söndag, november 18, 2007

Harold the Barrel

A well-known Bognor restaurant-owner disappeared
early this morning
Last seen in a mouse-brown overcoat
Suitably camouflaged
They saw him catch a train

Genesis, 1971


"I grew up with parents who played this stuff like lullabies. Never since have there been such imaginative stories put to music."

Så skrev nyligen en recensent om en av den progressiva rockens höjdarlåtar, nämligen "Harold the Barrel" från 1971 av och med Genesis. Enligt mig ett Genesis när dom var som bäst och det tack vare att Peter Gabriel, förutom Phil Collins, fortfarande var en av medlemmarna.

Det här är ett album som gick varv efter varv också på min skivspelare i början av 70-talet. Det blev ett av många album som var med om att forma min musikpreferens, musik som idag brukar kallas för "progressiv rock".

Andra exempel på band som faller under denna kategori är:
Pink Floyd, Yes, Camel, Moody Blues, Jethro Tull, Emerson, Lake & Palmer, King Crimson, Taffic, Supertramp. Förutom att dom bildades under 70-talets första hälft har dom det gemensamma att samtliga är brittiska grupper.

Hur kan man beskriva denna musikgenre som ändå har sina rötter i traditionell rockmusik.Vad var det dessa band gjorde annorlunda jämfört med samtidens Kinks, Rolling Stones och Doors?

Inte sällan handlade det om konceptalbum med ett genomgående tema och historia som t ex Pink Floyds "Dark Side of the Moon" eller Yes "Tales From Topographic Oceans". Låtarna kunde också med dagens hitmått mätt vara extremt långa, inte sällan längre än 10 min och ibland lika långa som ena sidan av en LP-skiva, mao 20-25 min. Man experimenterade med asymmetriska takt- och tonarter. Texterna var teatraliska men också seriösa. Det finns många texter från denna tid som kan betraktas som existentiella med filosofi och religion som teman. Det progressiva var helt enkelt det nyskapande och att pröva nya grepp som att blanda rock med inslag av klassisk musik, folkmusik, jazz med psykedelisk musik.

Fanns det då inte inget svenskt progressivt rockband? Jodå, 1973 bildades Kaipa med bl a Roine Stolt som tjugo år senare bildade The Flower Kings med tydlig inspiration av Yes.

Har jag lyckats intressera någon för denna musik? Om du vill smaka på så kan jag rekommendera dig (förutom Genesis "Nursery Cryme") två andra; "Fragile" av Yes och "Crime of the Century" av och med Supertramp.

Etiketter:

1 Comments:

Anonymous Lotta said...

Jätteintressant!
Ska lyssna med glädje.

21 november, 2007 09:24  

Skicka en kommentar

<< Home

Bloggtoppen.se