändlig mångfald av intryck, relationer, kunskap, erfarenhet och beslut som ska bära och utveckla henne för dagar som kommer.

Det är väl ofrånkomligt att som förälder tycka att tiden gått för fort, att man inte riktigt hunnit med. Ofrånkomligt på så sätt att tidsperspektivet aldrig tycks räcka till. Det är helt enkelt en av flera mänskligt betingade sanningar.

Här hjälper mitt dagboksskrivande, som jag började med 1971, att bättre förstå tidsperspektivet. I dessa står det om dagar tillsammans med Mimmi som utgjort delar av såväl hennes som resten av familjens liv. Där står det också svart på vitt om alla "vanliga dagar" som minnet sorterat bort, dagar som John Lennon så träffsäkert beskrev som:

Life is what happens to you
while you're busy making other plans

Grattis Mimmi och ett stort lycka till med allt du företar dig!

PS. Visst ser födelsetårtan läcker ut! Högerklicka för en förstoring! Den lurade i alla fall lillasyster som inte hann få på sig sina linser vid uppvaktningen:)

One more rainy day

Trying to see the sunlight

My heart's crying out loud

I try to see through the clouds

On one more rainy day

Deep Purple, 1968

Så är då sommarens semesterveckor definitivt över. Två veckor är inte mycket men förhoppningar om sol och värme fanns där ändå. Nu blev det inte så mycket av den varan trots att SVT's väderman Per Holmgren hävdar att norra Öland, där vi mestadels befunnit oss, haft syd- och mellansveriges bästa väder.

Under de bägge veckorna har jag förfinat konsten att snabbt packa ur och packa i Brassestolar samt fikakorgen och förflytta bilen mellan för tillfället molnfria badstränder. Vi tog det säkra före det osäkra (men ändå det mest säkra) och ställde in Skåneresan pga massivt regnande. Det är tur att man inte är potatisbonde i Skåne! Istället fick vi såväl tid som inspiration till att klistra in gamla pappersbilder i album, en aktivitet med lång "back-log". Nu är i alla fall samtliga bilder insatta från 1995-2005. Nyare bilder ligger därefter på hårddiskar. Det som återstår att klistra är perioden 1986-1994 och för att det ska bli av kommer det att krävas ytterligare två veckors semester med regn...

Ett nytt besök i Kackelstugan gjordes härom kvällen. Anledningen var en konsert med Wille Crafoord. Jag tror du också kan le igenkännande till hans textrad ifrån låten Solsken:

Sommarn är bäst på vintern
just sådär som man minns den
när man har glömt alla regniga dar
finns bara solsken kvar

Up around the bend

There's a place up ahead
and I'm going just as fast
as my feet can fly.
Come away, come away if you're going,
leave the sinking ship behind.
Come on the rising wind
we're going up around the bend.

Creedence Clearwater Revival, 1970


07.00 gick starten för Kalmar Triathlon som också är officiellt SM. 422 deltagare gjorde upp om "järnmannaskapet" i detta genusneutrala arrangemang. 3,8 km simning, 18 mil cykling och ett avslutande marathon om klassiska 4,2195 mil är defacto respektingivande!

Med 18 grader i strömt vatten, en vind på 9m/sek och en maxtid på 2,15 tim är simningen troligen den största utmaningen för de flesta . Sist upp ur vattnet hade vevat i 2,45 tim men tilläts fortsätta ändå. Vädret under dagen var som sommaren i övrigt varierande med sol, moln, vind och regn.

Start- och målområdet är förlagt till Kalmars mer pittoreska och historiska kvarter, mer känt som Kattrumpan. Eftersom cykel- och löpsträckorna består av 3-varvsbanor blir också tävlingen mer publikvänlig och "tätare".

Årets "Ironman" blev Ted Ås som avverkade distanserna på nya banrekordet 8.34. Övriga har ytterligare 6,5 tim på sig att klara totaltiden om 15 tim och innan målet stängs.

Vid en jämförelse med ett triathlon ter sig ett vanligt marathonlopp som en parentes. Jag kan föreställa mig de plågor som många genomgått under dagen och fortfarande genomgår medan jag skriver detta. Det handlar om allt från ett icke oansenligt antal muskelfibrer som brustit, kramper i lår och vader till uttorkning och vanligt heligt håll.

Det är därför med lättnad jag konstaterar att såväl min kropp som mitt förstånd inte har några ambitioner att genomföra ett fullängdstriathlon!

In the summertime

In the summertime when the weather is high
You can stretch right up and touch the sky
When the weather's fine we go fishing or go swimming in the sea
We're always happy
Live's for living, yeah that's our philosophy

Mungo Jerry, 1970


Arbetsårets halvtidsvila är inom räckhåll!
Om ett par dagar stämplar jag ut och semestern kan börja. Trots att det bara blir två veckors ledighet känns det både välkommet och välbehövligt.

Av flera skäl har jag valt att inte prata jobb i min blogg. Men så pass mycket kan jag säga att årets första sex månader har bjudit på såväl nya utmaningar, nya insikter som nytt ansvar att medverka till att utveckla ett av Sveriges största företag inom sin bransch. Jag inser att jag är priviligerad som får jobba med duktiga medarbetare och med stimulerande arbetsuppgifter. Dessutom kommer årets andra och sista halvlek att fortsätta i samma anda.

