Jump

I get up and nothing gets me down.
Oh can't you see what I mean?
Might as well jump. Jump!
Might as well jump.
Go ahead, jump. Jump!
Go ahead, jump.

Van Halen, 1984

Förra helgen Anderstorp och nu denna på Mantorp! Nej, det var inte finalen i STCC som drog mig och Olivia till Mantorp trots att vår Ferrari var med. Det handlade om helt andra hästkrafter. I transporten bakom bilen stod förutom Ferrari också Tariff och Olivia skulle rida säsongens sista fälttävlan.

Det blev en blöt helg! Det regnade hela vägen till Mantorp och vi passerade ett översvämmat Åtvidaberg. Här kände vi oss tvungna att ringa arrangörerna och fråga ifall det skulle bli någon tävling över huvudtaget för de mer än 100 ryttarna, och det skulle det! Under dagen kom det ca 30-40 mm regn...

Anläggningens traktor körde skytteltrafik för att bogsera undan fastkörda bilar med transporter. Till och med en Volvo XC90 fick se sig bogserad! En annan liten effekt av att vistas ute under sådana förhållanden är att allt blir blött och fuktigt. Såväl en själv som hästar och utrustning.

Efter lördagens dressyr och banhoppning låg Olivia 3:a med Ferrari och 6:a med Tariff. Ett bra utgångsläge inför söndagens terrängridning. Efter att vi gått terrängbanan ett par gånger på kvällen checkade vi in på Stadshotellet i Mjölby och fastnade framför den lättsmälta Bondrullen "I hennes Majestäts hemliga tjänst" varpå vi somnade gott.

Upp 05.00, for till stallet och gav hästarna lite frukost. Mockade ur boxarna och drog sen i fortsatt regn till tävlingsplatsen. Olivia gick banan för tredje gången varefter vi broddade Tariff mot svår halka. 09.04 startade så Olivia. Terrängbanan i Mantorp går mestadels på stigar i skogen varför det är svårt att följa ekipagen runt hela banan. Med tanke förhållandena som var bestämde Olivia sig för att rida på säkerhet framför chanstagningar vilket betalade sig med 0 fel på hinder.

11.04 var det så dags för Ferrari att rida klassen medelsvår B på samma hinder och sträckning som hon red Tariff. Tredje hindret, som bilden är tagen från, var ett respektgivande 1,5 m brett bord. Banan innehöll bland annat 2 vattenhinder, gravar, raviner, kombinationshinder, stockar och häckar. Även med Ferrari gick Olivia runt banan med 0 fel på hinder. Ett resultat som skulle visa sig hålla långt.

Olivia segrade med Ferrari och kom precis utanför placering med Tariff! Då gör det inte så mycket att det regnat i stort sett ihållande sedan vi påbörjade resan till Mantorp. Om någon av er undrar vad Olivia, 2:an och 3:an gör som ser ut som en krigsdans så genomför dom ärevarvet utan hästar.

Nöjda med helgen lastade vi sedan in hästar, utrustning och oss själva och satte kursen hemåt. Vi kom hem alldelses lagom för att hinna hämta Anni på stationen som sedan i onsdags haft ett betydligt bättre klimat i Nice.

Rev it up

Give it all you got,
rev it up, rev it up
Push it to the top,
rev it up, rev it up
If anyone tries to hold you back,
Don't let 'em run you off the track
Give it all you got,
rev it up

Vixen, 2004

Det är väl bara att erkänna att man ibland är svag i köttet! Speciellt ifall Porsche Sverige ställer upp med 16 bilar på Scandinavian Raceway i Anderstorp med övernattning och middag på Hestravikens Wärdshus.

Vi var 31 killar och en tjej som igår på fredagen gavs möjlighet att testa allt från 911 Turbo, Carrera S Powerkit "Cup", Carrera 4 S Cabriolet, Targa S, Boxter S, Cayman S till SUV:en Cayenne Turbo och Cayenne S. Med andra ord, vi hade händer och fötter fullt sysselsatta.

Under dagen delade vi upp oss i fem grupper och fick med instruktörer träna allt från bankörning, slalomkörning på kortast tid, aktiv säkerhet, off road till landsvägskörning. Min instruktör var Patrik Sandell som är regerande juniorvärldsmästare i rally. Under varje körpass körde vi igenom samtliga modeller (OK, med undantag för off road-passet) varför man lärde känna varje modells egenskaper och egenheter rätt väl.

