Olivia emigrerar...

You can go anywhere
You deserve some fun and rest
You deserve the very best
She went to Germany

Violent Femmes, 1993



I lördags packade Olivia, jag och Fortissmo oss in i bilen respektive hästtransporten och satte av söderut, mot Tyskland. Efter överfarten till Puttgarden hade vi någon timme till Kleine Rönnau och Reitstall Wilde Koppel där vi ordnat med stallplats för Tissmo över natten. Ägaren Alexander Barth visade sig vara en hygglig kille som hade ordnat det bra för oss. Åt Olivia och mig hade han ordnat en liten fin villa i ett villaområde... Här hade vi lätt kunna stanna längre! Själv hade han köpt ridanläggningen tre veckor tidigare och var full av entusiasm. Det var också hans getter, lösgående ponnys och hans minigris som inte lämnade hans hem...

På söndagsmorgonen hade vi tänkt komma iväg hyffsat tidigt men Tissmo satte stopp för det genom att i 45 min vägra att gå in i transporten. Med lock och pock och med hjälp av getter och andra husdjur (hmrr...) kom vi i alla fall iväg vid 10-tiden.

I närheten av Hamburg började köerna. Man hade stängt av trafikens halspulsåder A1:an för vägarbeten. All trafik omdirigerades med stillastående köer på 2,5 timme som resultat!
Med en otålig häst där bak är inte köer något man önskar. Speciellt inte när solen lyser från klarblå himmel, temperaturen visar 25 grader och vi har ytterligare 4 timmar att köra.

Hur som helst, vi kom fram till Warendorf strax efter 18.00 och letade upp järnvägsstationen dit Anneli kommit från Prag. Efter vår reunion letade vi upp det nationella ridsportförbundets hästanläggning som utgör ett imponerande centra och som blir Olivias hem och arbetsplats för det kommande året.

Olivia fick nyckel till sitt rum och Fortissmo sin box. Därefter kunde vi med gemensamma krafter göra en extreme makeover av hennes rum som behövde en ordentlig rengöring. Olivia delar kök och vardagsrum med 3-4 andra tjejer och jag förundras över att tjejer kan ha det så stökigt och smutsigt omkring sig. Det tog oss gott och väl ett par timmar att få rummet i beboeligt skick.

Olivia började jobba på måndagsmorgonen men fick sen ledigt resten av dagen för att lära känna stan och komma i ordning. Warendorf är hemvisten för tysklands olympiska kommittée inom ridsport och är landets mekka för ridsport. Här har flera landslagsryttare sitt hemmastall, mao en miljö där Olivia kan lära sig ett och annat. Staden har ett mysigt medeltida centrum och hästar, om än dock konstgjorda, finns i 100-tal att beskåda runt om i stan.

Hennes cykel fick lämnas till en reperatör då Tissmo hade gjort ett fint hovavtryck på bakhjulsfälgen... Sen fick Vodafone ett besök av oss där det ordnades med mobilt internet, mobil- och fastnummerabonnemang. Konto öppnades på banken. Överkast, kudde, golvmatta och annat "smått och gott" inhandlades och strax därpå kunde Olivia konstatera att hennes nya bostad var faktiskt rätt OK.

Klockan hade nu blivit närmare fem på eftermiddagen varför Anni och jag behövde påbörja den 100 mil långa hemfärden. Samtidigt med att Olivia påbörjade sitt pass att rida såväl Tissmo som andras hästar vinkade vi hejdå och satte kurs mot Hamburg.

Vid 21-tiden körde vi av motorvägen och kom till den lilla orten Egestorf där vi som enda gäster hittade ett mysigt och fint hotell. Med en 15-taggars älg som bordsgäst sköljde vi ner resan med ett gott lokalt öl och knoppade in.

Tisdagen bjöd på regntunga skyar ända upp till Puttgarden där sol och vackert väder mötte oss och var med oss ända hem.

