Message in a bottle

I'll send an S.O.S. to the world
I'll send an S.O.S. to the world
I hope that someone gets my
I hope that someone gets my
I hope that someone gets my
Message in a bottle, Message in a bottle

The Police, 1979

Vad är det som gör att vi betalar ett literpris för en flaska mineralvatten som är två, tre gånger så mycket jämfört med bensin? Och det för något som praktiskt taget inte kostar något (ett öre litern i renad form) och som var och en av oss i Sverige har i våra kranar. En liter flaskvatten motsvarar i princip priset för 1000 liter kranvatten. Buteljerat vatten är helt klart ett fenomen värt en eftertanke.

Branchstatistiken visar att varje svensk dricker 23 liter buteljerat vatten per år. Jämfört med andra länder är vi ändå måttfulla. I Frankrike dricker varje fransman 160 lit/år. I USA dricker man mer buteljerat vatten än vad amerikanarna spenderar på Ipods eller biobiljetter, 15 miljarder dollar! Vän av ordningen kan hävda att kranvattnet i i dessa länder inte är drickbart vilket stämmer för vissa regioner. Faktum är ändå att majoriteten av fransmän och amerikanare har drickbart vatten i sina kranar.

Det mesta flaskvattnet dricks av ren oeftertänksamhet. Medan vi alla har åsikter om koldioxidets påverkan på jordens miljö och klimat väljer vi att blunda för att paketering och transport av flaskvattnet sker med fossilt bränsle. Den svenska konsumtionen av flaskvatten leder bara i transportledet uppskattningsvis till 20 000 ton koldioxidutsläpp.

Väljer man att se fenomenet med flaskvattnet ur ett resursperspektiv står det ännu klarare att flaskvattnet kan ifrågasättas. På vår jord saknar mer än 1 miljarder människor drickbart vatten. 3000 barn dör varje dag av sjukdomar beroende på förgiftat vatten. Samme vän av ordningen kan hävda att inget av vårt rena kranvatten kan göras tillgängligt de människor som i verkligheten är törstiga. Detta är naturligtvis sant samtidigt som etik- och moralaspekten ändå bör gnaga inom oss.

Med andra ord finns det ett budskap medskickat varje buteljerat vatten vi dricker!

The boys are back in town

Guess who just got back today?
Those wild-eyed boys that had been away
Haven't changed, haven't much to say
But man, I still think those cats are great
The boys are back in town

Thin Lizzy, 1976



Fredagskväll
Kom igår kväll hem till ett tomt hus efter att jag hade lämnat Mimmi på flygplatsen. Wille kom något senare med tåg efter att ha varit några dagar hos Fidde. Olivia och Anneli är i Finland på fälttävlan med 'Ferrari' och kommer inte hem förrän på måndagkväll. Med helgen framför oss kunde vi ställa in oss på ett par kravlösa dagar.

Grabbarnas fredagskväll spenderades i soffan framför DVDn med Bondrullen 'Åskbollen' från 1965. Förutom de vanliga Bondgagsen hade vi roligt åt dåtidens animationer och stunts.

Lördagsmorgonen inleddes med ett 10 km träningspass i solsken. Jag är nu inne på min 3:e Garmin Forerunner 305 löpardator. Den senaste var jag tvungen att skicka tillbaka eftersom tidtagningen helt plötsligt valde att lägga av. En eloge till Sportmanship som utan knorr ersatte den med en ny. Förra gången det hände var det fel på GPS-mottagningen. Trots incidenterna är jag väldigt nöjd med modellen. Så, tredje gången gillt!

William och jag överraskade oss själva med att faktiskt dammsuga huset, klippa gräs och vass. Möjligen fick vi en släng av dåligt samvete att få rå oss själva...

Har fått låna en ny V70 av den nya modellen över helgen. Är lite kluven i min uppfattning om såväl utseendet som inredningen. Dieseln pinnar dock på rätt bra. Ja, vi får väl se ifall det blir ett byte.

Det är nu lördag eftermiddag och jag är på väg till stallet för att ta in Tariff och ge honom lite betfor och havre. Därefter finns ännu inget planerat, mer än att grabbarna gör vad som faller oss in.

Söndag
Vaknar av att solen letar sig in i rummet. Tassar upp och brygger en mugg kaffe. Sätter mig på altanen och läser SvD på datorn. Huset är fortfarande tyst, ja tystare än vanligt med tanke på att bara Wille är hemma. Mimmi har SMS'at att hon kommit fram men att hon är trött efter resan.

Sätter på skorna och ett vätskebälte och ger mig ut på ett långpass. 19km i ett 5:20 tempo med en snittpuls på 151 slag. Därefter hämtar vi Alex och Andreas på väg till gocartbanan så att dom får köra av sig lite.

Efter middag på tu man hand väljer Wille kompisarna och jag kör ut till stallet då jag har kvällsfodringen. Anni och Olivia ringde och meddelade att dom var på väg till färjan i Helsingfors. Grabbarna hemma får ånyo en skön och behaglig kväll tillsammans...

The boys are back in town!

Long way from home

Well I've been over here
Been over there
Friends all around me everywhere
But it really doesn't matter
Which way I wanna go
I'm a milling miles from nowhere
And that's a long long way from home
And that's a long long way from home

Stevie Ray Vaughan, 1990

Så har då dagen kommit som Mimmi planerat och sett fram emot medan jag och Anni sett samma dag som ett oundvikligt tveeggat faktum som hör föräldrarskapet till.

