Rudi Josefsson till minne

Budet om att Rudi Josefsson avled på nyårsaftonen nådde mig först igår. Rudi som blev 68 år är och var en av de personer som jag tydligt kan peka på som haft stor betydelse för de värderingar jag försöker lever efter idag. Jag träffade honom första gången 1969 som 14-årig på ett tre veckor långt konfirmationsläger där han var lägerchef. Åren därefter följde en lång rad ungdomsläger. Det var nyårslägren i Sälen, sportlovslägren i Hestra och Ralingsås och naturligtvis aktivitetslägret Fem-i-ett under 70-talets första hälft. Rudi blev med sin tillit en inspiratör och förebild.

När jag några år senare i helt andra sammanhang träffade Anneli korsades vägen med Rudi på nytt. Han hade månaden innan vigt samman Annelis syster Christina och Birger. När det sen 1979 stod klart att Anneli och jag ville tillbringa livet tillsammans var det självklart att Rudi skulle viga oss. Vi bodde då i London. Tyvärr hade Rudi förhinder just den lördag vi valde att komma hem.

Sen gick åren. Vi träffades inte särskilt ofta men vi "visste om varandra". Det var först i början av 2005 som vi på allvar tog upp kontakten igen. Tillsammans med Anna Skagersten och Erik Hemström drog vi upp planerna inför ett nostalgiläger som hölls i sann Fem-i-ett anda den sommaren. Under förberedelserna berättade Rudi om sin cancer som han kämpat med några år. Detta hindrade honom däremot inte från att engagera sig i söka rätt på de mer än 700 killar och tjejer som var med på lägren under 70-talet.

Som pensionär valde Rudi och hans Elisabeth att lämna Skåne för att flytta tillbaka till Värnamo, där han förutom att snickra på sitt sommartorp fortsatte att engagerade sig för och tillsammans med sina medmänniskor.

Det är med sorg jag konstaterar att jag inte längre kommer att träffa honom och bli smittad av hans värme och humor som gjorde hans smilgrop tydlig. Det är också med motsvarande tacksamhet som jag konstaterar att mitt första möte med Rudi blev vägledande.