Olivia tar studenten

School's out for summer
School's out forever
School's been blown to pieces
No more pencils
No more books
No more teacher's dirty looks

Alice Cooper, 1972



Senaste dagarna har jag med stort intresse följt SMHI's webbprognoser för måndagen och Olivias studentexamen. Jag har kastats mellan glädje, sorg och förtvivlan! Det är tur man inte är bonde och ska planera sådd och skörd efter den tjänsten. Nåväl, vädret är inte mycket att göra något åt. Det blir vad det blir!

I hällande regn sprang Olivia och hennes klass ut från skolan 14.30 och inte brydde dom sig om att det regnade! Med sång, musik, dans, konfetti och glädjetjut gick det inte att ta miste på hennes och klasskamraternas glädje.

(Alla bilder är klickbara)

I en galen kortege åkte man sen lastbilsflak runt i stan för att sen åter hamna på skolgården för transport hem till festen. Olivias hemfärd skulle innebära "byte" av transportsätt... Första delen gick med flagg- och ballongutsmyckad Bonneville. Därefter tog den riktiga hästkraften över i form av vår trogne Dino som drog vagn.

Huset fylldes med gratulanter och Olivia njöt!

Vid 21-tiden var hon sen färdig för att erövra resten av staden och natten. En sista natt med gänget skull det bli. Och det blev det, till 06.00.

Olivias studentbal

Altogether shout it now
There's no one
Who can doubt it now
So let's tell the world about it now
Happy days are here again

Barbra Streisand, 1963



Helgens stora händelse var naturligtvis Olivias studentbal som föregicks av fotografering av Kaggs avgångsklasser i Stadsparken. Med en himmel som valde att bli blå och en sol som hjälpte kvicksilvret att passera de 20 graderna intogs Stadsparken av 100-tals glada och förväntansfulla blivande studenter (8/6) i balklänningar och smoking. Det var en häftig syn! Senare på kvällen och tills tidig morgon fortsatte festen på Stufvenäs Herrgård.

Helgen i övrigt innehöll förutom röjning och städning vid och i Ölandsstugan också fest för Anni och mig. Det var en av hennes affärsbekanta som fyllde 60 år med pompa och ståt för 400 gäster.

Skolrugbyn

Gonna pulp you to a mess of bruises
'Cos that's what you're looking for
It's all for the greater glory
It's all for a Saturday night

Rolling Stones, 1972





Årets rugbymatch mellan gymnasieskolorna Lars Kagg och Stagnelius/Jenny Nyström hölls i torsdags. Efter en höst fylld av i princip daglig fys- och spelträning var Olivia och hennes Kagglag samt killaget väl förberedda för den traditionsrika och prestigefyllda fighten. Det ska sägas att det är en mycket adrenalin- och testosteronstinn tillställning som kräver tre domare på plan för att hålla spelarna i schack.

Sporthallen är fylld till sista plats, trumorkestrar håller ljudnivån på en plågsam men smittande nivå, hejaklackarna håller publiken på fötterna. Kort sagt, det är upplagt för ett rejält sjöslag.



Matcherna spelas över tre "ronder" á 15 min med fem spelare i varje lag där det gäller att ta en medicinboll från den egna planhalvan och göra mål genom att forcera bollen genom motståndarlaget och placera bollen på en hoppmatta utan att motståndarlaget får en hand under bollen.





Olivias roll som defensiv är att stoppa motståndarlagets spelförare med i stort sett vilka kroppstacklingar och neddragningar som helst. För såväl Anni som för mig som för alla andra som känner Olivia får vi se en sida av henne som är väldigt annorlunda mot den vi vanligtvis ser. Aggressiv som en pitpullterrier, stark som en bulldozer och ihärdig som ett vildsvin som glömt vad smärta heter.





