Deep Purple & Journey

Har biljett till Sweden Rock Festival den 8 juni för att se och lyssna till två band som jag vuxit upp med, Deep Purple och Journey. Julen 1971 önskade jag mig LP-skivan "Fireball" med den engelska hårdrocksgruppen Deep Purple. Måste erkänna att anledningen i huvudsak inte berodde på min övertygelse om bandets storhet utan snarare av ett gryende intresse av hårdrocksgenren. Titelspåret "Fireball" och spåren av "Anyone's Daughter" har gått varma genom åren. Ska bli kul att se Ian Gillan, Roger Glover och Steve Morse svetta fram klassikerna.
Fyra år senare, 1975, upptäckte jag Journey och deras debutskiva med samma namn. Dom representerade något nytt, kombinationen mellan hård och melodisk rock. Journey är också ett bra exempel på band som klarat av att utveckla sin musik genom åren utan att ha förlorat sin egenart. Så det är inte utan förväntan som jag ser fram emot den 8:e. Frågan som återstår är hur jag ska smälta in bland den övriga konsertpubliken. Jag kommer nämligen inte i spandexbyxor...!

Norgehistoria

Besökte huvudstaden i vårt västra grannland igår. Konstaterar, för vilken gång i följd har jag tappat räkningen på, att norrmän och norrkvinnor är ett trevligt och glatt släkte. Vilken är den stora skillnaden mellan dem och vi svenskar? Vad är det som gör dem så mycket trevligare? Hur kommer det sig att lillebrorskomplexet inte gör sig mer påmint? Ligger förklaringen i språket eller i den kollektiva tryggheten som oljemiljarderna innebär och som säkrat en sprängfylld statskassa? Eller är det så att man hittat en bättre balans mellan arbete och fritid? Kan det vara den självklara nationalism man lever ut som om den omsattes i Sverige, med stor sannolikhet, skulle uppfattas som rasistisk? Är det så att deras genuppsättning helt enkelt innehåller unika komponenter som fattas oss övriga? Eller är det storebrorskomplexet som gör en påmind om att lillebror minsann får alla fördelar medan vi andra fått ta smällarna? Eller är det hela en chimär?

Oavsett vilket är jag glad att ni finns. Ni är en inspiration!

Motocross - den ultimata workouten

Kommer ihåg första gången jag lånade en crossmaskin. Mina egna erfarenheter var då begränsade till att serva min son William med sin 80cc genom att köra honom till banan och tävlingar. Efter en tid och med förutfattad mening om hur lätt det ska vara att köra runt banan fick jag låna en 250cc. Ibland är det skönt att livet kan ge en knäpp på näsan, det här var ett sådant tillfälle. På mitt tredje varv blev jag tvungen att stanna mitt i banan. Jag var totalt slutkörd. Ben, armar, muskler och det mentala tillståndet gjorde det omöjligt att fortsätta. Med 1:ans växel, tomgång och med stapplande steg tog jag mig tillbaka. Jag insåg snabbt att motocross är den ultimata workouten där alla kroppens muskler måste jobba samordnat. Det tog inte lång tid därefter förrän jag blev ägare till en Kawasaki 250cc. Så nu kunde far och son flänga runt banan tillsammans och jag blev som sagt en erfarenhet rikare.

Blir det någon vår i år?

Nordan och lågtrycken från Atlanten behåller oss i ett järngrepp. Med barometern i botten och en temperatur som är minst en månad gammal börjar man undra ifall det blir en vår i år. Tankarna letar sig tillbaka till julimånad och dagarna i Las Vegas och Palm Springs. Med en yttertemperatur på +50 Celsius var det inte utan att man längtade efter en köldknäpp, speciellt under löpträning på en asfalt så nära smältpunkten man kan komma. Men varför söka efter det extrema? Jag nöjer mig gärna med dryga +10 grader, en sydlig bris och en sol som lockar fram blomknopparna.

Att skapa trender

Har alltid undrat vad och vem det är som styr vårt mode. Är tillräckligt gammal för att komma ihåg V-jeansen. Vem gjorde världen otjänsten att skapa dessa och dessutom fick västvärldens alla tonåringar att bära dem en säsong? Tack och lov har ingen kommit på idén att få Britney Spears eller Madonna att upptäcka dem på nytt. Om nu V-jeansen kom till av ett misstag står jag själv med risken att vara upphovsmakare till ett nytt mode, nämligen att bära udda skor. Om "bra mode" kännetecknas av att kunna sprida glädje och att få omgivningen att omvärdera bärarens personligheten, ja då är jag övertygad om att ha skapat 2006-års mest flexibla och billigaste mode.

Torsdagen började som vanligt. Klockan 07.00 stoppade jag ner fötterna i ett av den långa raden par skor som härskar i hallen. Sätter mig i bilen för att köra den dryga timmen till kontoret. I vanlig ordning tvingas jag av att swappa mellan radiokanalerna varje gång BWO, Carola, Sebastian, James Blunt et.al. slår an första ackordet vilket tyvärr sker allt för ofta. Väl på parkeringen och fortfarande ovetandes om anledningen till den kommande uppståndelsen sätter jag först ner vänsterfoten utanför bildörren. Därpå följde högerfoten och den omedelbara känslan av panik. En loofer och en seglardojja! Bägge bruna och hyffsat snygga var för sig men mycket omaka tillsammans!
Det var för tidigt för att åka till en skoaffär och för långt för att åka hem. Med såväl en självklarhet som självförtroende klev jag in på kontoret. Med skorna på skrivbordet stod det "medvetet skoval" skrivet på pannan. Det hela utvecklade sig till en intressant dag med många nya kontakter och ett glatt samtalsämne. Tänk att så lite kan sprida så mycket glädje! Samtidigt upptäckte vi det fräcka i tanken att kunna kombinera sin skoarsenal i ett till synes oändligt antal varianter. Jag blir då inte förvånad ifall mina arbetskamrater hjälper mig att sprida vårens och sommarens heta skomode. En ny trend är skapad!