Kåkstäderna

You can't change the world
But you can change the facts
And when you change the facts
You change points of view
If you change points of view
You may change a vote
And when you change a vote
You may change the world

Depeche Mode, 1986



Som en följd av apartheidsystemet beslutades att folk med olika raser inte längre fick leva tillsammans varför befolkningen skulle delas upp efter rastillhörighet. Färgade och svarta fick inte längre röra sig fritt och tvingades bära pass.

Hela stadsdelar med företrädesvis svarta och färgade jämnades med marken. Ett exempel är Kapstadens ”Sjätte distrikt” som låg strax öster om de centrala delarna. Här bodde i mitten av 1960-talet 50.000 invånare, lika många som idag bor i Norrtälje, Uddevalla eller Hässleholm! Denna och många andra stadsdelar förklarades som ”vita områden” varpå hus revs och människor tvångsförflyttades till det vi idag kallar för kåkstäder. Spåren av det som skedde är fortfarande tydliga. På igenvuxna ytor ser man asfalterade vägar och spår efter husgrunder.

Hus i Sjätte distriktet, i för stadsdelen typiska färger

Hur många som idag lever i Kapstadens kåkstäder öster om staden är det ingen som riktigt vet. Vår guide Basil, som själv bor i en kåkstad med företrädesvis färgade invånare, uppskattar antalet till fler än 1,5 miljoner. Han tog oss till två av fler än 10 kåkstäder. Langa som är den äldsta kåkstaden och som bildades redan under 1920-talets senare del samt Khayelitsha (som betyder ”new home”) som ”öppnades” 1985. Dessa och övriga kåkstäder ryms inom ett stort område som är känt som the Cape Flats. Myndigheternas plan var att dumpa färgade och svarta i områden som var lätta att kontrollera och Cape Flats är ett platt sandlandskap. Till befolkningens nackdel råkar dessa områden ut för återkommande översvämningar och sandstormar.

I Khayelitsha lever fler än 500.000 människor. Här i likhet med Langa och andra kåkstäder utgör AIDS ett svårt problem. Fler än hälften av de kvinnor som lever i kåkstäder och som besöker en kvinnoklinik är HIV-positiva. En av anledningarna till den stora utbredningen av HIV är bristen på kunskap bland befolkningen. Ett faktum som dessutom inte förbättras av att ANC´s nya ordförande Jacob Zuma själv är anklagad för att ha våldtagit en HIV-smittad kvinna och sedan förklarat att han skyddade sig genom att ha duschat och ätit vitlök efteråt…
Och denne man kan komma att bli landets nye President efter sittande Thabo Mbeki!

Majoriteten av husen (shacks) är byggda av plåt och trä och man kan bara föreställa sig hur livet ter sig under kyliga och regniga vintermånader. I varje hus om 15-20 kvm bor hela familjer.

För att komma till rätta med de missförhållanden som kåkstäderna utgör har myndigheterna satt som mål att tills 2010 ska alla shacks vara ersatta med små stenhus på 2 rum och kök samt el, vatten och avlopp. Husen kostar mellan 15.000 - 20.000 Rand och erbjuds mot en kontantinsats på 7.000 Rand, vilket är lika mycket i svenska kronor. Resten amorteras med långa och fördelaktiga lån. Huruvida man kommer att kunna nå målet eller inte är dock tveksamt. Varje stenhus tar upp en större markyta än ett plåthus varför nuvarande landområden behöver utökas. Dessutom kan man fråga sig ifall alla ens har råd eller intresse av att investera i ett hus? En misstanke som smög sig in hos mig var ifall myndigheterna syniskt och kallt räknar med att effekterna av AIDS ska underlätta för planens genomförande! Ett är dock säkert och det är att de styrande önskar kunna visa upp ett mer attraktivt yttre av Cape Town under fotbolls-VM år 2010.

