Är "process re-engineering" ett okänt begrepp inom offentlig förvaltning?

Samtidigt som Sveriges företag i allt större grad upplever ökad orderingång och en ökad produktion uteblir de förväntade nyanställningarna. Anledningen är att näringslivet under senaste femårsperioden genomfört genomgripande rationaliseringar och ökat graden av industriell effektivitet. Generellt sätt finns det i alla verksamheter kvalitetsbristkostnader motsvarande ca 25 - 30% av den samlade kostnadsmassan. Det fattas mao inte möjligheter att effektivisera och rationalisera. Näringslivet har insett att en överlevnadsfaktor är att bli än mer konkurrenskraftig varför man under senaste årens konjunktursvacka koncentrerat sig på "process re-engineering". En rimlig fråga är i sammanhanget varför vår skattefinansierade offentliga sektor inte varit lika aktiva att söka effektiviseringar och att rationalisera sina verksamheter? Varför anser regeringen att just offentliga verksamheter står utanför behovet att skapa effektiva och kostnadseffektiva förvaltningar? Hur kommer det sig att dessa ständigt tror sig leva i en ständig högkonjunktur? Som exempel har regeringen inrättat 50 nya statliga verk och myndigheter de senaste fyra åren. Bidrar dessa till att stödja BNP-tillväxten i Sverige? Låt oss ta ett tydligt exempel på en offentlig verksamhet som inte ser sambandet med den egna verksamhetens resurser och det konjunkturella läget, nämligen AMS. Riksdagens Utredningstjänst har helt nyligen offentliggjort sin utredning om hur många osubventionerade jobb som den offentliga Arbetsförmedlingen levererat per arbetsförmedlare. Denna visar att AMS under 2003 förmedlade 6000 osubventionerade jobb i hela Sverige. Samtidigt hade AMS 6017 arbetsförmedlare. AMS levererade mao ett riktigt jobb per anställd, vilket var en halvering jämfört med året innan. Jag misstänker att denna halvering i produktivitet delvis kan förklaras med näringslivets egna initiativ till rationaliseringar och ökad effektivitet vilket minskat rekryteringsbehovet av nya medarbetare. Som finansiär via skatter förbehåller jag mig rätten att inte bara tycka utan också ställa krav på att AMS anpassar sin verksamhet efter den verklighet vi lever i. Tills dess att jag får en rimlig förklaring till varför det ska vara ett 1:1 förhållande mellan antalet arbetsförmedlare och antalet förmedlade jobb är AMS ett exemplariskt exempel på en offentlig verksamhet vars ägare och ledning saknar verklighetsförankring. Jag anar naturligtvis den retorik som ligger till grund för att den nuvarande regeringen uppmuntrar till och stödjer misskötsel av offentliga myndigheter. Med en förvaltningsbudget på ca 4.5 miljarder kronor uppgår AMS kvalitetsbristkostnader till åtminstone 1.3 miljarder kronor! Frågan regeringen behöver ställa sig är ifall det finns mer produktiva och mer BNP-skapande alternativ att använda dessa pengar till än att hålla ett underpresterande ineffektivt AMS under armarna?