Fallskärmshoppning - ett sätt att använda dina vingar

Allt sedan jag började segel-flyga som 15-åring har jag velat använda fallskärmen till vad den är gjord för och inte bara som ryggstöd i KA 6:an. I och för sig fanns det flygtill-fällen då jag övervägde ifall det var läge att hoppa (kan återkomma och berätta om några sådana tillfällen i ett annat inlägg) men kunde ta ner såväl mig själv som planet utan att göra varken familjen eller flygklubben ledsna. Det skulle dröja 25 år innan jag kom till skott. Jag påbörjade min grundutbildning i Skånes Fallskärmsklubb som håller till utanför Kristianstad. 30 singelhopp skulle klaras av under säsongen. Vi var 6 st som började samtidigt. Jag kommer väl ihåg vårt första hopp. Det var en grupp samlade men förväntansfulla elever som satte sig i hopplanet. Vi hade lottat om hoppordningen och jag skulle hoppa näst sist. När vi så hade nått hopphöjden 900 m öppnade hoppledaren dörren. Tekniken att ta sig ut från planet är att med en fot på dörrstolpen, sittandes på dörrtröskeln med näsan i färdriktningen ta steget ut i fria luften. Vi hade "torrövat" proceduren ett antal gånger på marken och nu skulle det ske på riktigt. Per, vi kan kalla honom för det, skulle hoppa först. När dörren öppnades var Per vit i ansiktet. Inte utan problem med självbehärskningen satte han sig till rätta. Med viss övertalning och försäkran av hoppledaren att han hade kunskaperna för att hoppa tog Per klivet ut i luften. Därefter gick allt snabbt. Alla sex skulle ut vid samma överflygning över hoppfältet och det fanns ingen tid till tvekan. De första hoppen man gör använder man automatutlösning av skärmen. Man behöver med andra ord inte fumla efter utlösningsstroppen utan bara invänta att skärmen vecklar ut sig och sen njuta av flygningen till landningsmärket. Trots att hastigheten under frifallet är 180 km/tim, eller 50 m/sek, märks hastigheten knappt. Det mest påfallande är ljudet av fartvinden. I jämförelse har jag betydligt fler fjärilar i magen då jag står på 10:an i badhusets hopptorn! Hur gick det sen med Per? Efter hans första hopp var han den som genomförde utbildningen snabbast av oss alla. Vid ett annat tillfälle ska jag också berätta då en elev missbedömde situationen och landade i en soppcontainer…