Gräsänkling blues

Just another lonely weekend
Just another weekend without you
I will shed no tears
Girl, I will survive
It's just another weekend alone
Another lonely weekend

Bad Boys Blue, 1988



Eftersom min bättre hälft är i Spanien blir det att spendera helgen utan henne men ändå tillsammans med Olivia och William. Mimmi hade gärna velat komma hem men stannar kvar i Stockholm. Hon ska handla löparskor på Löplabbet och börja träna inför Tjejmilen nästa år. Hennes mål är att komma i form för att ställa upp i New Yorks Marathon 2010. Efter min NY-mara 2005 kom jag hem euforisk och utlovade varje familjemedlem fri resa till NY ifall man ställer upp och springer! Det verkar mao som att minnet inte sviker Mimmi! Med tanke på att Olivia planerar att springa Göteborgsvarvet nästa år är det högst sannolikt att också hon vill åka till NY... Då jag aldrig får Anni att springa en mara är det bara Wille kvar, men än så länge är han måttligt intresserad av tanken. Men som sagt, han hinner ändra sig!

Om tre veckor springer jag Amsterdam Marathon och jag försöker få tid att intensifiera min träning. Känns hyfsat, slipper jag bara höstförkylningen ska det nog gå bra. Målet är sedan att få springa Boston i april nästa år som är den femte av de stora marorna i "the World Marathon Majors" som ännu fattas mig.

I en härlig bok om fantastiska uppfinningar fann jag armbandskartan som fick ett amerikanskt patent 1927. Se den som förlagan till min Garmin GPS löpardator! Det har hänt en del på 80 år!

Värdet finns i betraktarens ögon!

Beauty is always in the eye of the beholder
A sleeping bag under a bridge
by a canal is still waterfront property

Jimmy Buffet, 1988






Veckans bidrag kommer att handla lite grann om min profession. Vissa av er kanske tycker att området är abstrakt medan andra kanske blir intresserade av att vilja veta mer. Begreppet "kundvärde" går att sortera in under marknadsstrategi och praktiseras inom de flesta branscher. Texten är ett sammandrag av en artikel jag skrev en tid sedan.

Rent teoretiskt beräknas kundvärdet av ekvationen: kundvärde = fördelar – kostnader.

I begreppet ”fördelar” ingår bl.a komponenterna produktkvalitet, servicekvalitet samt image. Av detta kan man lära sig att det finns två sätt för ett företag att skapa kundvärde. Antingen skapar man tilläggsfördelar eller så sänker man kostnaden för de fördelar man redan erbjuder. Vilken väg ska man välja? Många väljer det första alternativet och skapar erbjudanden med ett större innehåll som får konkurrenterna att blekna. Företag som adderar nya värden känner sig mer framgångsrika än de som jagar kostnader. Ändå är det många företag som upptäcker att man har valt en dyr strategisk väg som inte uppskattas av kunderna utan snarare gör dem mindre konkurrenskraftiga än tidigare.

Vilket av alternativen som är bäst beror helt och hållet på kunden. Det är kunden som avgör ifall en fördel är sann. Av den anledningen är det avgörande att skaffa sig kunskap om vad det är som driver de egna kundernas värdeuppfattning. Hur komplex denna värdeuppfattning är beror på typen av erbjudande. Vid ett bilköp identifierar troligen köparen ett större antal värdeattribut, som tillsammans skapar hans uppfattning om det värde bilen utgör, än han gör vid ett cykelinköp. Utmaningen för varje företagsledning är att kunna identifiera de värdeattribut som kunderna upplever som mest viktiga. Oförmågan till att identifiera dessa gör företag mer sårbara och konkurrenssvaga.

Det som gör det extra svårt att tydligt identifiera dessa värdeattribut är det faktum att kunden också jämför ett värdeerbjudande med konkurrerande alternativ. Med andra ord behöver företaget också förstå dess relativa konkurrenskraft nedbrutet på varje identifierat värdeattribut! Dessutom förändras kundernas värdeuppfattning över tid. Nya aktörer skapar nya värdeattribut som påverkar kunderna.

Att därför förutsätta att dagens framgång också garanterar morgondagens framgång är ett farligt antagande. Trots denna insikt är det få företag som har en fungerande metodik för att säkra relevant kunskap. Allt för många litar på den egna uppfattningen om vad det är som driver kundernas värdeuppfattning.

Att kunna erbjuda ett, gentemot konkurrenterna, bättre upplevt värdeerbjudande får flera viktiga konsekvenser. Ett bättre upplevt kundvärde leder till ökad lojalitet och fler återköp. Det leder samtidigt till högre marknadsandelar, lägre operationella kostnader, ökad lönsamhet och en mer positiv attityd bland såväl kunder som medarbetare.

