Fallskärmshoppning - ett sätt att använda dina vingar

Allt sedan jag började segel-flyga som 15-åring har jag velat använda fallskärmen till vad den är gjord för och inte bara som ryggstöd i KA 6:an. I och för sig fanns det flygtill-fällen då jag övervägde ifall det var läge att hoppa (kan återkomma och berätta om några sådana tillfällen i ett annat inlägg) men kunde ta ner såväl mig själv som planet utan att göra varken familjen eller flygklubben ledsna. Det skulle dröja 25 år innan jag kom till skott. Jag påbörjade min grundutbildning i Skånes Fallskärmsklubb som håller till utanför Kristianstad. 30 singelhopp skulle klaras av under säsongen. Vi var 6 st som började samtidigt. Jag kommer väl ihåg vårt första hopp. Det var en grupp samlade men förväntansfulla elever som satte sig i hopplanet. Vi hade lottat om hoppordningen och jag skulle hoppa näst sist. När vi så hade nått hopphöjden 900 m öppnade hoppledaren dörren. Tekniken att ta sig ut från planet är att med en fot på dörrstolpen, sittandes på dörrtröskeln med näsan i färdriktningen ta steget ut i fria luften. Vi hade "torrövat" proceduren ett antal gånger på marken och nu skulle det ske på riktigt. Per, vi kan kalla honom för det, skulle hoppa först. När dörren öppnades var Per vit i ansiktet. Inte utan problem med självbehärskningen satte han sig till rätta. Med viss övertalning och försäkran av hoppledaren att han hade kunskaperna för att hoppa tog Per klivet ut i luften. Därefter gick allt snabbt. Alla sex skulle ut vid samma överflygning över hoppfältet och det fanns ingen tid till tvekan. De första hoppen man gör använder man automatutlösning av skärmen. Man behöver med andra ord inte fumla efter utlösningsstroppen utan bara invänta att skärmen vecklar ut sig och sen njuta av flygningen till landningsmärket. Trots att hastigheten under frifallet är 180 km/tim, eller 50 m/sek, märks hastigheten knappt. Det mest påfallande är ljudet av fartvinden. I jämförelse har jag betydligt fler fjärilar i magen då jag står på 10:an i badhusets hopptorn! Hur gick det sen med Per? Efter hans första hopp var han den som genomförde utbildningen snabbast av oss alla. Vid ett annat tillfälle ska jag också berätta då en elev missbedömde situationen och landade i en soppcontainer…

Fälttävlan - hästsportens Formula 1

Tänk dig att du står i stigbyglar på ett 550 kg tungt djur vars fyra ben i galopp tar dig över kuperad terräng och fasta hinder. Trots att djuret är tränad för uppgiften är den utrustad med instinkter och en vilja som inte alltid är förutsägelsebara. Adrenalinet pumpar i dina vener och du kommer på dig själv med att skratta såväl högt som för dig själv i ren upphetsning. Det jag pratar om är terrängprovet i fälttävlan. Efter att ha följt mina bägge döttrar runt södra och mellersta Sveriges fälttävlansbanor och själv ridit i fem år bestämde jag mig för att ta licensen förra sommaren. Ett beslut som jag inte ångrar. Därmed fick min äldsta dotter konkurrens om Riffe som är en av våra tre hästar. Min första tävling som debutant var i ett huntingevent i Örebro hösten -05. Trots att regnet öste ner under den 30 mil långa transporten och fortsatte hela helgen med följd av att hinderbanan formligen badade i vatten och att terrängen var sur genomfördes tävlingen med idel glada deltagare. Av 20-talet startande kom jag in på en 15:e plats och min målsättning att inte komma sist infriades. I kontrast till restid och inte sällan övernattning för såväl ryttare som häst står den effektiva och faktiska tid du sitter på hästryggen under en tävling. Fälttävlans tre moment dressyr, banhoppning och terrängprov utförs på sammanlagt omkring 10-15 minuter. Vi pratar mao om en livsstil!

Är "process re-engineering" ett okänt begrepp inom offentlig förvaltning?

