Forts. vänskap

Jag tänkte fortsätta på temat "gammal vänskap".

Befinner mig i Oslo. Anledningen är dels dotterbolagsträff men också att jag bjudit in Mark Selby att hålla ett anförande om mobil TV. Första gången jag träffade Mark var i januari 1979 då jag steg in på min nya arbetsplats Ozalid (UK) Ltd i London. I rummet brevid mitt eget kontor fanns två vildhjärnor, Mark och Robin, som förutom att vara två intelligenta och ambitiösa product managers också iklädde sig rollerna som företagets smart guys, alltid nära ett skratt och ett practical joke. Jag misstänker att jag sågs som ett intressant antroposofiskt exemplar som var värt att syna i sömmarna. När det sedan stod klart att våra likheter var fler än skillnaderna utökades vår tid tillsammans även efter arbetstid. Mark och Liz blev snabbt Annis och mina nära vänner i London. Gemensamma intressen och ömsesidig nyfikenhet lade grunden till djup vänskap. Liz och Anni är lika gamla, Mark och jag delar förutom musiksmak också intresse för jobb, fritid och utmaningar. Tack vare våra jobb men också tack vare våra övriga gemensamma nämnare har vi kunnat hålla och utveckla kontakten även efter tiden i London.

Det lustiga är att vi nu 28 år senare fortfarande skuggar varandra i våra professioner. Mark jobbar som VP inom Nokia och är en global auktoritet inom mobil multimedia med världen som arbetsfält. Mark är den enda personen jag känner som har guldkort hos tre flygbolag och som har två pass vilka är ihophäftade eftersom det första fulla passet innehåller giltiga viseringar. Hans kolleger och affärsbekanta idag skulle bara veta vilken spjuver han var för 30 år sedan! Men eftersom ränderna sällan helt försvinner är Mark trots några extrakilon lätt att känna igen även idag! I en intervju tidigare i år med en svensk facktidning blev han beskriven som vore tagen ur en Charles Dickens novell...!

Kvällen spenderades tillsammans på Ekeberg Restaurang som ligger högt på en södersluttning med en makalös utsikt över Oslo och hamninloppet. Behöver jag säga att 6-rätters menyn och dryck smakade bra?

Tionde budordet

Du skall vara rädd om dina vänner

Med Mimmi & Olivia tävlandes i Kristianstad och William i Tenhult fick Anni och jag en helg på tu man hand. Vi tog bilen och körde till Uppsala för att fira Karin och Lars-Gunnar på deras gemensamma 50 årsfest. Eftersom vi numera sällan återvänder till vår gamla "hemstad", som vi lämnade 1991, blir återseendet med våra gamla vänner desto roligare. Fastän mycket vatten flutit under broarna i Fyrisån är igenkännandet omedelbar och på 0-tid finner man sig i samtal som om det var i förrgår man sågs senast. LG har jag känt sedan 1963 då han som 6-åring kom inflyttandes till Helsingborg. 12 år senare kom han att spela en viss roll då Anni och jag blev ett par. Bekantskapen med Karin är av senare datum, närmare bestämt 1980, då vi flyttade till Uppsala.

Efter en skön natt på Sunnersta Herrgård med frukost på verandan gjorde vi stan som hastigast innan vi åkte till Gamla Uppsala och till våra fd grannar Bitte, Gunnar med familj. Det är på ens egna och andras barn man ser att det gått ett antal år! Under lunchen påminner vi varandra om gamla grannars öden och konstaterar att flera tomter blivit avstyckade. Vårt gamla hus från 1924 tycker vi ha förtjänat ett bättre omhändertagande. Det har inte blivit ommålat sedan jag stod på målarställningen 1990, och det syns! Innan vi for vidare blev vi överens om att träffas igen under sommaren då Bitte & Gunnar tar Z3:an ut på sommarvägarna.

Nästa anhalt blev Nynäshamn hos Marianne och Janne. Janne och jag kamperade ihop under tonåren. Det finns åtskilliga minnen varav vissa inte tål offentlighetens ljus medan andra fortfarande kan få omgivningen att le en smula. Jag tänker på allt från tågluffning, cykelsemester på tandem, fjällveckorna under sport- och julloven till gemensamma intressen som rörde det motsatta könet. När sedan Majsan och Anni kom in i vår värld fann vi nya intressen. Bland annat i form av segling på såväl ost- som västkusten.

Det blev söndag eftermiddag och vi satte kurs söderöver och hemåt. Mot kvällen var familjen återsamlad och helgens äventyr på fälttävlansbanan, tennisbanan och tillsammans med goa vänner kändes värdefulla.