Crusing & halvmara

Round my hometown
Memories are fresh
Round my hometown
Ooh the people I've met

Adele, 2008




På lördagsmorgonen lastade jag in Bonnevillen i hästtransporten och körde till Skåne, närmare bestämt till Örestrand. Väl framme välkomnades jag av sol, blå himmel och 15 - 16 grader. Rullade av cykeln, satte på mig stället och hjälmen och drog iväg mot Mölle.

Vägarna i Kullabygden är som gjorda för motorcykelåkning, kurviga och sceniska. Och det märktes för jag räknade in ett 20-tal hojar bara i och runt Mölle. Jag öppnade visiret och lät septembervinden svepa in genom hjälmen. I Mölle var det full fart, mycket folk och båtar. Lunchen bestod av färsk tillagad spätta med pommes. Jag kom att prata med ett gäng danskar som var på hemväg efter mc-semester i Sverige och i vanlig ordning höjdes ett och annat intresserat ögonbryn för min Bonne.

Nästa stopp blev Arild. Hit hade hösten kommit längre. Inte fullt lika mycket folk och många sommarhus var igenbommade. Styrde vidare mot Brunnby och tog sen kustvägen via Viken, Domsten, Hittarp, Laröd till Helsingborg.

På tal om Hittarp. Jag var tvungen att köra den långa backen upp från Hittarp till Laröd för att få återuppleva den beryktade högerkurvan som resulterade i öknamnet Tottekvist, se http://tottebjorre.blogspot.com/2008/08/triumph-bonneville-t100.html . Det är en saftig böj!

I Helsingborg körde jag på välkända "hemstadsvägar". Stannade till vid "Fria bad" där folk badade och tog in säsongens sista och lite svala solstrålar. Med tanke på morgondagens halvmara bestod middagen av en bra portion pasta med räkor och kräftstjärtar.

Klockan blev 18.30 när jag bestämde mig för att köra tillbaka mot Örestrand. Jag körde i kapp Oslobåten som man kan sätta klockan efter. Den passerar nämligen Örestrand dagligen 19.00! Efter att ha kört på Bonnen på transporten igen checkar jag in och träffar Anders som är tävlingsledare för Kullamaran. Vi tar oss en kopp te och spekulerar om morgondagens tävling.

Söndagen bjuder på knappt någon vind alls, en klarblå himmel och omkring 14 grader. 10.00 gick starten för årets Kullamara. Det traditionsenliga toppriset, som består av ett presentkort på Grand Hotell i Mölle och ges till den förste löpare som passerar hotellet, skulle jag inte kunna konkurrera om. Men jag kände mig ändå rätt fräsch och gick ut i ett 4.30-tempo.

Jag fick häng på ett par löpare som drog. Från Mölle hamn är det en rätt stadig uppförslöpa upp till Grand Hotell och det tog på krafterna att hålla ut ända upp. Maxpuls fick jag efter den påföljande stigningen upp till SCA's kursgård, därefter gick det lättare genom skogen. Utmed Kockenhusbacken gick jag om min draghjälp som började stumma och därefter solosprang jag den sista milen tillbaka. Tiden blev 1:45.

Kullamaran är en tävling med relativt få deltagare, det är lite synd. Vi var väl ett 20-tal som sprang halvmaran och lika många som sprang stafetten, 5 km och barnloppet på 1 km. Med tanke på den vackra bansträckningen hoppas jag att många fler upptäcker loppet. Var är ni alla löpare i Helsingborg och Ängelholm? Boka in Kullamaran 2009!

I ett vackert septemberväder rullar jag och transporten tillbaka hemåt. Men innan jag lämnar Kullabygden svänger jag av vid Skäret för att ge mig själv ett välförtjänt pris och avnjuta en kopp kaffe med bakverk hos Flickorna Lundgrens!

The Olympic Medal table analysis

We carry the flame
For all to see
The fire and the passion, of what we can be.
Sometimes we must fight,
But we never bend
The hero keeps fighting, standing tall in the end

Meat Loaf, 1987





Jag prenumererar på ett sydafrikanskt nyhetsmail som heter "The Science of Sport". Författarna analyserar sporthändelser och resultat utifrån ett medicinskt perspektiv vilket inte alltid ger självklara svar. Deras senaste brev handlar inte förvånande om OS i Peking och jag väljer att citera delar av det. Trots avsaknad av medicinsk vinkling presenteras här intressanta uppgifter om vilka nationer som var spelens stora vinnare.

The small nations have their say
One of the more interesting means to analyse Olympic success is to convert the medals into a population per medal value. That is, compare the medals won PER PERSON, rather than an absolute number. This gives the "minnows" a chance to shine, because it's quite clear that unless something is very wrong, a nation of 200 million SHOULD win more medals than a nation of 200,000!