Hennes lag fick jobba i ett ständigt underläge. Som mest ledde Stagg/Nyström med 2 mål och det var först i sista "ronden" med 50 sek kvar på matchen som Kagglaget kunde kvittera till 5- 5, snacka om dramatik! Och bara 15 sek in i förlängningen gjorde laget segermålet. Det som sen utspelades såväl på plan som på Lars Kaggs läktarsida kan liknas vid de scener som troligen utspelades under demokraternas valvaka då det stod klart att Barack Obama vunnit Presidentvalet.

SM i Fälttävlan på Strömsholm / National Championships Eventing

So know that I could catch you at any time
I choose I do not feel the ground beneath my shoes
This stallion I am riding, his pedigree, his pride
Won't let him rest 'till I am by your side

Prefab Sprout, 1997






Efter att ha varit sängliggandes sedan i måndags med feber och hosta reste jag mig i torsdags och besökte husläkaren. Förutom recept på penicillin tog jag det tunga beskedet att inte kunna åka till helgens SM-tävlingar i Strömsholm. Tyvärr fick jag inte glädja mig åt att på plats få följa Olivia och Tariffs SM-tävling i fälttävlan för juniorer. Så medan Olivia, Mimmi och Anni är där håller Wille mig sällskap på hemmaplan.

SM-tävlingen som rids i CNC*-klass har 16 startande ekipage. Tävlingen rids över tre dagar och startar med dressyrmomentet på torsdagen, terrängprovet på fredagen och avslutningsvis banhoppningen på lördag.



Vädret där som här kan inte bli bättre. Sol, sol och sol och knappt någon vind. Efter första dagens dressyr låg Olivia på en niondeplats. Efter en felfri terräng hade hon avancerat till en fjärdeplacering och det såg onekligen bra ut inför banhoppningen. Glädjen dämpades däremot under lördagens veterinärbesiktning då tariff markerade på höger fram varefter beslutet fattades att inte starta hoppningen. Och därmed tog tävlingen slut för Olivia och Tariff.

Gärds fälttävlan CNC*

I'm gonna find me a horse
Just about this big
An' ride him all along the border line
I'm ridin' a small tiny hoss
He's a good hoss
Even though He's a bit dinky
to strap a big saddle or
blanket on anyway
Movin' to Montana soon

Frank Zappa, 1973






Olivia startade idag med Tariff sin första CNC1* på Gärds klassiska vårtävling utanför Kristianstad. Det var 19 ekipage i klassen och fem skulle till sist bli placerade. Olivia inledde med en stark dressyr som gav henne 42,1 straff och tog därmed ledningen inför banhoppningen.

Banhoppningen som innehöll tolv 1.15-hinder flöt på bra. Tyvärr fick hon med sig två rivningar, som gav 8 straffpoäng, och låg nu fyra inför den avslutande terrängridningen.

Den dryga 3 km långa terrängbanan med sina 22 hinder om högst 1.10 m (klicka på banskissen för en förstoring) klarade hon och Tariff av utan problem och fick därför 0 straff.

Sammantaget blev det en mycket lyckad debut i den 1-stjärniga klassen och Olivia slutade som totalfyra. Gissa om hon var nöjd! Nu gäller det att ladda om till nästa tävling kommande helg i Tranemo!

Olivia 17 år och Zulubyn

Oh the Zulu king with the big nose-ring
Fell in love with a dusky maid
And every night in the pale moon light
Across the lake he came
A hug and a kiss for the pretty little miss

Unknown



Min sista rapport från Sydafrikaresan kommer mestadels att handla om Olivias födelsedag då hon fyllde 17 år. Efter uppvaktningen på sängen började dagen med det Olivia kanske mest uppskattar nämligen att rida, och det skulle bli mycket ridning idag...

Med hästar från den närliggande hästfarmen "Four winds" blev det ridning i trav och galopp ett par timmar i bananplantage, bland sockerrör, över hed och gröna kullar. Varma och svettiga och efter behövlig dusch satte vi kurs mot Zulubyn Simunye.