Nionde budordet

Du ska hänge dig åt drömmen om en moped

Som jag nämnde i det åttonde budordet finansierade jag som 14 och 15-åring mopeddrömmen genom att mata det löpande bandet på Skånskans Kaffe med kaffeburkar. Tillsammans med Mikael Gudmundsson, som var min klasskamrat och som jag dessutom delade födelsedag med, köpte vi var sin Puch Dakota av 70-års modell som då var blå med uppsvängt avgasrör. Snacka om Florida och Zundapp KS50-dödare...

Som bekant faller inte äpplet långt från trädet. Därför är jag inte förvånad över att sonen William en längre tid har närt motsvarande drömmar. I och för sig körde han för några år sedan cross ett par säsonger på en Yamaha 80-kubikare, men det var på bana.

En av flera frågor har varit ifall det skulle bli en klass 1- eller 2-moped, scooter- eller crossmodell. Till slut bestämde han sig för en EU-moped och det skulle vara en svart Peugeot Speedfight II. Till saken hör att William är av en sen årsmodell, han fyller 15 först i december, varför han har god tid på sig innan lagboken ger sitt medgivande. Och eftersom han är en klok ung man känner han till innebörden och påföljderna av ett dolus indirectus. Däremot finns inget som hindrar att man tills december kan vårda och tråna! Sagt och gjort inhandlades den aktuella modellen förra helgen och på bilden av William kan jag se mig själv som snart 15-åring med förväntansfull blick.

Åttonde budordet

Du skall ära ditt 11-kaffe

För mig och Anni är 11-kaffet en svårmissad företeelse, åtminstone under vår lediga tid tillsammans. Den tar sig många uttryck. Ifrån den vanliga i hemmet, i skidbacken, i bilen, på stranden, på stan, i stallet till den tillsammans med vänner. Har man som jag vuxit upp i Helsingborg med dofterna från Zoegas rosteri hängande över stora delar av staden och dessutom ha sommarjobbat på det sedan länge insomnade Skånskans Kaffe är jag inte direkt överraskad av att lida abstinens efter kaffe.

Lördagens 11-kaffe prickades in tillsammans med Reinhold, Bruno & Kerstin samt Urban & Berit vid Ismanstorps Borg på Öland. Bland orkidéen Sankt Pers nycklar, gullvivor, mandelblom och liljekonvaljer fann vi en skön plats i en av borgens 80-tal husgrunder.

Stärkta av kaffet körde vi vidare norröver till den lilla radbyn Borgehage och fann plats för picknicklunch vid strandkanten. Glömde jag berätta att picknick är en annan favoritsyssla...

Sjunde budordet

Du skall icke slå dig till ro

Vilken är den gemensamma nämnaren?
1. Hissen upp till 107 :e våningen i den tidigare södra World Trade Center-skrapan.
2. Australienska melonplockaren som skallade 40 meloner.
http://hd.se/webb-tv/2007/02/19/skallar-meloner-paa-loepande-band/
3. Filmen där Michael Jackson transformeras från en gullig barnstjärna till ett freak. http://video.canadiancontent.net/46879585-horror-film-starring-mj.html
4. Det kabelbaserade hastighetsrekordet i internetöverföring mellan Sunnyvale och Amsterdam av 6.7 miljarder bytes.

Det givna svaret är naturligtvis 58 sekunder! Med andra ord, lika lång tid som jag missade 4-timmars gränsen med i Paris marathon. Det är också med samma antal sekunder som jag ska springa snabbare i Chicago marathon!

Efter två veckors vila och kroppslig återhämtning gjorde jag mitt första träningspass efter Paris. Det blev 10km och träningsvärk på morgonen! Kroppens återuppbyggda och otränade muskelceller ville inte riktigt vara med. Kommande veckor ska jag ta det lite lugnt med 2-3 korta löppass per vecka.

Årets Valborg och 1:a majhelg började på lördagen och söndagen med säsongens första fälttävlan för Mimmi och Olivia. Till Tranemo hade drygt 200 ekipage kommit. Terrängprovet i Mimmis klass visade sig vara utslagsgivande med inte mindre än 8 uteslutningar och ett stort antal enstaka vägringar. Mimmi slutade sjua och blev placerad. Olivia var också hon felfri över terränghindren men med ett nedslag i banhoppningen slutade hon på en delad sjunde plats, precis utanför placeringsplats.

Väl hemma igen firade vi valborgsmäss hos Calle och Marie på Öland med traditionsenligt vårtal, körsång och brasa vid Borgholms ruin. Efter en alltför kort natt klev vi upp tidigt idag för att köra Mimmi och Olivia samt Tariff och Ferrari till Gärds fälttävlansbana utanför Kristianstad och träning med Anna Hassö. Så var säsongen igång igen...