Inför London Marathon

Call me a joker call me a fool
Right at this moment I'm totally cool.
Clear as a crystal, sharp as a knife
I feel like I'm in the prime of my life.
Sometimes it feels like I'm going to fast
I don't know how long this feeling last
Maybe it's only tonight.

Billy Joel, 1989

I söndags gjorde jag mitt sista långpass om 31km inför London Marathon den 13 april och går nu in i uppladdningsperioden med färre löpkilometrar varvat med vila. Det jag inte har i benen nu kommer jag inte heller att ha när jag står på startlinjen!

På samma startlinje kommer jag att ha sällskap av Buster Martin. Vore det inte för att Buster har fyllt 101 år vore han som vem som helst bland de 40.000 startande. Det är första gången han springer ett marathon. I mars fullföljde han en halvmara på 5 tim och 13 minuter.

Buster, som har 17 barn med en och samma kvinna som är död sedan ett par decennier, är Englands äldsta anställde. När han fyllde 99 tröttnade han på pensionärslivet och började jobba igen. Han jobbar tre dagar i veckan på ett rörmockarföretag och tränar på sin fritid. På frågan hur han kommer att fira efter att ha genomfört loppet svarar han "If I finish, I'll do what I always do and have a pint and a fag"!

http://edition.cnn.com/video/#/video/living/2008/03/11/chang.uk.101.marathon.runner.cnn?iref=videosearch

Det som är lite kul med årets London Marathon är att marathonvärlden firar 100 års-jubileum om att springa ”den moderna” sträckan om 42 195 m. Varför just 42 195 meter eller 26 miles och 385 yards? Anledningen har sin förklaring i de Olympiska spelen som hölls i London 1908. Istället för att först fastställa hur lång banan skulle vara beslöt den Olympiska kommitten att loppet skulle gå mellan Windsor Castle och den då nybyggda Olympiska stadion i stadsdelen Sheppard’s Bush, en sträcka som ansågs vara en ”potential man-killer”. Det var först efter loppet som längden fastställdes till det lite udda antalet miles, en sträcka som i år firar 100 år.