Hajdykning

I'm a shark, I'm a shark
a killer of the ocean
I'm a shark, I'm a shark
and silently I strike
I'm a shark, I'm a shark
I'm dumber than a tree
I only have three thoughts
and they are: eat, swim, ...eat.

The Arrogant Worms, 1978

Mig veterligen finns det inte en enda låt som återger hajen som en intelligent och fulländad skapelse med stor integritet. Hade det gjort det hade jag mer än gärna ratat the Arrogant Worms som snarare spär på myten om hajen som människoätare.

Enda sedan jag för 15 år sedan fick möjlighet att dyka med citronhaj och sandtigerhaj i Kolmårdens gigantiska akvarium har jag närt en dröm om att få dyka med dessa djur i deras naturliga miljö. Ett av mina planerade äventyr i Sydafrika var därför att få dyka fritt med haj i Indiska oceanen. Från Sverige fick jag kontakt med Mark vars erfarenheter av hajens beteende och från att dyka med dessa djur har gjort honom känd som dokumentärfotograf och filmare. Han samarbetar med National Geographic, BBC, Planet Earth, Animal Planet och Discovery Channel men också med den akademiska världen i forskningsprojekt.

För att finansiera sin verksamhet erbjuder han betalande dykare att uppleva hajen i sin naturliga miljö, utan skyddande bur.

Då jag besökte honom i Kwa Zulu/Natal intill Aliwal Shoalrevet befann sig dykare från National Geographic's på plats för att under 6 månader dokumentera tigerhajens beteende och liv med hjälp av fenmonterade videokameror! När sedan kamerans hårddisk blir full utlöses automatiskt fästanordningen och kameran flyter upp till ytan. Med hjälp av en radiosignal pejlas sen koordinaterna varför kameran kan bärgas.

Förutom mig själv gjorde jag sällskap med en annan betalande dykare, walesaren Geoffrey. Dykbåten är en ribbåt med 2 st 90 hk motorer. I stort sett sker alla båtdyk utmed den sydafrikanska östkusten med ribbåtar som sjösätts från strand. Eftersom dyningarna och vågorna mot land oftast är höga är bara båtturen i sig ett äventyr.

Vi når revet efter 25 min. Casper som är Marks medarbetare gör i ordning betesstationen med ett proteinstint innehåll av död fisk. Därefter sänks den ner från en boj till 8 meter. Eftersom hajen upptäcker doftspåren motströms tar Mark båten 20 meter uppströms där Casper sen öser i hinkvis med "proteinsoppa" som får driva mot betesstationen. Sen är det bara att vänta.

Här sitter jag nu på gummibåten och väntar på att hajarna ska dyka upp. Det är en svårdefinierad känsla och sinnesnärvaron kan bäst beskrivas som skräckblandad förtjusning.

Vi får vänta 25-30 minuter innan de första hajarna närmar sig oss. Efter det första paret dusky sharks kommer sen ytterligare ett 10-tal. Duskyhajen kan bli 4 meter. De som nu gör oss sällskap är 2 - 2,5 m långa. Jag väntar bara på att Mark ger klartecken att det är dags att hoppa i vattnet men han har på känn att också blacktiphajen är på ingående. Mycket riktigt, efter ytterligare 5-10 minuter ser vi de första blacktiphajarna.

Nu ger Mark klartecken och strax därpå rullar vi dykare i baklänges över båtkanten. Våra förhållningsorder är att placera oss 2-3 meter från betesstationen i 90 grader från strömriktningen. Detta för att ge hajarna fritt utrymme då de kommer motströms mot betesstationen.

Det är först nu som det går upp helt och fullt för mig i vilken miljö jag befinner mig i. Här är jag i hajens naturliga "kök". Jag uppskattar antalet haj till ca 30-40 stycken. Nu är det inte så att dom är väluppfostrade och står på kö för att närma sig betesstationen, ett faktum som innebär att jag har dom på 1,5 -2 meters avstånd såväl omkring mig som ovan och under mig. I de förhållningsorder som Mark gett oss ingick bland annat att ifall en haj simmar mot mig så ska jag för att undvika "krock" lugnt lägga händerna på huvudet och trycka ner hajen samtidigt som jag undkommer genom att passera ovanför hajen...! Nu behövde jag aldrig praktisera denna närkontakt, vilket jag inte heller saknar.

Bilderna av blacktip- och duskyhajarna är tagna vid dykplatsen och ger en god bild av mina upplevelser. Är det då inte farligt och dumdristigt att dyka så här? En i allra högsta grad berättigad fråga speciellt som att hajen genom media och inte minst genom filmindustrin pekas ut som människoätande bestar. Mark lever efter den egna övertygelsen och gjorda erfarenheter att risken att bli attackerad är liten. Ifall inte hajen "vaknat på fel sida", är väldigt hungrig eller upplever att dykaren inkrängtar på hajens bekvämlighetszon är det ovanligt att hajen blir aggressiv. Däremot kan dom bli nyfikna och "buffa" till dykaren. Av hajens omkring 350 olika arter är de allra flesta ofarliga för människan. Det är i princip bara vithajen man bör undvika utan skyddande bur.

Säsongen tillät oss inte att få uppleva tiger- och sandtigerhajen som är betydligt större hajar, uppåt 7 meter lång. Av den anledningen blir det att planera nästa Sydafrikaresa till oktober-november då dessa kommer i stora antal till Aliwal Shoals.

En vecka senare besökte Christian Wiedel och jag Coral Divers i Sodwana Bay som ligger 10 mil söder om Mocambique. Det är en dykresort som tar 200 gäster och ligger inbäddad i grönskan skiljt från många andra dykarrangörer. Hela Sodwana Bay handlar bara om två saker, koralldykning eller djuphavsfiske. Vi hade bokat ett dyk med divemastern Brett till 2 Mile Reef och dykplatsen "Cliffs and overhangs". Här gäller också strandlaunch med ribbåt genom 3 meter höga vågor vilket är som sagt en spännande erfarenhet i sig. I det 27 gradiga vattnet var det nu inte haj som lockade utan koraller, murena, papegojfisk, blue stripped snappers, rockor och mängder av annan fisk.