Med senaste veckors skyfall och kyliga vindar tydligt i minnet borde kvoten av dåligt väder vara fylld. "So, what's up?"
Vi börjar helgen med att köra till Dalsland och bröllopet mellan Johanna och Erik. Därifrån vidare till Kristianstad och scoutlägret Jiingijamborii för att lämna William. Nästa anhalt blir stugan på Öland för några dagars sol, bad och "bara va". Till helgen kör vi till Tranås för att uppvakta Margaret som fyller jämt. Förhoppningsvis hinner vi blöta ner oss med lite wakeboard. Därefter tar vi bilen mot Skåneland och de platser på jorden som jag och Anni kommit att uppskatta, nämligen nordvästra Skåne och Kullahalvön. Förhoppningsvis kommer vi att träffa på såväl Wiedel, Segerslätt, Mårtensson som Perssons. Under sista veckan passar jag och Mimmi på att fylla år, Olivia har en fälttävlan uppåt landet och William ska på musikfestival.

Det är högst troligt att bloggen tar ledigt under semestern från nya inlägg. Det finns ju ingen anledning att prata för döva öron då jag inbillar mig att du också är hellre ledig än uppkopplad. Och har du lust och tid så hörs vi åter i augusti!

Live's for living, yeah that's our philosophy!

Rulltrappan

Men jag skiter i mallar
Jag skiter i konstnärsidealen
Det behövs säkert både poesi och propagandamusik
men dom får mig att känna skuld enligt den puritanska moralen
Världen är galen
om allting bara blir en förevändning att älta politik

Igår kväll skruvade Reinhold, Inger, Anni och jag med hjälp av Ola Magnell tiden tillbaka till mitten av 70-talet. Ola uppträdde på Öland i Kackelstugan. Och med tanke på låtarna men också på publikens ålder, klädstil och frisyrer blev det en nostalgisk resa till proggens tidevarv.

Textraden ovan kommer från låten Rulltrappan på LPn Höstkänning som enligt mig är Olas främsta skiva. Här finns också låtar som Vällingklockan, Fåfängs sång, Höstkänning och Pappa. Texterna andas 70-talets protest- och antiera som jag, när det begavs sig, kände mig perifert delaktig i. Det mest proggiga jag representerade var förutom att lyssna på Ola Magnell och Hoola Bandoola band att jag hade långt hår, gick i slitna träskor och fiskartröja - men vem gjorde inte det? Däremot var jag nog både lite för ung och liberal för FNL-rörelsen men det hindrade inte att flera av mina kompisar var aktiva.

Är proggen då död? Nej, den lever men har fått andra förtecken. Vad är inte dagens, och då menar jag just 070707, gigantiska megagala "Live Earth", komponerad av Al Gore, om inte en protest och ett antimanifest mot sättet hur vi alla lever på bekostnad på jordens villkor.

Men precis som 70-talets antirörelser finns det såväl en fram- och baksida med Live Earth. På pluskontot står naturligtvis budskapet som med hjälp av musik får en gigantisk genomslagskraft genom en 22-timmars manifestation. Över hundra band spelar live i nio världsstäder för 2 miljarder tittare med syftet att rädda jorden. Vad är då baksidan med detta behjärtansvärda syfte? Ja, om man nu vill hitta baksidan går det att ifrågasätta varför de flesta banden ställer upp och dessutom utan gager? Är banden och deras livsstilar representativa för budskapet eller ser dom arrangemanget som en enda världsomfattande promotionkonsert med det egna syftet att sälja sin musik? Oavsett vilket når budskapet ut och får människor världen över att reflektera och förhoppningsvis engagerade.

Själv har jag suttit bänkad framför TVn (med undantaget från en 10 km löprunda) sedan starten 10.00 och bl a lyssnat på fenomenet Genesis, som var en av 70-talets bästa progressiva rockband. Och snart spelar Metallica, Red Hot Chili Peppers och ett återförenat The Police.

Så jag protesterar inte...!

Att konfirmera en tro

I söndags avslutade William sitt konfirmationsläger på Öland. Under tre veckor har han och 66 andra konfirmander bott på lägergård. Han har lärt känna nya kompisar varav några troligen kommer att bli hans vänner för livet.

Under tre veckor har han haft kul men också läst, lyssnat och samtalat om de stora livsfrågorna; "Vem är jag och vad gör jag här på jorden"? Han har fått fundera över värderingar som utgör själva grunden för den kristna tron. Han har fått försöka sätta ord på det varken han eller vi andra kan se med blotta ögat, nämligen meningen med livet. Han har fått fundera över Gudsbegreppet som inte behöver göras mer komplicerat än Joan Osbornes textrad:

What if god had a face

what would it look like

and would you want to see

if seeing meant that you would have to believe

in things like heaven and in Jesus and the saints

and all the prophets

Han har fått diskutera världens religioner, vilken roll kyrkan spelar för den enskilde och samhället och ifall kyrkan har mer att erbjuda än kyrkkaffet och nattvardsvinet!

Kort sagt, han har utökat sina referensramar om de många frågor vi alla bär inom oss men som vi så sällan ställer till varandra!