En bra haj är en död haj, eller..?
No never envy the big fish in da Pond
It's deep and dark when all the surface is gone
My kind of humor kind of keeping me dry
On the horizon, water touches the sky
Hall & Oates, 1981
En efterdyning av mina erfarenheter av att dyka med haj i Sydafrika (http://tottebjorre.blogspot.com/2008/03/hajdykning.html) har gjort mig till talesman i Sverige för den i USA registrerade internationella stödorganisationen http://www.sharksavers.org/. Organisationens syfte är att förmedla kunskap om hajens betydelse och alltmer utsatta situation som en jagad och hotad art.
Här följer delar av en artikel jag skrivit som beskriver hajens situation.
Hajen fanns långt innan dinosaurierna existerade på vår jord. Under mer än 400 miljoner år har hajen dominerat världshaven. Hajens egenskaper gör den till havens självklara huvudpredator och absoluta topp på den marina näringskedjan. Dess uppgift är att upprätthålla den nödvändiga marinekologiska balansen och den ”genetiska kvaliteten” av de djur de jagar men också att hålla andra arters populationer i balans. Utan hajen skulle haven se väldigt annorlunda ut. Effekterna av ett sådant scenario begränsas inte bara till andra marina arter. Konsekvenserna på världens övriga ekosystem skulle bli påtagliga och ge oanade effekter också för oss människor.
Världshaven utgör det mest viktiga ekosystemet på vår planet. Havens många ”invånare” absorberar det mesta av den koldioxid som människan tillför atmosfären genom att förvandla den till 70% av det syre vi andas. Denna balans av såväl liv i världshaven som liv på land har vi med andra ord till stor del att tacka hajen för.
Paradoxalt nog har människan genom alla tider varit hajens främsta hot. Sensationalism, media och underhållningsindustri har under lång tid eldat på myten om att hajen är en mördarmaskin. Människan tenderar att skydda det som vi kan se och förstå och eftersom hajen är osynlig för de allra flesta blir den också svår att relatera till. Vår rädsla för hajen beror därför till stor del på medias bilder som aggressiva djur med hotfullt utseende, men också på vår okunskap och ignorans om dess betydelse för världshavens livsupprättande balans och funktion, och därmed också indirekt mänskligt liv.
Denna okunskap och ignorans är också den direkta anledningen till varför mer än 100 miljoner hajar fiskas och slaktas varje år. Eftersom de flesta stora hajar inte blir könsmogna förrän vid sju års ålder eller äldre och då inte föder fler än ett par varje år kommer hajen inte att kunna överleva. Just nu fångas och dör hajar i en snabbare takt än dom hinner föröka sig. Av de omkring 390 hajarter som finns kommer ett tjugotal arter att vara utrotade 2017.
Jakten på haj idag kan jämföras med den på elefanter, lejon och tigrar under 1900-talet och som närapå utrotades. Det är samma ignorans, brist på kunskap och kommersiell girighet idag som igår. Likheten är slående. Då jagades elefanten för dess betar och medan jägaren lät elefantens kropp ligga och ruttna på savannen fångas hajen för dess fenor. Efter att dessa blivit avskurna från kroppen, sk ”finning”, låter fiskaren kasta tillbaka den fortfarande levande hajen i havet som går en säker och plågsam död till mötes. Fenorna säljs sen vidare som ingrediens till hajfenssoppa. Tillvägagångssättet, grymheten och vilka långtgående effekter rovfisket innebär blev tidigare i år uppmärksammat genom Rob Stewarts dokumentärfilm ”Sharkwaters”.
Haj är idag bland de mest värdefulla och utsatta djuren i haven. Den urskillningslösa jakten efter hajfenor har sin förklaring i den snabbt växande medelklassen i Asien. Hajfenssoppa har i generationer ansetts vara en dyrbar delikatess. I takt med ökat välstånd har hundratusentals nya konsumenter tillkommit som numera både har råd och önskan att visa på sin nyvunna levnadsstandard. Ironiskt nog har den urskillningslösa jakten på haj gjort att priset på huvudingrediensen ökat kraftigt, ett faktum som ytterligare ökar hajfenssoppans status! Idag är konsument-priset på hajfena ca 4 000:- per kilo. Nyligen betalades 90 000:- för ryggfenan från en valhaj!
Sammanfattningsvis går det att konstatera att hajens existens för närvarande är avhängig människans förmåga att hantera två av sina kanske främsta svagheter, nämligen ignorans och penningbegär.
Men visst är det ändå så att hajen är en skoningslös best som gärna ser en badande människa på sin meny? Självklart inte!
Enligt International Shark Attack File har det hittills under 2008 inträffat 36 incidenter mellan haj och människa, fem av dessa med dödlig utgång. Med en ökande befolkning om 6,5 miljarder människor som bor nära världshaven är detta, om dock en tragik för närstående, ett försvinnande litet antal fatala händelser. Två olyckor inträffade i Mexiko, en i USA, en i Australien och en i Bahamas.
Om du är rädd för att bada i världshaven så ska du veta att fler människor dör av åsknedslag och hundbett än av hajattacker.