Tre av bilarna blev snabbt mina favoriter. Överraskande nog kom inte 911 Turbo på kortlistan trots accelerationen (3,9 sek till 100 km/tim) och fartresurserna (310 km/tim). Nej, det var 911 Carrera S Powerkit "Cup", 911 Carrera 4 S Cabriolet och Cayenne Turbo.

"Cup'en" med sportchassi, 381 hk, modifierade cylindertoppar, extra kylarpaket, luftfilterburk i kolfiber, insugningsrör i aluminium och sportavgassystem med dubbla rostfria pipor och GT3-vinge gav jag inte bort utan strid efter ett körpass. Ger bort den gör inte Porsche heller. Prislappen är på 1.2 miljoner.

Carrera 4 S Cabriolet är nog den vackraste cabrioletbilen jag vet. Äntligen har man fått till utseendet på en nercabbad 911:a med de klassiska runda lamphusen som tack och lov har kommit tillbaka. Hela bilen andas och luktar kvalitet och erbjuder en nära på oefterhärmlig prestanda. Priset då? Knappt 4000 kr/km-topphastighet.

Och så var det då Cayennen som jag tills igår haft svårt att förlika mig med. Dels pga att Porsche för mig är lika med sportvagnar och dessutom har jag inte tyckt om formgivningen. Allt detta förändrades snabbt efter att ha kört bilen på banan. Kom ihåg att bilen väger mer än 2,7 ton, har en V8 på 450 hk och toppar 270! Med hjälp av de elektroniska stödsystemen uppför sig bilen som om du satt i en 911:a. Makalös väghållning och under dagen blev bilen bara snyggare och snyggare... Samtidigt som den är en veritabel racerbil har den alla trestaviga stödsystems-förkortningar man kan tänka sig för att samtidigt vara en extrem off road-bil. ASR, ABD, TPM, PTM, PSM för att nämna några samt den fyrstaviga PASM som inte får glömmas bort!

Det är nu 23 år sedan jag sålde min 911 SC och första gången sedan dess som jag kört en 911:a. Att utvecklingen gått framåt råder inget tvivel om. Det som fascinerar mig är att Porsche ständigt kan förfina grundkonceptet i formgivningen som såg dagens ljus 1963. 44 år senare är dagens 911:a direkt igenkänningsbar med dess anfader. Släktskapet med originalet är betydande. Däremot har chassi, motorpaket, transmission och väghållning ständigt utvecklats vilket gör att det är oerhört svårt att jämföra min gamla 911:a med en av dagens.

Men på en punkt är dom helt lika. Dom framkallar samma starka ha-begär!

The long and winding road

The long and winding road
That leads to your door
Will never disappear
I've seen that road before
It always leads me her
Lead me to you door

The Beatles, 1969


Nyss hemkommen från Skåne och årets upplaga av Kullamaran konstaterar jag att den är värd ett omnämnande. Halvmaran arrangeras av fritidsgården Örestrand med Carl Sundberg som drivande entusiast. Av startavgifterna går 10% till Svenska Missionskyrkans och Gothia Cups fotbollsskola i Brazzaville / Republiken Congo. Årets startfält bestod av ett 20-tal singellöpare och tre stafettlag. Ett blygsamt antal löpare kan tyckas, men till skillnad från många andra lopp är och genomförs Kullamaran som "det lilla formatets mara". På köpet får man ett personligt, prestigelöst och kul arrangemang.

Årets upplaga genomfördes med en något omgjord bansträckning jämfört med tidigare år. Start och mål är Örestrand i Strandbaden strax utanför Höganäs. Man löper på den gamla banvallen som i början av seklet transporterade välsituerade till Mölle för "syndiga" gemensamhetsbad. Loppet går igenom Nyhamnsläge, Lerhamn och vidare till Mölle där loppets största prövning är ett par kraftiga stigningar uppför Kullaberg innan tillbakavägen inleds med ett par tre hundra meters nedförslöpa.

Nu var inte uppförsbackarna årets största prövning utan vinden! Från Öresund blåste det drygt 20 meter/sek, en motvind som bidrog till en "long winding road" upp till Mölle. På samma gång som vinden jobbade emot en blev vinden ens bästa vän på hemvägen. Varje fritt steg i luften blev till en glidflykt på några extra decimetrar.