I gathörnen ser vi gatustånd där man tillagar och säljer grillat kött. Nu handlar det inte om kotletter eller nötkött utan snarare om fårskalle och mindre ädlare delar från djur vi själva inte skulle komma på tanken att lägga på grillen. Lukten var skämd och frän. Det är lätt att få uppfattningen att människorna i dessa miljöer har tappat livslusten och blivit uppgivna. I många fall är det säkert så också. Det var därför väldigt befriande att få träffa Vicky Ntozini som sedan 8 år driver ett Bed & Breakfast i Khayelitsha.
En av hennes drivkrafter var att inte behöva känna sig som ett djur i en bur på ett zoo för besökare som vi själva. Hon ville ge besökare till kåkstaden en mer sann bild av hur de boende lever sina liv. För 230 Rand får du övernatta i ”the smallest hotel in South Africa” och frukost ingår.

Vi gjorde också ett stopp hos Golden i hans lilla verkstad där han gör blommor av läsk och coca-cola burkar. Nu råkade Golden själv befinna sig i kyrkan men det hindrade inte Basil och en grannfru från att själva visa upp verksamheten. Här fanns såväl rosor, solrosor, liljor och prästkragar i en kaskad av färger.
Golden startade sin lilla verksamhet efter att i sina drömmar sett färgglada blommor på en sopptipp vilka han plockade och sålde för att kunna försörja sin familj. Idag försörjer han inte bara sin egen familj utan kan också betala områdets barn 20 cent per burk.

Såväl Langa som Khayelitsha är exempel på kåkstäder med framför allt svarta invånare ifrån en folkgrupp som heter Xhosa. Det är en folkgrupp med egna flera hundra år gamla seder och ritualer. En av dessa seder fick vi förklarade efter att ha kört förbi större igenvuxna fält med säregna hyddor byggda av svart plast. Hyddorna var placerade med ett större avstånd från varandra och tycktes vara övergivna. Basil förklarade att dessa hyddor används fortfarande idag i en ritual då Xhosastammens pojkar förbereds för att bli män. Under sex månader har pojkarna ”gone to the bush”. Dom har skiljts från sina familjer och lever i avskildhet i dessa hyddor under uppsikt av ”åldermän” som undervisar om allt från socialt ansvar, äktenskapets förutsättningar till vilka förväntningar stammen ställer på en man. Med tanke på att ritualen sker under den varma och torra delen av året riskerar pojkarna också uttorkning då dom förbjuds att dricka vätska för att utveckla sin uthållighet. Mot slutet av de sex månaderna blir pojkarna dessutom tvångsomskurna, ofta med ytterst tveksamma metoder som inte sällan leder till blodförgiftning och död. Det sociala trycket är allt för starkt för att såväl föräldrar som pojkarna ska vägra ritualen. Detta sker 2008 och mindre än 20 km ifrån Kapstadens centrum!

Att kåkstäderna kring Kapstaden och runt omkring Sydafrika utgör en stor utmaning för såväl myndigheterna som dess invånare står helt klart. Jag är inte övertygad om att lösningen är så enkel som att ersätta dagens fler än miljoner shacks med motsvarande i sten. Det kommer att krävas så mycket mer i form av sociala reformer, en mer rättvis fördelning av utbildningsinsatser, en snabb ekonomisk tillväxt, en stark bekämpning av den allt ökande kriminaliteten och en fortsatt stark och handlingskraftig regering. Frågan är vad som kommer att hända efter att Nelson Mandela och Desmond Tutu har gått ur tiden? Jag ser inte att den nuvarande presidentkandidaten Jacob Zuma har de rätta förutsättningarna för att fortsätta leda landet efter dessa bägge giganter. Och den senaste händelseutvecklingen i det tidigare stabila Kenya försträcker.

Avslutningsvis är jag ändå överraskad över den framtidstro och försonande inställning gentemot sina gamla förtryckare som tycks råda bland de svarta och färgade, åtminstone bland dem vi träffade och pratade med. Detta är kanske den enskilt största förutsättningen för det framtida Sydafrika.