So let's have a look at medals won as a function of the nation's population. The Bahamas, then, are the undisputed champions of population per medal. They regularly win 2 medals per Games, and with a tiny population, have a remarkable ratio. The USA and China suddenly fall off the top perch, and win only 1 medal per 2.7 million people or 13 million people, respectively. That places them outside the top 40 on the population adjusted table.

Australia are the best of the "big" nations. It can be a little misleading doing this analysis, because the relationship between medals and size is not necessarily a straight line. So the Aussies, thanks to their intelligent investment in sport, make the most of what they have and do incredibly well given their relatively small size.

Just a note on this table - strictly speaking, one should try to "weight" the medals by awarding three points to gold, two to silver and one to bronze, and then work out a score. If you do this, then Jamaica come out on top, ahead of the Bahamas, courtesy their sprint domination and 6 gold medals in Beijing.

So, to generalize slightly, the Caribbean islands tend to dominate this list. They are small, and yet regularly win a handful of medals, mostly in the sprint events. That is testament to the genetic potential of the atheltes in those countries. I believe the key to making the most of this genetic potential is to facilitate competition with a focus on specific sports. The school athletics system in the Caribbean islands is enormously strong, and this is the big driver of these medals. Add to this a culture of the sport, plus the existence of "aspirational heroes and role models", and you have a mix that will ensure that talent comes through, despite relatively small investment and a small population. If anything, the smaller population helps the athlete come through.

Lastly, the focus is not too broad - there is no swimming team, no fencing, no table-tennis to detract from limited resources. The eggs are placed in the basket that will produce results, and that means a much simpler system to run.

Möten

Keep smiling, keep shining,
Knowing you can always count on me
For sure
That's what friends are for

Burt Bacharach, 1982

Så var det då höst igen! Luften är kyligare, mörkret sänker sig redan vid 20-tiden och skolorna är inne på sin tredje vecka. Vi säger hej då till sommaren och håller fast vid alla glada minnen av några snabba sommarmånader. Förutom reseupplevelser och alla aktiviteter är det möten med människor som jag gärna återkommer till. Ett sådant möte denna sommar är mötet med min gamla högstadiekompis Mikael Gudmundsson. Micke och jag var inte bara klasskompisar, vi är födda på samma dag samma år och hängde ihop som ler och långhalm. Vi delade på många intressen som fotografering, musik och motorsport. I gymnasiet delade vi på oss och det blev som det ibland kan bli. Våra vägar gick isär.

Det skulle dröja 37 år innan vägarna korsades igen! Och det tack vare denna blogg! För ganska exakt ett år sedan blev jag uppringd av en person som presenterade sig som "en röst från igår". Jag kunde inte för mitt liv komma på vem det var och han blev tvungen att säga sitt namn, Micke Gudmundsson.

Han hade av okänd anledning ramlat på min blogg och insett att den där Totte Björre nog var en för honom känd karaktär, var efter han sökte upp mitt telefonnummer. Det tog inte många minuter förrän vi beslöt oss för att ta upp tråden där vi lämnade den. Men de 30 milen som skiljer oss gjorde att det tog ett år innan vi träffades.

I samband med att jag besökte tennisveckan i Båstad i juli knackade jag på hemma hos honom. 37 år är en lång period. Såväl han som jag har ju gubevars förändrat utseende sen dess. Så det tog lite tid att "ställa om våra kompasser". Sen tog det inte lång tid förrän vi rekapitulerade åren från 1967 till 1972.

Den här bilden togs 1968 och föreställer Micke vid vårt "chopperprojekt". Crescentmoppen var gammal redan då och vi gav oss på den med bågfil och järnfil, den sistnämnda användes företrädesvis på kolven... Jag tror att Peter Fonda och Dennis Hopper såg den som stilbildare till sin film "Easy Rider" som spelades in året därpå!

Det blev några roliga timmar tillsammans och vi lovade varandra att träffas lite oftare!

Ett annat roligt möte hände så sent som i helgen. Anni och jag körde Mimmi till Stockholm för att hjälpa henne flytta in på studentboende. På lördag eftermiddag hade vi stämt träff med ett par av våra gamla vänner, nämligen Jan och Marianne Arnsäter. Nu var det inte 37 år sedan vi träffades senast men gott och väl ett par.

Janne och jag har många gemensamma intressen och erfarenheter. En udda sådan är att cykla fullpackad tandemcykel nerför Hallandsåsen utan kedja med endast en tynande handbroms som till sist brann upp. Det skulle ta allt för lång tid att berätta om alla våra eskapader så jag nöjer mig med detta.

Vi hade stämt träff vid Slussen och tog sen båten till Fjäderholmarna där vi sen avnjöt en god måltid på Krogen, strax intill farleden in mot Stockholm stad. Det fina med gamla vänner är att man kan fortsätta en dialog där man senast avslutade den, och det utan att man upplever tidsrymden emellan.

That's what friends are for!