Samtidigt som Sveriges företag i allt större grad upplever ökad orderingång och en ökad produktion uteblir de förväntade nyanställningarna. Anledningen är att näringslivet under senaste femårsperioden genomfört genomgripande rationaliseringar och ökat graden av industriell effektivitet. Generellt sätt finns det i alla verksamheter kvalitetsbristkostnader motsvarande ca 25 - 30% av den samlade kostnadsmassan. Det fattas mao inte möjligheter att effektivisera och rationalisera. Näringslivet har insett att en överlevnadsfaktor är att bli än mer konkurrenskraftig varför man under senaste årens konjunktursvacka koncentrerat sig på "process re-engineering". En rimlig fråga är i sammanhanget varför vår skattefinansierade offentliga sektor inte varit lika aktiva att söka effektiviseringar och att rationalisera sina verksamheter? Varför anser regeringen att just offentliga verksamheter står utanför behovet att skapa effektiva och kostnadseffektiva förvaltningar? Hur kommer det sig att dessa ständigt tror sig leva i en ständig högkonjunktur? Som exempel har regeringen inrättat 50 nya statliga verk och myndigheter de senaste fyra åren. Bidrar dessa till att stödja BNP-tillväxten i Sverige? Låt oss ta ett tydligt exempel på en offentlig verksamhet som inte ser sambandet med den egna verksamhetens resurser och det konjunkturella läget, nämligen AMS. Riksdagens Utredningstjänst har helt nyligen offentliggjort sin utredning om hur många osubventionerade jobb som den offentliga Arbetsförmedlingen levererat per arbetsförmedlare. Denna visar att AMS under 2003 förmedlade 6000 osubventionerade jobb i hela Sverige. Samtidigt hade AMS 6017 arbetsförmedlare. AMS levererade mao ett riktigt jobb per anställd, vilket var en halvering jämfört med året innan. Jag misstänker att denna halvering i produktivitet delvis kan förklaras med näringslivets egna initiativ till rationaliseringar och ökad effektivitet vilket minskat rekryteringsbehovet av nya medarbetare. Som finansiär via skatter förbehåller jag mig rätten att inte bara tycka utan också ställa krav på att AMS anpassar sin verksamhet efter den verklighet vi lever i. Tills dess att jag får en rimlig förklaring till varför det ska vara ett 1:1 förhållande mellan antalet arbetsförmedlare och antalet förmedlade jobb är AMS ett exemplariskt exempel på en offentlig verksamhet vars ägare och ledning saknar verklighetsförankring. Jag anar naturligtvis den retorik som ligger till grund för att den nuvarande regeringen uppmuntrar till och stödjer misskötsel av offentliga myndigheter. Med en förvaltningsbudget på ca 4.5 miljarder kronor uppgår AMS kvalitetsbristkostnader till åtminstone 1.3 miljarder kronor! Frågan regeringen behöver ställa sig är ifall det finns mer produktiva och mer BNP-skapande alternativ att använda dessa pengar till än att hålla ett underpresterande ineffektivt AMS under armarna?

New York Marathon

Man ska vara försiktig med vad man lovar!
För 11 år sedan joggade jag tillsammans med min gode vän Sten i utkanterna av den sydfranska staden Frejus. Sten är en utpräglad tävlings-människa och framgångsrik orienterare. Medan jag försökte hålla jämna steg lovade vi varandra att springa New York Marathon. Ett i sammanhanget lovvärt löfte om än inte, från min sida, särskilt allvarligt menat. Det skulle dröja till lördagen den 30 april 2005 innan Sten triumferande berättade att nu var vi minsann anmälda...! Jag undrade stilla, "till vad?" Det var bara att snöra på sig skorna och börja träna. På http://www.marathon.se hittade jag ett 6 månaders träningsprogram som skulle garantera mig en sluttid på under 5 timmar. Våren, sommaren och hösten kom och gick och med ca 50 mil i benen åkte vi över till New York. Det blev en "hit 'n run" tur. Vi landade på fredagen, tog det lugnt på lördagen, sprang på söndagen den 6 november, åkte hem på måndagen och var tillbaka på jobbet tisdag morgon. Det blev en av mina bättre erfarenheter. Solen sken, +21C, 37.000 löpare och av arrangörerna uppskattade 1,2 miljoner påhejare utmed gatorna i New Yorks fem boroughs: Staten Island, Brooklyn, Queens, Bronx och Manhattan. Med Frank Sinatra's "New York, New York" dånande i högtalarna vid starten vid Verrazano-Narrows bron gick starten 10.10. Min strategi var att gå ut lugnt och hålla ett 6.20min/km-tempo. Eftersom det var mitt första marathon hade jag inget att kunna referera till varför jag inte heller visste hur kroppen skulle reagera under loppet. Långa stunder glömde jag helt bort att jag sprang. Upplevelsen, den entusiastiska publiken och de över 100 banden som spelade allt från hårdrock, jazz, reggae, gospel till att traktera dragspel bidrog starkt till att glömma cementbelagda gator och en kropp som strider gentemot min vilja att fortsätta. Efter 3,5 mil, i höjd med att vi lämnar Bronx för att springa in i Harlem kan jag öka hastigheten. På såväl 1:a som 5:e Avenuen hade min gamle vän och Dag och hans fru Tracy intagit ställning och manade på. När jag sen sprang in i Central Park för andra gången kunde jag kosta på mig att öka ytterligare till vad jag väljer att kalla en "spurt" (andra kan säkert göra andra tolkningar) och går i mål på dryga 4:30.
Förutom en härlig känsla av att ha genomfört världens kanske främsta marathonlopp kände jag mig förvånadsvärt fräsch och stark. Varför upptäckte jag inte tjusningen med marathon för 30 år sedan? Jag hade då kanske sprungit i samma startled som årets vinnare Kenyanen Paul Tergat...
Resultatet av denna erfarenhet blev att lova Sten och min andra löparkompis Lars att ställa upp i årets Berlin Marathon i september, ett betydligt mindre oförsiktigt löfte än det för 11 år sedan!

Världen har blivit en Blogg rikare, välkomna!

1 Mars och vintern behåller greppet om oss, om än för en kort tid. Det är egentligen en perfekt tidpunkt för att skapa min Blogg. Något som ännu inte existerar men som i takt med ljuset och värmen kan finna sin form. En blogg som förhoppningsvis kan inspirera, ifrågasätta , kommentera och samtidigt spegla valda delar av mig själv.

Välkommen tillbaka!