Hajens luktsinne är extremt välutvecklat. Att det är så förstår man eftersom två tredjedelar av dess hjärna är tillägnad att bearbeta luktinformation. På mindre än en sekund efter att en vithaj tagit ett bett av sitt byte känner den bytets kalorivärde. Hajen avgör snabbt ifall bytet erbjuder tillräckligt kalorivärde som gör det värt att lägga energi på att fullfölja attacken eller inte. Normalt sett har en människa inte tillräckligt med kroppsfett för att intressera en haj. Hajens extrema luktsinne är därför den direkta anledningen till varför årets övriga 31 incidenter med haj slutade med att hajen, efter att ha nafsat eller bitit, släppte taget och försvann. Samtidigt är hajen normalt sett skygg för människor varför det är mer troligt att den snarare undviker än söker kontakt.
Avslutningsvis går det att sammanfatta hajens situation som missförstådd av en ignorant mänsklighet vars okunskap om hajens ekologiska betydelse straffar hajen med en omdömeslös masslakt och dessutom pekar ut hajen som glupsk människoätare. Det paradoxala är att människan inte bara är skyldig till problemet, vi är också dess lösning!
It's deep and dark when all the surface is gone
My kind of humor kind of keeping me dry
On the horizon, water touches the sky
Hall & Oates, 1981
En efterdyning av mina erfarenheter av att dyka med haj i Sydafrika (http://tottebjorre.blogspot.com/2008/03/hajdykning.html) har gjort mig till talesman i Sverige för den i USA registrerade internationella stödorganisationen http://www.sharksavers.org/. Organisationens syfte är att förmedla kunskap om hajens betydelse och alltmer utsatta situation som en jagad och hotad art.
Här följer delar av en artikel jag skrivit som beskriver hajens situation.
Hajen fanns långt innan dinosaurierna existerade på vår jord. Under mer än 400 miljoner år har hajen dominerat världshaven. Hajens egenskaper gör den till havens självklara huvudpredator och absoluta topp på den marina näringskedjan. Dess uppgift är att upprätthålla den nödvändiga marinekologiska balansen och den ”genetiska kvaliteten” av de djur de jagar men också att hålla andra arters populationer i balans. Utan hajen skulle haven se väldigt annorlunda ut. Effekterna av ett sådant scenario begränsas inte bara till andra marina arter. Konsekvenserna på världens övriga ekosystem skulle bli påtagliga och ge oanade effekter också för oss människor.
Världshaven utgör det mest viktiga ekosystemet på vår planet. Havens många ”invånare” absorberar det mesta av den koldioxid som människan tillför atmosfären genom att förvandla den till 70% av det syre vi andas. Denna balans av såväl liv i världshaven som liv på land har vi med andra ord till stor del att tacka hajen för.
Paradoxalt nog har människan genom alla tider varit hajens främsta hot. Sensationalism, media och underhållningsindustri har under lång tid eldat på myten om att hajen är en mördarmaskin. Människan tenderar att skydda det som vi kan se och förstå och eftersom hajen är osynlig för de allra flesta blir den också svår att relatera till. Vår rädsla för hajen beror därför till stor del på medias bilder som aggressiva djur med hotfullt utseende, men också på vår okunskap och ignorans om dess betydelse för världshavens livsupprättande balans och funktion, och därmed också indirekt mänskligt liv.
Denna okunskap och ignorans är också den direkta anledningen till varför mer än 100 miljoner hajar fiskas och slaktas varje år. Eftersom de flesta stora hajar inte blir könsmogna förrän vid sju års ålder eller äldre och då inte föder fler än ett par varje år kommer hajen inte att kunna överleva. Just nu fångas och dör hajar i en snabbare takt än dom hinner föröka sig. Av de omkring 390 hajarter som finns kommer ett tjugotal arter att vara utrotade 2017.
Jakten på haj idag kan jämföras med den på elefanter, lejon och tigrar under 1900-talet och som närapå utrotades. Det är samma ignorans, brist på kunskap och kommersiell girighet idag som igår. Likheten är slående. Då jagades elefanten för dess betar och medan jägaren lät elefantens kropp ligga och ruttna på savannen fångas hajen för dess fenor. Efter att dessa blivit avskurna från kroppen, sk ”finning”, låter fiskaren kasta tillbaka den fortfarande levande hajen i havet som går en säker och plågsam död till mötes. Fenorna säljs sen vidare som ingrediens till hajfenssoppa. Tillvägagångssättet, grymheten och vilka långtgående effekter rovfisket innebär blev tidigare i år uppmärksammat genom Rob Stewarts dokumentärfilm ”Sharkwaters”.
Haj är idag bland de mest värdefulla och utsatta djuren i haven. Den urskillningslösa jakten efter hajfenor har sin förklaring i den snabbt växande medelklassen i Asien. Hajfenssoppa har i generationer ansetts vara en dyrbar delikatess. I takt med ökat välstånd har hundratusentals nya konsumenter tillkommit som numera både har råd och önskan att visa på sin nyvunna levnadsstandard. Ironiskt nog har den urskillningslösa jakten på haj gjort att priset på huvudingrediensen ökat kraftigt, ett faktum som ytterligare ökar hajfenssoppans status! Idag är konsument-priset på hajfena ca 4 000:- per kilo. Nyligen betalades 90 000:- för ryggfenan från en valhaj!
