onsdag, juli 12, 2006

Det finns dykning och sen finns det dykning!

Gjorde ett kombinerat uppfräschnings- och vrakdyk i går kväll. Platsen var Byrum på norra Öland och vraket Olga Atkinson. Hon var en tysk stålgaleas som gick under 1921 i en storm då hon försökte söka skydd för stormen. Hennes ankare draggade på den lösa sandbottnen varför hon snabbt hamnade på grunt vatten och skönk till 11m. Det var ett lätt landbaserat dyk men tyvärr med dålig sikt vilket är allt för vanligt i svenska vatten. Med 4 m framför ögonen och mycket alger kom uttrycket grönsaksdyk till sin rätt. Det enda levande jag såg var små maneter. Av vraket såg jag heller inte mycket mer än delar från överdäck och spant. Det ska till en hel del entusiasm för att känna glädjen i ett sådant dyk. Sann dykglädje finner jag lättare utomlands. Min hittills största dykglädje fann jag i Röda Havet.

Tillsammans med Dag spenderade vi en veckas live-aboard ombord på en 30 m dykyatch för att utforska nio vrak. Det mest spektakulära var och är fortfarande S/S Thistlegorm. Hon var en engelsk fraktskuta för krigsmateriel som byggdes 1940. 127 m lång och 18 m bred är hon en mäktig syn. I oktober 1941 var hon på sin fjärde resa med kurs norrut genom Röda Havet. Hon hade seglat från Glasgow och gått hela vägen runt Afrika med sin last av materiel till de allierade truppernas ökenkrig mot Rommel i Nordafrika. Målet var Alexandria. På kvällen den 6 oktober 1941 skickades två tyska Heinkel He-111 bombplan upp med sin dödliga last av tvåtons bomber. Vapnen hade tagits fram speciellt för att sänka stora fartyg. Egentligen letade planen efter trupptransportfartyget Queen Mary men kunde inte finna henne. I det klara månskenet fick piloterna däremot syn på en annan konvoj. Dom gick omedelbart till angrepp på det största av fartygen. Anfallet överrumplade engelsmännen med byxorna nere. De räknade inte med att bli anfallna nattetid. För övrigt ansåg de sig vara beskyddade av kanonerna på kryssaren HMS Carlisle som låg vid sidan om. De flesta låg i sina kojer och sov. Kanonerna var obemannade. Det tyska planet flög så lågt att det skulle ha kraschat mot Thistlegorms överbyggnad om landningsställen varit utfällda. De tyska bomberna träffade hårt. Ett hål sprängdes midskepps i skrovet. Först exploderade fartygets ångpanna som fortfarande stod under tryck. Därefter utlöstes ett osannolikt fyrverkeri. All ammunition som låg stuvad i den sektionen av fartyget sprang i luften. Kraften i brisaden var enorm. Resterna av ett lokomotiv i däckslasten lyftes upp i luften och kastades iväg 30 meter.
Nio av de 39 i besättningen uppehöll sig i den träffade sektionen. De dödades ögonblickligen. Övriga hann antingen sjösätta livbåtarna eller helt enkelt hoppa i vattnet. De räddades av HMS Carlisle. Thistlegorm sjönk inom några minuter och lade sig tillrätta på bottnen, fortfarande med ankarkättingarna ute på 32 meters djup.

Dag och jag gjorde sammanlagt tre dyk på henne. Vi kom ner längs förtöjningen till fördäck. Redan på 15 meter såg vi siluetten av fartyget, en imponerande syn. Strömmen förde oss akterut på babord sida. Vi passerar 2 st järnvägsvagnar på däck, en tankvagn samt traktordäck. Vid 3:e lastutrymmet står en stridsvagn på sidan. På akterdäck står två luftvärnskanoner. Det var dessa som inte var bemannade den ödesdigra natten. Vi lät oss sjunka ner till maxdjupet 29,2 m och betaktade propeller och roder. Stim med Baracudor, Grouper och Annemoner passerar oss helt nära. Sikten är mer än 20 meter och vattnet håller 25 grader. Via kolrummet penetrerar vi skrovet och simmar mot styrbords sida. Vi passerar lastbilar på rad med en egendomlig last. Gummistövlar, eller Wellingtons som engelsmännen troligen benämnde lasten som. Destinationen var som sagt norra Afrikas öken och det ska till en hel del fantasi för att förstå varför engelsmännen önskade utrusta sina trupper med gummistövlar…
Vi sjönk ner i det tredje lastutrymmet med rader av uppställda BSA motorcyklar, lastbilar, kulsprutor och ammunition. Då vi kom in i 2:a lastutrymmet fortsatte raderna med motorcyklar, jeepar, strids- och trupptransportvagnar och flygplansvingar. Lionfish och Batfish gjorde oss sällskap genom lastutrymmena.

Bättre än så här blir inte dykning! Det känns som en hädelse att jämföra Thistlegorm med Olga Atkinson.

Etiketter:

Bloggtoppen.se