Möten

Keep smiling, keep shining,
Knowing you can always count on me
For sure
That's what friends are for

Burt Bacharach, 1982

Så var det då höst igen! Luften är kyligare, mörkret sänker sig redan vid 20-tiden och skolorna är inne på sin tredje vecka. Vi säger hej då till sommaren och håller fast vid alla glada minnen av några snabba sommarmånader. Förutom reseupplevelser och alla aktiviteter är det möten med människor som jag gärna återkommer till. Ett sådant möte denna sommar är mötet med min gamla högstadiekompis Mikael Gudmundsson. Micke och jag var inte bara klasskompisar, vi är födda på samma dag samma år och hängde ihop som ler och långhalm. Vi delade på många intressen som fotografering, musik och motorsport. I gymnasiet delade vi på oss och det blev som det ibland kan bli. Våra vägar gick isär.

Det skulle dröja 37 år innan vägarna korsades igen! Och det tack vare denna blogg! För ganska exakt ett år sedan blev jag uppringd av en person som presenterade sig som "en röst från igår". Jag kunde inte för mitt liv komma på vem det var och han blev tvungen att säga sitt namn, Micke Gudmundsson.

Han hade av okänd anledning ramlat på min blogg och insett att den där Totte Björre nog var en för honom känd karaktär, var efter han sökte upp mitt telefonnummer. Det tog inte många minuter förrän vi beslöt oss för att ta upp tråden där vi lämnade den. Men de 30 milen som skiljer oss gjorde att det tog ett år innan vi träffades.

I samband med att jag besökte tennisveckan i Båstad i juli knackade jag på hemma hos honom. 37 år är en lång period. Såväl han som jag har ju gubevars förändrat utseende sen dess. Så det tog lite tid att "ställa om våra kompasser". Sen tog det inte lång tid förrän vi rekapitulerade åren från 1967 till 1972.

Den här bilden togs 1968 och föreställer Micke vid vårt "chopperprojekt". Crescentmoppen var gammal redan då och vi gav oss på den med bågfil och järnfil, den sistnämnda användes företrädesvis på kolven... Jag tror att Peter Fonda och Dennis Hopper såg den som stilbildare till sin film "Easy Rider" som spelades in året därpå!

Det blev några roliga timmar tillsammans och vi lovade varandra att träffas lite oftare!

Ett annat roligt möte hände så sent som i helgen. Anni och jag körde Mimmi till Stockholm för att hjälpa henne flytta in på studentboende. På lördag eftermiddag hade vi stämt träff med ett par av våra gamla vänner, nämligen Jan och Marianne Arnsäter. Nu var det inte 37 år sedan vi träffades senast men gott och väl ett par.

Janne och jag har många gemensamma intressen och erfarenheter. En udda sådan är att cykla fullpackad tandemcykel nerför Hallandsåsen utan kedja med endast en tynande handbroms som till sist brann upp. Det skulle ta allt för lång tid att berätta om alla våra eskapader så jag nöjer mig med detta.

Vi hade stämt träff vid Slussen och tog sen båten till Fjäderholmarna där vi sen avnjöt en god måltid på Krogen, strax intill farleden in mot Stockholm stad. Det fina med gamla vänner är att man kan fortsätta en dialog där man senast avslutade den, och det utan att man upplever tidsrymden emellan.

That's what friends are for!