Sammanfattningsvis går det att konstatera att hajens existens för närvarande är avhängig människans förmåga att hantera två av sina kanske främsta svagheter, nämligen ignorans och penningbegär.
Men visst är det ändå så att hajen är en skoningslös best som gärna ser en badande människa på sin meny? Självklart inte!
Enligt International Shark Attack File har det hittills under 2008 inträffat 36 incidenter mellan haj och människa, fem av dessa med dödlig utgång. Med en ökande befolkning om 6,5 miljarder människor som bor nära världshaven är detta, om dock en tragik för närstående, ett försvinnande litet antal fatala händelser. Två olyckor inträffade i Mexiko, en i USA, en i Australien och en i Bahamas.
Om du är rädd för att bada i världshaven så ska du veta att fler människor dör av åsknedslag och hundbett än av hajattacker.
Hajens luktsinne är extremt välutvecklat. Att det är så förstår man eftersom två tredjedelar av dess hjärna är tillägnad att bearbeta luktinformation. På mindre än en sekund efter att en vithaj tagit ett bett av sitt byte känner den bytets kalorivärde. Hajen avgör snabbt ifall bytet erbjuder tillräckligt kalorivärde som gör det värt att lägga energi på att fullfölja attacken eller inte. Normalt sett har en människa inte tillräckligt med kroppsfett för att intressera en haj. Hajens extrema luktsinne är därför den direkta anledningen till varför årets övriga 31 incidenter med haj slutade med att hajen, efter att ha nafsat eller bitit, släppte taget och försvann. Samtidigt är hajen normalt sett skygg för människor varför det är mer troligt att den snarare undviker än söker kontakt.
Avslutningsvis går det att sammanfatta hajens situation som missförstådd av en ignorant mänsklighet vars okunskap om hajens ekologiska betydelse straffar hajen med en omdömeslös masslakt och dessutom pekar ut hajen som glupsk människoätare. Det paradoxala är att människan inte bara är skyldig till problemet, vi är också dess lösning!
Etiketter: dykning, Tottes funderingar
posted by Totte Björre at 20:04
0 comments
Mig veterligen finns det inte en enda låt som återger hajen som en intelligent och fulländad skapelse med stor integritet. Hade det gjort det hade jag mer än gärna ratat the Arrogant Worms som snarare spär på myten om hajen som människoätare. 
Förutom mig själv gjorde jag sällskap med en annan betalande dykare, walesaren Geoffrey. Dykbåten är en ribbåt med 2 st 90 hk motorer. I stort sett sker alla båtdyk utmed den sydafrikanska östkusten med ribbåtar som sjösätts från strand. Eftersom dyningarna och vågorna mot land oftast är höga är bara båtturen i sig ett äventyr.
Det är först nu som det går upp helt och fullt för mig i vilken miljö jag befinner mig i. Här är jag i hajens naturliga "kök". Jag uppskattar antalet haj till ca 30-40 stycken. Nu är det inte så att dom är väluppfostrade och står på kö för att närma sig betesstationen, ett faktum som innebär att jag har dom på 1,5 -2 meters avstånd såväl omkring mig som ovan och under mig. I de förhållningsorder som Mark gett oss ingick bland annat att ifall en haj simmar mot mig så ska jag för att undvika "krock" lugnt lägga händerna på huvudet och trycka ner hajen samtidigt som jag undkommer genom att passera ovanför hajen...! Nu behövde jag aldrig praktisera denna närkontakt, vilket jag inte heller saknar.
Bilderna av blacktip- och duskyhajarna är tagna vid dykplatsen och ger en god bild av mina upplevelser. Är det då inte farligt och dumdristigt att dyka så här? En i allra högsta grad berättigad fråga speciellt som att hajen genom media och inte minst genom filmindustrin pekas ut som människoätande bestar. Mark lever efter den egna övertygelsen och gjorda erfarenheter att risken att bli attackerad är liten. Ifall inte hajen "vaknat på fel sida", är väldigt hungrig eller upplever att dykaren inkrängtar på hajens bekvämlighetszon är det ovanligt att hajen blir aggressiv. Däremot kan dom bli nyfikna och "buffa" till dykaren. Av hajens omkring 350 olika arter är de allra flesta ofarliga för människan. Det är i princip bara vithajen man bör undvika utan skyddande bur.
Nu är återstår 2 veckor tills vi och familjen Wiedels reser till Sydafrika för att fira 4! födelsedagar, jul och nyår. Det kommer förhoppningsvis att bli en händelserik resa. En av många höjdpunkter är mina inplanerade dyk tillsammans med en dokumentärfilmare som specialiserat sig på haj. Sannolikheten att få se Tigerhaj i sin egen miljö är stor. Jag lovar att återkomma med ett fylligt "reportage" när jag åter står på land "hel och ren".
