Olivia 17 år och Zulubyn

Oh the Zulu king with the big nose-ring
Fell in love with a dusky maid
And every night in the pale moon light
Across the lake he came
A hug and a kiss for the pretty little miss

Unknown



Min sista rapport från Sydafrikaresan kommer mestadels att handla om Olivias födelsedag då hon fyllde 17 år. Efter uppvaktningen på sängen började dagen med det Olivia kanske mest uppskattar nämligen att rida, och det skulle bli mycket ridning idag...

Med hästar från den närliggande hästfarmen "Four winds" blev det ridning i trav och galopp ett par timmar i bananplantage, bland sockerrör, över hed och gröna kullar. Varma och svettiga och efter behövlig dusch satte vi kurs mot Zulubyn Simunye.

Simunye, som förövrigt betyder "we are one" på zuluspråket, ligger djupt ner i Mfule River Valley. Här lever och bor Biyele-klanen som är släktningar till det en gång respekterade kungliga huset av Zulunationen. Här har zulufolket levt långt innan "Anglo Zulu-kriget" 1879.

För att komma till byn får man rida eller åka oxkärra 4,5 km, i sig ett äventyr. Byn ligger som sagt djupt i en dalsänka och man ser inte byn förrän man i princip är framme. Byns mycket originella hus eller snarare stenhyddor är byggda utan ritningar och ser ut att växa ut ur bergets klippor.

Efter att ha skumpat nerför en "kostig" på hästrygg med alltför hårda sadlar var välkomstdrinken synnerligen uppskattad. Efter ytterligare uppvaktning av Olivia kunde vi "dra oss tillbaka" för en stunds svalkande bad i våra rum. Badkaret var charmigt murat av grova stenar. Rummen i övrigt bjöd på öppna fönstergluggar, handfat i form av en skål med tillhörande kanna vatten.

Kvällen bjöd på god middag med lokala specialiteter. Därefter blev vi inbjudna till den närliggande zulubyn som vi kom till efter en kort promenad över en spång. Vi välkomnades av hövdingen som tillsammans med sin och andra familjer lever och bor här.

Efter att skymningen kom snabbt till dalgången satte vi oss runt lägerelden och blev bjudna på kött och hemlagad "öl". Därefter dansade äldre som yngre sina typiska zuludanser ackompanjerade av trummor. Eftersom det var Olivias födelsedag bjöds hon upp av några ungdomar som inte bara gav henne ett halssmycke utan också på sång och gemensam dans.

På morgonen därpå vaknade vi till babianskri och gitarrspel, ja det var en ovanlig kombination men fullt möjlig i den här miljön. Efter frukost gick vi tillbaka till zulubyn och mötte hövdingen som nu smidde spjutspetsar. Han och hans fru bjöd oss in i ceremonihyddan och berättade om sitt folk, seder och deras liv. Vårt besök i byn började gå mot sitt slut och framåt lunch beslöt vi oss för att ta oss tillbaka till civilisationen med hjälp av häst och jeep. Sammanfattningsvis blev det ett minnesvärt dygn för såväl Olivia som för oss andra.

Efter 3 timmars körning kom vi så till St Lucia som är ett mindre samhälle i nationalparken Greater St Lucia Wetland Park. Genom byn rinner en flod som bebos av otaliga flodhästar och krokodiler. Eftersom det är ett gigantiskt våtmarksområde finns här fåglar av alla de slag såsom fiskjuse, häger, stork och hornbills för att nämna några.

Vi hittar vårt guesthouse "African Ambience" som är ett underbart fräscht hus med vasstak såväl ute som på rummen. Efter välbehövligt dopp i poolen och ett gott vitt vin kände vi oss redo för att uppleva de tre kommande dygnen på milsvidda vita och i stort sett obefolkade stränder vid Cap Vidal.

På nyårsafton körde vi söderut igen mot Umdloti som ligger några mil norr om Durban. Vi firade nyåret på det spejsade arkitektoniska Casino Sibaya som gott och väl kan mäta sig med sina "kusiner" i Las Vegas. Det nya året firades in med champagne och i staden Mtubatuba inköpta fyrverkerier. Happy New Year 2008!!!!

Våra sista tre dygn spenderade vi på stranden i Umdloti, och shoppandes på Gateway i Durbans utkanter som också hade en konstgjord surfingvåg om 1 miljon kubikmeter vatten i timmen. Här kunde grabbarna vågsurfa på såväl vanlig surfbräda som liggandes på bodyboard. En makalös manick...!

Sammanfattningsvis blev det tre oförglömligt underbara veckor tillsammans med goa vänner i ett land som gav mersmak. Eftersom vi bara har nosat på vad landet erbjuder har vi inget emot att kunna komma tillbaka och nosa vidare.