Mimmi flyttar hemifrån!

I kväll satte hon sig på planet mot Adelaide i Australien och jobbet hos en av Australiens VM-ryttare i fälttävlan. Som medhjälpare och medryttare blir hennes arbetsuppgifter att sköta det praktiska som hör ett tävlingsstall och hingstuppfödning till, hästskötare vid nationella tävlingar och att rida in unghästar. Hon tar ett halvår i taget och ifall hon stormtrivs kanske hon väljer att stanna en tid till. Hur det än blir med den saken så återser vi varandra igen under vår tre veckor långa semester i Sydafrika över jul och nyår.

Mimmi, det är många som tänker på dig och önskar lycka till med ditt äventyr!

Sailing

I am sailing, I am sailing
home again 'cross the sea.
I am sailing, stormy waters
to be near you, to be free

Rod Stewart, 1975




Helgen har gått i vattnets och båtarnas tecken. Man kan väl också säga att det varit en kontrastrik helg avseende valet av flytetyg!

I fredags fick jag möjlighet att segla en av världen snabbaste segelbåtar, HiQ’s 60-fots trimaran. Vill du veta mer om båten kan du läsa min blogg från fjolårets segling, http://tottebjorre.blogspot.com/2006_08_01_archive.html.

Till skillnad från förra årets segling bjöd fredagsvädret på blygsamma 8-9 m/s. Men med 550 kvadratmeter segelyta går det att få fart på 5 ton ändå. Vi loggade 20.3 knop. Gör om det med en enskrovsbåt!

Hittills i år har båten satt nytt rekord på sträckan Helsingfors – Tallin med 1 tim 46 min, vilket är 1 timme snabbare än tidigare rekord. Kommande seglingar blir Göteborg Offshore Race och Tjörn Runt. Dessutom kommer man att försöka slå ett antal nya hastighetsrekord.

Besättningen som i fjol seglade upp båten från Karlskrona till Nynäshamn, efter att jag hade varit ombord, berättade om en makalös segling med optimala vindförhållanden. Det tog dom 7,5 timmar och då handlar det om nattsegling med en snittfart på 32 knop!

Som sagt, helgen fortsatte till sjöss. På lördagsmorgonen gick 4/5-delar av familjen samt min syster Helena och Roland ombord på M/Y Agda i Fjällbacka. Hon är i år en 100-årig dam, bördig från Råå och som skeppare Rune Berglund förvärvade 1966. Trots sin ålder hävdar Rune att ”den gamla damen är pigg som attan och att hälsan aldrig varit bättre”. Dessutom kan vi intyga att hon tack vare några skönhetsoperationer är vackrare än någonsin. Jämför gärna bilderna på dagens Agda med hur hon såg ut på 30-talet!

Förutom Rune bestod också besättningen utav Mats som var vår högt uppskattade kock ombord. Tillsammans med västkustens underbara skärgård och ett annalkande högtryck utgjorde detta ramen för en sent inkasserad 50-års present från Helena & Roland. Vi har under två år försökt få till det hela men fått ställa in pga väderlek. Men nu skulle det äntligen ske!

I solsken gick vi söderut genom Hamburgsund för att sen vända norrut mot Vedholmen. Medan Mats förberedde lunchen gick vi övriga på upptäckt. Därefter gick vi till Lyngö där Rune ville visa oss exempel på havets krafter. För något år sedan hade han i samband med stormen Gudrun noterat hur ett stort klippblock på omkring 5 ton hade förflyttats flera meter. Senaste gången han besökte platsen så hade blocket stått på kant. Nu kunde vi se nygjorda skrapskador i den omgivande graniten efter hur blocket som med hjälp av havet åter ändrat läge.

Ifrån Lyngö gick vi via Pinnö till nordvästra delen av Otterön och fann en klipphäll strax intill en snäckskalsstrand. Medan Mats förberedde middag bestående av Bengans fisksoppa passade jag på att byta om till löpträning. Otterön är rätt stor och erbjuder såväl stränder, klippor, ljungheder, tät vegetation, raviner och betesmark. Det blev mao mer terränglöpning än asfaltsnötning. Efter en timmes löpning kändes det underbart att få dyka från klipporna innan Mats kallade till sittning. Skymningen sänktes över sällskapet och så småningom kröp vi ner i bingen.

Efter frukost gick vi allihop runt över ön till de bryggor och samling av hus som kallas Kristinelund. Här finns bl a ett naturligt ”snäckskalssandtag” som man tidigare använde för att blanda tillsammans med hönsfoder. Efter nya bad och uppvisning i ”synchronized swimming” som hade gjort Ester William grön av avund lade vi ut och gick i gassande solsken söderut till Musön. En ny ö-vandring genomfördes, bland gamla stenbrott, till en höjd med överblick över ”innanhavet” Musösältan. Väl tillbaka till Agda bjöd så Mats på turens sista måltid bestående av kallskuren torkat oxkött och fläskkött, gudomlig sallad, dadlar, hembakat bröd, getost, Camembert och Brie.

Ifrån Musön tog det sen en timme tillbaka till Fjällbacka där vi blev tvungna att ta farväl av Agda, Rune och Mats. Till Rune vill jag säga som Americas Cup skippern Dennis Conner en gång sa: ”Three major factors to consider in a successful crewman are attitude, attitude and attitude.”

Tack Helena och Roland för en underbar 50-års present!