Skolrugbyn

Gonna pulp you to a mess of bruises
'Cos that's what you're looking for
It's all for the greater glory
It's all for a Saturday night

Rolling Stones, 1972





Årets rugbymatch mellan gymnasieskolorna Lars Kagg och Stagnelius/Jenny Nyström hölls i torsdags. Efter en höst fylld av i princip daglig fys- och spelträning var Olivia och hennes Kagglag samt killaget väl förberedda för den traditionsrika och prestigefyllda fighten. Det ska sägas att det är en mycket adrenalin- och testosteronstinn tillställning som kräver tre domare på plan för att hålla spelarna i schack.

Sporthallen är fylld till sista plats, trumorkestrar håller ljudnivån på en plågsam men smittande nivå, hejaklackarna håller publiken på fötterna. Kort sagt, det är upplagt för ett rejält sjöslag.



Matcherna spelas över tre "ronder" á 15 min med fem spelare i varje lag där det gäller att ta en medicinboll från den egna planhalvan och göra mål genom att forcera bollen genom motståndarlaget och placera bollen på en hoppmatta utan att motståndarlaget får en hand under bollen.





Olivias roll som defensiv är att stoppa motståndarlagets spelförare med i stort sett vilka kroppstacklingar och neddragningar som helst. För såväl Anni som för mig som för alla andra som känner Olivia får vi se en sida av henne som är väldigt annorlunda mot den vi vanligtvis ser. Aggressiv som en pitpullterrier, stark som en bulldozer och ihärdig som ett vildsvin som glömt vad smärta heter.





Hennes lag fick jobba i ett ständigt underläge. Som mest ledde Stagg/Nyström med 2 mål och det var först i sista "ronden" med 50 sek kvar på matchen som Kagglaget kunde kvittera till 5- 5, snacka om dramatik! Och bara 15 sek in i förlängningen gjorde laget segermålet. Det som sen utspelades såväl på plan som på Lars Kaggs läktarsida kan liknas vid de scener som troligen utspelades under demokraternas valvaka då det stod klart att Barack Obama vunnit Presidentvalet.