Chicago

Chicago, Chicago, that toddlin' town Chicago, Chicago,
I will show you around - I love it
Bet your bottom dollar you'll lose the blues in Chicago, Chicago,
the town that Billy Sunday couldn't shut down

Frank Sinatra, 1964

Sitter förnärvarande på 10.000 meters höjd någonstans ovanför Atlanten på väg till Chicago Marathon. Det må låta absurt men jag ser fram emot att få återse raderna av bajjamajjor som i Chicago kommer att vara uppställda omkring startområdet i Grant Park. Dessa utgör ett av många signum för ett marathon.

"Aldrig har väl så många oomnämnbara faciliteter inneburit så mycket lättnad för så många inför en så stor ansträngning!"

Marathongänget (Bengt, Sten, Mille och jag själv) kommer att återse varandra på fredag eftersom jag åker redan i dag torsdag och de andra i morgon. En dag extra i Chicago kan inte skada ur någon synpunkt...

Sedan Parismaran har det blivit 52 sprungna mil inför Chicago vilket gör i genomsnitt 26 km/vecka. Eftersom jag vilade större delen av maj blir det närmare 33 km/vecka vilket rimmar bättre med mitt mål om 3 - 4 mil i veckan. Räcker det för en tid under 4 timmar? Tja, det blir vad vi får se!

Vädret i Chicago har senaste veckan varit smått extremt. 26 - 30 grader varmt med hög luftfuktighet mot för årstiden normala dagstemperaturen på 13 grader. På söndag väntas dessutom regn. Låter inte som optimala förutsättningar men så länge som stadens epitet om att vara "vindarnas stad" inte blir en verklighet ska det nog gå.

Det är rätt kul att överlyssna medpassagerare. Sitter framför en man och en kvinna i 55+ åldern som bevisligen jobbar för UD. Dom är bägge uppfyllda av missnöje med hur UD är organiserat, hur regeringen uppfyllt sina vallöften och besvärjer sig över nya medarbetare som inte drar fördel av deras långa erfarenhet och kompetens. Kvinnan är rädd för att förlora jobbet då UD ska dra ner sin personal med 130 personer och hon förstår inte hur "Mats" kan hantera sin personal som han gör. Mannen kontrar med att han ska "hänga sig kvar" tills han fyller 65. Det pyr riktigt av missnöje, egen förträfflighet och total avsaknad av integritet.

Jag kan inte låta bli att tänka tanken att om dessa bägge är representativa för UD så är jag inte ett dugg förvånad över fd statssekreteraren Hans Dahlgrens kollaps och misslyckade cover-up i samband med tsunamikatastrofen.

Jag landar i Chicago vid 13-tiden lokal tid så jag hoppas få en trevlig eftermiddag och kanske ett besök senare under kvällen på någon av de många jazz eller bluesklubbar som den här toddlin' town erbjuder.