Väggen

And when they've given you their all
Some stagger and fall,
after all it's not easy
Banging your heart against some mad bugger's wall.

Pink Floyd, 1979



Att träna inför årets marathonlopp i London och Stockholm kan ibland bli lite enahanda. Inte blir det bättre av att löpträningen vintertid oftast är kall och sker i mörker. Då behöver man lite stimuli och peppning för att hålla igång. Det jag nu ska visa är dock motsatsen till inspiration!

I söndags den 27/1 hölls Osakas Marathon i Japan. Kayoko Fukushi som är Japans snabbaste kvinnliga löpare på distanserna 3000m, 5000m och halvmaran sprang sin första helmara. Snabb som hon är satte hon av med ett 3:20 min/km tempo och lämnade övriga tävlanden långt bakom sig. Men den berömda "väggen" mötte hon vid 35km. Hennes försprång om 4 min försvann och Kayoko blir passerad gång på gång.

På videon springer hon den sista kilometern, kraftigt påhejjad av en entusiastisk japansk kommentator och publik. Då Kayoko kommer in på stadion ramlar hon första gången, totalt utpumpad. Därpå fortsätter hon i en takt motsvarande 7:50/km och faller ytterligare 2 gånger innan hon passerar mållinjen.

Vad finns det för lärdom av detta?

Det är tydligt att hon har slut på all glykogen och att blodsockret är i nivå med skosulorna. Hon är inte bara fysiskt utpumpad, hennes hjärna har kopplat ifrån koordinationsförmågan. Själv säger hon att, "mina ben försvann och jag kommer inte ihåg vad som hände." Detta är ett exempel på någon som är extremt vältränad men som är alltför ambitiös i början av ett lopp och som får betala ett högt pris.

Något att tänka på inför säsongen!

http://www.youtube.com/watch?v=VEjE4tE4F-o