Till årets upplaga hade jag inte bara lockat med mig sonen William som vätskefunktionär utan också Sten Segerslätt och Lotta Gyllensten. För Sten och mig utgjorde Kullamaran ett test inför Chicagomaran i oktober medan loppet blev en bra genomkörare för Lotta inför Lidingöloppet om två veckor. Sten och jag genomförde loppet tillsammans vilket var en fördel eftersom vi kunde spara på krafterna genom att växellöpa i motvinden. Mot slutet av loppet kom vi ifatt Lotta och vi passerade mållinjen samtidigt i bredd. Tiden, ja den blev 1:44 vilket åtminstone för mig är godkänt med tanke på förhållandena.

Efter en dusch körde Wille och jag till Mölle och åt nyfångad spätta i hamnen samtidigt som vi såg ett 10-tal vågsurfare som red på vågkammarna in mot hamninloppet. Därefter körde vi till Arild och "vår" klippbadplats som idag utgjorde en syn som vi aldrig sett den förut. Vågorna som var ca 5 meter höga dolde större delen av de klippor vi brukar sola och bada från. Klippan som normalt sett utgör min upphöjda plattform för Brassestolen "was no more"! Kort sagt var det en mäktig syn. I hamnen hade vinden förlist en båt som hade slagits sönder och låg nu bojförtöjd under ytan.

Efter ett fruktlöst försök att hitta ett öppet kondis i Helsingborg för dagens första och alltför sena kopp kaffe körde vi mot Lund och stadens arrangemang "Kulturnatten". Där återsåg vi Sten och sonen Adam. Av stadens 300 olika arrangemang valde vi Fysiska Institutionens fysik- och lasershow som visade sig vara en gigantisk lekstuga för såväl vuxna som barn. Innan återfärd till Kullabygden och en god natts sömn laddade vi ny glykogen i våra kroppar med hjälp av Fettucini.

Bland övriga helgrapporter från familjen kan nämnas att Olivia kom 3:a med Tariff på Gärds fälttävlan och att Mimmi lyckats tämja en av "sina" treåriga unghästar i Australien så pass att hon tilläts sitta på henne för första gången, utan att bli avkastad.

A hard day's night

It's been a hard day's night
And I've been working like a dog
It's been a hard day's night
I should be sleeping like a log
But when I get home to you
I find the things that you do
Will make me feel alright.

The Beatles, 1964

Hej hopp, här kommer till slut ett livstecken! Inte för att jag tror att ni saknat mina "kommentarer", det handlar snarare om min egen tillfredställelse att få skriva av mig.

Det är fredagkväll och efter drygt en löpmil och en behövlig dusch konstaterar jag att de senaste veckorna i stort sett bara handlat om jobbet. Det har varit långa dagar, kvällsarbete och resor. Den lediga tid jag och Anni haft har vi spenderat över var sin PC i jakten på bra boende i Sydafrika. Det är faktiskt inte mer än tre månader kvar tills vi åker! Har också hittat en bra dykarrangör vid Aliwal Shoal som specialiserat sig på dykning med tigerhaj, och då pratar vi inte om att betrakta hajen inifrån en bur.

Helgen har börjat bra. De ljumma vindarna och solen har kommit tillbaka. I morgon alternativt tidigt på söndagmorgon tar Olivia och jag Tariff i hästsläpet och kör till Skåne för en fälttävlan. Förra helgens tävlingar blev lyckade. Olivia kom trea med såväl Ferrari som med Tariff och knep också tredjeplatsen i DM. Nästa helg tävlar hon på Gärds i Skåne.

Med allt tävlande blir det en del bilkörning. Våra bägge V70 får gå en och annan mil. Den nyare av de bägge, som vi i november haft i tre år, har nu gått dryga 18000 mil.... Det blir mer än 500 mil i månaden! Den andra rullar ca 2000 mil per år.

Mimmis rapporter från australien berättar om årstidsförändringen från vinter till tidig vår med 25 grader i luften, om arbetet "to break the three year olds" (inridning av unghästar), om vilda kängurur och hästvirusbekämpning. Det är inte utan att man blir lite avundsjuk.

Så blev klockan sen igen och det är hög tid att ge kroppen lite vila. Natti, natti!