Côte d'Azur

I really need it, really, really, need St. Tropez
I want a tan where the sun it never shines
I really need it, really, really, need St. Tropez
I best believe it that I got to get away

Aerosmith, 1987



(Bilderna är klickningsbara för förstoring)

Som sagt, efter Göteborgsvarvet satte Anni och jag mig på planet till Marseille för en veckas semester. I ärlighetens namn stod jag för den mesta semestern då Anni deltog två dagar på en konferens.

Marseille är ständigt förknippad med mitt första besök i staden i början av 1970-talet då jag och Arnis tågluffade. Vi kom trötta till Marseille en varm julidag och fann för gott att börja med att söka efter ett hotellrum. Ja, tågluffning behöver inte genomföras med sovsäck... lite stil ska det väl vara!



Från stationen gick vi ner för den långa trappan på bilden som ledde ner till en del av staden som på 70-talet var förslummad. Som tur är har det hänt en hel del i dessa kvarter på 35 år! Men 1973 behövde vi inte gå långt för att finna ett hotell. För våra trötta ögon såg receptionen riktigt anständig ut så vi bestämde oss för ett rum. Portieren lämnade oss nyckeln till ett rum som skulle ligga högst upp i huset. Trappan till första våningen hade såväl heltäckningsmatta som ledstång. Mattan försvann i takt med att vi kom till andra våningen medan ledstången lyste med sin frånvara på tredje våningen och vi skulle bli än mer förvånade då vi kom till fjärde våningen.

Vårt rumsnummer stod inte att finna på någon av dörrarna. Däremot ledde en av dörrarna ut på det platta hustaket och där mitt på taket stod ett ihopsnickrat skjul med en dörr som var perforerad med hål... Det fanns i princip ingen anledning att öppna dörren med nyckel, det var bara att stiga på. Medan vi inte kunde klaga på utsikten över Marseilles hustak så skulle vi få andra anledningar att senare ompröva valet av hotell.

I skjulet fanns en dubbelsäng, ett handfat och en stol. Toaletten, eller rättare sagt hålkonstruktionen som kan beskrivas som en "stå-skit-pissmodell", fanns en trappa ner. Efter att en viss munterhet ändå kom för oss tänkte vi att vi nog skulle stå ut en natt. Jag vill minnas att vi lämnade hotellet för att snabbt reka av staden och köpa oss lite mat och något att dricka. Eftersom vi kände oss smått alinierade och betittade i kvarteren gjorde vi ingen större utflykt utan var rätt snart tillbaka i skjulet igen.

Natten infann sig och trötta som vi var hoppade vi i säng. Någon gång vid 03.00-tiden vaknade vi av att lopporna var av en särskilt aggressiv art varför vi fann för gott att snabbt plocka ihop packningen och lämna hotellet.

Tack och lov kan jag konstatera att Marseille under senaste 35 åren har förändrats till det bättre. Anni och jag gjorde oss inget besvär med att försöka leta upp det gamla hotellet utan valde det hotell som Anni bott på då hon tidigare konfererat i Marseille, nämligen Novotel Vieux Port och som namnet antyder ligger vid den gamla hamnen.



Medan Anni konfererade började jag mina dagar med löppass utefter medelhavet för att därefter njuta av den franska frukosten. Därefter bekantade jag mig med staden såväl gåendes som körandes och fann en spännande och till stora delar vacker stad. På måndagskvällen höll Annis konferens galabankett i hamn- och varvsstaden La Ciotat. Till saken hör att jag har ett förflutet i just La Ciotat. Det var dit jag som 16-åring kom på språkresa varför återseendet var välkommet!

På tisdagskvällen tog vi hyrbilen och körde till Port d'Hyères där vi hade fått låna Sirkkas lägenhet med utsikt över hamnen. Tack Sirkka, det var storslaget! Port d'Hyères är vad Newport är för USA, nämligen Frankrikes seglingsmecka. Här sker bl a de franska uttagningarna till Americas Cup.



Dagarna i Port d'Hyères följde en och samma rutin. Jag hoppade ur sängen 07.30 för att springa 8 km och passera boulangeriet där 2 baugetter och lika många croissanter fick följa med hem till frukosten. Därefter tog vi bilen på upptäcktsfärder. Ena dagen körde vi västerut och besökte orter som Bandol, Sanary-sur-Mer, Toulon och Carqueiranne för att nästa dag köra österut till le Lavandou, Cavalaire-sur-Mer och St Tropez.





I St Tropez besökte vi Plage de Tahiti som till skillnad från förra gången vi var där erbjöd oss gott med utrymme på stranden. Det är en av fördelarna med majsemester! En annan är att växtligheten står i full blom och erbjuder doftsensationer.





På fredagen valde vi att ta båten till Porquerolles som är en av tre öar utanför Port d'Hyères. Här fann vi ännu en underbar och tillika obefolkad sandstrand. Jag tippar vattentemperaturen till 18-19 grader, vilket var fullt tillräckligt med tanke på att det var 24-25 i skuggan. Tillbaka på fastlandet upptäckte vi hur fin huvudorten Hyères är. Den ligger några kilometer från Port d'Hyères och har mysiga gränder och torg. Här fann vi en akvarell som vi tog med oss som minne från resan.



Samma dag fick vi tips om den genuina Provencalska bergsbyn Bormes-les-Mimosas som vi besökte på kvällen. Som namnet antyder blommar och doftar byn av Mimosa. Staden är i stort sett bilfri och består av små gator, gränder, prång och trappor som kantas av varsamt renoverade hus med typisk fransk arkitektur och härlig atmosfär. Här fann vi också en av Guide Michelin omnämnd restaurang, Lou Portaou, vars miljö vi inte kunde motstå. Restaurangen låg under ett valv som kan passeras ifrån tre håll. Här mitt i det charmiga valvet fanns ett 10-tal bord. Kvällen bjöd på en fyra rätters meny med en tillhörande fyllig röd Côte de Provence.



Som det mesta har allt ett slut. Planet hem via Paris kunde inte vänta varför vi var tvungna att lämna lägenhet och Provence på lördagsmorgonen, men med löfte om att snart komma tillbaka.