Côte d'Azur

I really need it, really, really, need St. Tropez
I want a tan where the sun it never shines
I really need it, really, really, need St. Tropez
I best believe it that I got to get away

Aerosmith, 1987



(Bilderna är klickningsbara för förstoring)

Som sagt, efter Göteborgsvarvet satte Anni och jag mig på planet till Marseille för en veckas semester. I ärlighetens namn stod jag för den mesta semestern då Anni deltog två dagar på en konferens.

Marseille är ständigt förknippad med mitt första besök i staden i början av 1970-talet då jag och Arnis tågluffade. Vi kom trötta till Marseille en varm julidag och fann för gott att börja med att söka efter ett hotellrum. Ja, tågluffning behöver inte genomföras med sovsäck... lite stil ska det väl vara!



Från stationen gick vi ner för den långa trappan på bilden som ledde ner till en del av staden som på 70-talet var förslummad. Som tur är har det hänt en hel del i dessa kvarter på 35 år! Men 1973 behövde vi inte gå långt för att finna ett hotell. För våra trötta ögon såg receptionen riktigt anständig ut så vi bestämde oss för ett rum. Portieren lämnade oss nyckeln till ett rum som skulle ligga högst upp i huset. Trappan till första våningen hade såväl heltäckningsmatta som ledstång. Mattan försvann i takt med att vi kom till andra våningen medan ledstången lyste med sin frånvara på tredje våningen och vi skulle bli än mer förvånade då vi kom till fjärde våningen.

Vårt rumsnummer stod inte att finna på någon av dörrarna. Däremot ledde en av dörrarna ut på det platta hustaket och där mitt på taket stod ett ihopsnickrat skjul med en dörr som var perforerad med hål... Det fanns i princip ingen anledning att öppna dörren med nyckel, det var bara att stiga på. Medan vi inte kunde klaga på utsikten över Marseilles hustak så skulle vi få andra anledningar att senare ompröva valet av hotell.

I skjulet fanns en dubbelsäng, ett handfat och en stol. Toaletten, eller rättare sagt hålkonstruktionen som kan beskrivas som en "stå-skit-pissmodell", fanns en trappa ner. Efter att en viss munterhet ändå kom för oss tänkte vi att vi nog skulle stå ut en natt. Jag vill minnas att vi lämnade hotellet för att snabbt reka av staden och köpa oss lite mat och något att dricka. Eftersom vi kände oss smått alinierade och betittade i kvarteren gjorde vi ingen större utflykt utan var rätt snart tillbaka i skjulet igen.

Natten infann sig och trötta som vi var hoppade vi i säng. Någon gång vid 03.00-tiden vaknade vi av att lopporna var av en särskilt aggressiv art varför vi fann för gott att snabbt plocka ihop packningen och lämna hotellet.

Tack och lov kan jag konstatera att Marseille under senaste 35 åren har förändrats till det bättre. Anni och jag gjorde oss inget besvär med att försöka leta upp det gamla hotellet utan valde det hotell som Anni bott på då hon tidigare konfererat i Marseille, nämligen Novotel Vieux Port och som namnet antyder ligger vid den gamla hamnen.



Medan Anni konfererade började jag mina dagar med löppass utefter medelhavet för att därefter njuta av den franska frukosten. Därefter bekantade jag mig med staden såväl gåendes som körandes och fann en spännande och till stora delar vacker stad. På måndagskvällen höll Annis konferens galabankett i hamn- och varvsstaden La Ciotat. Till saken hör att jag har ett förflutet i just La Ciotat. Det var dit jag som 16-åring kom på språkresa varför återseendet var välkommet!

På tisdagskvällen tog vi hyrbilen och körde till Port d'Hyères där vi hade fått låna Sirkkas lägenhet med utsikt över hamnen. Tack Sirkka, det var storslaget! Port d'Hyères är vad Newport är för USA, nämligen Frankrikes seglingsmecka. Här sker bl a de franska uttagningarna till Americas Cup.



Dagarna i Port d'Hyères följde en och samma rutin. Jag hoppade ur sängen 07.30 för att springa 8 km och passera boulangeriet där 2 baugetter och lika många croissanter fick följa med hem till frukosten. Därefter tog vi bilen på upptäcktsfärder. Ena dagen körde vi västerut och besökte orter som Bandol, Sanary-sur-Mer, Toulon och Carqueiranne för att nästa dag köra österut till le Lavandou, Cavalaire-sur-Mer och St Tropez.





I St Tropez besökte vi Plage de Tahiti som till skillnad från förra gången vi var där erbjöd oss gott med utrymme på stranden. Det är en av fördelarna med majsemester! En annan är att växtligheten står i full blom och erbjuder doftsensationer.