Simunye, som förövrigt betyder "we are one" på zuluspråket, ligger djupt ner i Mfule River Valley. Här lever och bor Biyele-klanen som är släktningar till det en gång respekterade kungliga huset av Zulunationen. Här har zulufolket levt långt innan "Anglo Zulu-kriget" 1879.

För att komma till byn får man rida eller åka oxkärra 4,5 km, i sig ett äventyr. Byn ligger som sagt djupt i en dalsänka och man ser inte byn förrän man i princip är framme. Byns mycket originella hus eller snarare stenhyddor är byggda utan ritningar och ser ut att växa ut ur bergets klippor.

Efter att ha skumpat nerför en "kostig" på hästrygg med alltför hårda sadlar var välkomstdrinken synnerligen uppskattad. Efter ytterligare uppvaktning av Olivia kunde vi "dra oss tillbaka" för en stunds svalkande bad i våra rum. Badkaret var charmigt murat av grova stenar. Rummen i övrigt bjöd på öppna fönstergluggar, handfat i form av en skål med tillhörande kanna vatten.

Kvällen bjöd på god middag med lokala specialiteter. Därefter blev vi inbjudna till den närliggande zulubyn som vi kom till efter en kort promenad över en spång. Vi välkomnades av hövdingen som tillsammans med sin och andra familjer lever och bor här.

Efter att skymningen kom snabbt till dalgången satte vi oss runt lägerelden och blev bjudna på kött och hemlagad "öl". Därefter dansade äldre som yngre sina typiska zuludanser ackompanjerade av trummor. Eftersom det var Olivias födelsedag bjöds hon upp av några ungdomar som inte bara gav henne ett halssmycke utan också på sång och gemensam dans.

På morgonen därpå vaknade vi till babianskri och gitarrspel, ja det var en ovanlig kombination men fullt möjlig i den här miljön. Efter frukost gick vi tillbaka till zulubyn och mötte hövdingen som nu smidde spjutspetsar. Han och hans fru bjöd oss in i ceremonihyddan och berättade om sitt folk, seder och deras liv. Vårt besök i byn började gå mot sitt slut och framåt lunch beslöt vi oss för att ta oss tillbaka till civilisationen med hjälp av häst och jeep. Sammanfattningsvis blev det ett minnesvärt dygn för såväl Olivia som för oss andra.

Efter 3 timmars körning kom vi så till St Lucia som är ett mindre samhälle i nationalparken Greater St Lucia Wetland Park. Genom byn rinner en flod som bebos av otaliga flodhästar och krokodiler. Eftersom det är ett gigantiskt våtmarksområde finns här fåglar av alla de slag såsom fiskjuse, häger, stork och hornbills för att nämna några.

Vi hittar vårt guesthouse "African Ambience" som är ett underbart fräscht hus med vasstak såväl ute som på rummen. Efter välbehövligt dopp i poolen och ett gott vitt vin kände vi oss redo för att uppleva de tre kommande dygnen på milsvidda vita och i stort sett obefolkade stränder vid Cap Vidal.

På nyårsafton körde vi söderut igen mot Umdloti som ligger några mil norr om Durban. Vi firade nyåret på det spejsade arkitektoniska Casino Sibaya som gott och väl kan mäta sig med sina "kusiner" i Las Vegas. Det nya året firades in med champagne och i staden Mtubatuba inköpta fyrverkerier. Happy New Year 2008!!!!

Våra sista tre dygn spenderade vi på stranden i Umdloti, och shoppandes på Gateway i Durbans utkanter som också hade en konstgjord surfingvåg om 1 miljon kubikmeter vatten i timmen. Här kunde grabbarna vågsurfa på såväl vanlig surfbräda som liggandes på bodyboard. En makalös manick...!

Sammanfattningsvis blev det tre oförglömligt underbara veckor tillsammans med goa vänner i ett land som gav mersmak. Eftersom vi bara har nosat på vad landet erbjuder har vi inget emot att kunna komma tillbaka och nosa vidare.