Running down a dream

Running down a dream
I felt so good, like anything is possible
There's something good, waiting down this road
I'm picking up whatever's mine
Running down a dream

Tom Petty, 1989

Chicago marathon 2007 kommer att gå till historien av många skäl. Här är några av dem:

1. Inte på mer än 100 år har Chicago haft så varmt väder i oktober som under denna helg. 31 grader med 86% luftfuktighet!

2. Av 45 000 anmälda valde 10 000 att inte starta.

3. Arrangörerna tvingades avbryta tävlingen pga av hettan.

4. 11 000 löpare kom aldrig i mål.

5. 315 löpare blev omhändertagna och körda med ambulans till omkringliggande sjukhus.

6. En 35-årig löpare avled.

7. Segraren, Patrick Ivuti, vann med en 500-dels sekund före 2:an.

En mer malplacerad låt än Tom Pettys "Running down a dream" får man leta länge efter för att beskriva den känsla som infinner sig efter att bli tvungen att avsluta loppet i förtid. Ett lopp som man tränat inför under 5 månader. Men det var just det som hände.

I startfållan kände jag mig stark. Jag hade kommit hit för att springa på 3:55 tim. Översatt till löphastighet blir det 5:30 min per km vilket jag höll under drygt 25 km innan jag blev tvungen att avbryta loppet. Det kändes olustigt och snopet!

Med lite distans till det hela konstaterar jag att arrangörens beslut att avbryta loppet var korrekt. Det var olidligt varmt och många for illa av överhettning som för många också ledde till kollaps.

Däremot hindrade inte vädret vare sig mig, Bengt, Sten eller Mille från att ha några roliga dagar tillsammans i Chicago. Från hotellrummet på Congress Plaza hade vi en vacker vy utöver startområdet i Grant Park och havet av bajjamajjor. Läget kunde inte blivit bättre.
Vi körde bansträckningen dagen innan loppet. Banan gick igenom 15 stadsdelar. Från "Boystown" i norr med övervägande manliga invånare till Chinatown i söder med övervägande......

Förutom lite shopping betraktade vi också stan lite grann från ovan från John Hancock's 96:e våning, 300 meter ovan mark. I det högra övre delen av bilden ser man Sears Tower som med sina spiror bråkar med Petronas Twin Towers i Kuala Lampur om att vara världens idag högsta byggnad.

I vanlig amerikansk storstadsordning utgör stadsbilden en mångfald av människor, yttringar, kultur och design. Medan Chicagopolisen patrullerade trottoarerna med Gyro-scootrar pratade jag med en färgad kvinna som har strejkat under 4 år!! utanför hotellet vi bodde på för att ledningen försämrat sjukvårdsvillkoren och sänkt lönerna för de anställda. Här kan vi prata om en stinn strejkkassa!

Men som sagt, det jag kom hit för fick jag inte ta med mig hem. Erfarenheten av att springa Chicagomaran under vettiga förhållanden får anstå till framtiden!