På fredagen valde vi att ta båten till Porquerolles som är en av tre öar utanför Port d'Hyères. Här fann vi ännu en underbar och tillika obefolkad sandstrand. Jag tippar vattentemperaturen till 18-19 grader, vilket var fullt tillräckligt med tanke på att det var 24-25 i skuggan. Tillbaka på fastlandet upptäckte vi hur fin huvudorten Hyères är. Den ligger några kilometer från Port d'Hyères och har mysiga gränder och torg. Här fann vi en akvarell som vi tog med oss som minne från resan.



Samma dag fick vi tips om den genuina Provencalska bergsbyn Bormes-les-Mimosas som vi besökte på kvällen. Som namnet antyder blommar och doftar byn av Mimosa. Staden är i stort sett bilfri och består av små gator, gränder, prång och trappor som kantas av varsamt renoverade hus med typisk fransk arkitektur och härlig atmosfär. Här fann vi också en av Guide Michelin omnämnd restaurang, Lou Portaou, vars miljö vi inte kunde motstå. Restaurangen låg under ett valv som kan passeras ifrån tre håll. Här mitt i det charmiga valvet fanns ett 10-tal bord. Kvällen bjöd på en fyra rätters meny med en tillhörande fyllig röd Côte de Provence.



Som det mesta har allt ett slut. Planet hem via Paris kunde inte vänta varför vi var tvungna att lämna lägenhet och Provence på lördagsmorgonen, men med löfte om att snart komma tillbaka.

Göteborgsvarvet

You might live in Gothenburg
You might live in Spain
You might add some tenderness
Or, you might bring me pain

Mississippi





Av de 45 000 anmälda löparna till Varvet kom drygt 34 000 till start. Fastän min startgrupp inte släpptes iväg förrän 15.27 var det inga problem med värmen. Det var väl ca 15 grader och halvblå himmel. Däremot låg vinden på från havet med 8 meter/sek vilket kändes uppför Älvsborgsbron.

Varvet är på många sätt en positiv upplevelse med många löpare och stort publikintresse. Däremot är bansträckningen inte optimal med så många löpare. Från Slottskogsvallen springer man de första 3 km på smal parkväg med små möjligheter att hålla tempot. De smala ytorna finns på flera ställen vilket förstärker känslan av att banan är trång. En annan mindre uppskattad erfarenhet är att startgrupperna inte helt är baserade efter förväntade sluttider varför man ständigt hinner ifatt långsammare löpare som ska passeras.

http://se.running.adidas.com/goteborgsvarvet.asp

Men på det stora hela blev det ett fint långpass i uppladdningen för Stockholm. Tiden blev 1:48 och jag återkommer säkert nästa år.

Time flies

Time flies when you really don't want it to
The waiters are staring at me
But I've only got eyes for you

10cc, 1983




Sommaren kom i helgen och jag fann aldrig tid att uppdatera min blogg. Istället fick trädgården med lite insatser uppleva en renässans, båten sjösattes och på söndagen, som var årets hittills varmaste och soligaste dag, satt jag i ett styrelsemöte från 10 till 6… , snacka om dålig timing!

Det har också blivit en del löpträning eftersom jag kommer att springa Stockholmsmaran den sista maj. Ett seriöst uppladdningspass blir Göteborgsvarvet om 21km som går av stapeln nu på lördag. Ambitionen med Göteborgsvarvet är att ta det lugnt och inte gå för fullt och eftersom jag som ny Gbg-löpare får starta långt bak lär det ändå bli svårt att få till en bra tid.

På söndag efter loppet tar Anneli och jag oss till Marseille. Anni deltar på en konferens ett par dagar och därefter har vi resten av veckan för oss själva. Vi har fått låna en lägenhet i Hyères som är den sydligaste orten i Provence. Misstänker att det blir några sköna dagar med förhoppningsvis sol, strosande, god mat och dryck.

Av just denna anledning blir det nu ännu ett längre uppehåll i bloggandet med ett planerat inlägg någon gång efter den 26 maj men dock innan Stockholm marathon.

Gärds fälttävlan CNC*

I'm gonna find me a horse
Just about this big
An' ride him all along the border line
I'm ridin' a small tiny hoss
He's a good hoss
Even though He's a bit dinky
to strap a big saddle or
blanket on anyway
Movin' to Montana soon

Frank Zappa, 1973






Olivia startade idag med Tariff sin första CNC1* på Gärds klassiska vårtävling utanför Kristianstad. Det var 19 ekipage i klassen och fem skulle till sist bli placerade. Olivia inledde med en stark dressyr som gav henne 42,1 straff och tog därmed ledningen inför banhoppningen.

Banhoppningen som innehöll tolv 1.15-hinder flöt på bra. Tyvärr fick hon med sig två rivningar, som gav 8 straffpoäng, och låg nu fyra inför den avslutande terrängridningen.

Den dryga 3 km långa terrängbanan med sina 22 hinder om högst 1.10 m (klicka på banskissen för en förstoring) klarade hon och Tariff av utan problem och fick därför 0 straff.

Sammantaget blev det en mycket lyckad debut i den 1-stjärniga klassen och Olivia slutade som totalfyra. Gissa om hon var nöjd! Nu gäller det att ladda om till nästa tävling kommande helg i Tranemo!

Vad är ett gott ledarskap?

I'll teach you all this in 8 easy steps
A course of a lifetime you'll never forget
I'll show you how to in 8 easy steps
I'll show you how leaderships looks
when tought by the best

Alanis Morissette, 2004





Frågan fick jag av en god vän som förslag på ett blogginlägg.

För att undanröja varje misstanke att Alanis Morissettes versrad inte är något annat än en ironisk blinkning från min sida vill jag vara tydlig med att jag inte har en lista med punkter som ska bockas av för att påvisa ifall man utövar ett gott ledarskap eller inte.

Min blygsamhet förbjuder mig att påstå att min tolkning om gott ledarskap på något vis skulle vara normgivande. Däremot kan jag, utifrån gjorda erfarenheter, ha en uppfattning om vilka förutsättningar som troligen behöver finnas. Eftersom det har skrivits spaltmil i ämnet finns det mycket att läsa av andra personer som tror sig ha svaret. Men i vanlig ordning är det skillnad på teori och praktik. Till att börja med behöver vi vara överens om att kunskap och insikt i ämnet behöver kombineras med ledarens personliga förutsättningar. Om jag travesterar bibeln så skulle det kunna uttryckas som; ”Om jag hade all kunskap, tro och kände alla hemligheter men inte hade förmåga att utöva ledarskap, vore jag ingenting.”


Nåväl, hur ser jag då på förutsättningarna för ett gott ledarskap?

Först och främst måste man vilja vara ledare och samtidigt söka och ta ett större verksamhetsansvar. Det skadar inte heller att man har kunskap om sitt verksamhetsområde. Kanske förvånar det några av er när jag påstår att det inte alltid är en förutsättning. Många gånger kan det till och med vara en fördel ifall ledaren inte kommer ur den egna organisationen eller ens ifrån den aktuella branschen. Jag har själv exempel från ledaruppdrag där andra kunskaper och egenskaper vägt tyngre. Om så är fallet är det däremot viktigt att ledaren snabbt skaffar sig nödvändig bransch- och marknadskännedom.


Vilka personliga egenskaper utmärker en bra ledare?

Allt börjar med en själv! Att känna sina egna styrkor och svagheter och hur man bäst utnyttjar respektive tacklar dessa ökar graden av självkännedom, något som är en viktig förutsättning för att rätt hantera en ledares många utmaningar. Vidare behöver man ha en ”intellektuell spänst” för att se logiska sammanhang, göra rätt analys och för att fatta rätt beslut. Ledaren behöver också brinna för sitt ansvarsområde och vara hungrig på att leverera resultat. Sen måste också egna värderingar stämma överens med företagets uttalade och outtalade värderingar. Det handlar om ledarens egen integritet. Att stå för sin uppfattning och tydligt visa vilka normer man följer underlättar såväl det egna ledarskapet som att du blir tydlig för omvärlden. Detta är något som oftast förbises men som jag anser har stor betydelse för en ledares möjligheter att lyckas.


Vilken kompetens behöver en bra ledare?

Ledarskap handlar om kommunikation! Visioner, strategier, mål, förändring, arbetsfördelning och måluppföljning blir aldrig något annat än vackra ord ifall ledaren inte kan förmedla passion, innehåll och förväntningar. Samarbetsförmåga, coachning och att förstå skillnaden mellan att delegera och dumpa arbetsuppgifter ger ledaren oftast en snabb återkoppling på den egna kompetensen. Många branscher lever i ständig förändring varför det ställer krav på ledarens förmåga att hantera förändringar vilka inte sällan påverkar såväl den egna rollen som sina medarbetares. Eftersom "det enda som är konstant är förändring" behöver ledaren förhålla sig till detta som ett stadigvarande tillstånd, ett tillstånd som erbjuder möjligheter snarare än hot och som utgör grunden till allt förbättringsarbete. Ett gott planeringshuvud och förmågan att sätta ihop ett bra fungerande och presterande team är också exempel på gott ledarskap.

Fastän att jag har komprimerat de spaltmil som skrivits om ledarsakap till tre textstycken så hoppas jag ha förmedlat min grundsyn på gott ledarskap. Och eftersom ämnet är lika brett som djupt och till delar kontroversiellt välkomnar jag dina kommentarer och kompletteringar.