The Moody Blues in concert

I know you won't believe me
But I'm certain that I did see
A mouse playing daffodil
All the band was really jumping
With Jack Rabbit in there thumping
I found that I couldn't sit still
I just had to make it with them
Cause they play my kind of rhythm
And the bees hummed in harmony
And the owl played is oboe
Then the frogs guitar solo
It was all too much for me

The Moody Blues, 1971





Sommaren 1972 var jag på språkresa i England. Min värdfamilj, mr & mrs Henry, bodde i Frimely nära Camberley i Surrey. Jag kommer ihåg dem som oerhört vänliga och dessutom hade dom en rätt stor skivsamling som jag botaniserade i. Det var i denna jag fann en skiva som hette "Days of Future Passed" av The Moody Blues. Skivan som kom 1967 var ett sk konceptalbum med musik som jag aldrig tidigare kommit i kontakt med, den sk progressiva rocken som jag fortfarande håller högt. Skivan, på vilken också London Festival Orchestra medverkar, handlar om händelser som utspelas under ett dygn. Ett av de mer välkända spåren är "Nights in white satin". I vilket fall gjorde den ett stort intryck på mig och enligt min dagbok från 1972 gick jag den 11 juli till skivaffären i Camberley och köpte gruppens vid tidpunkten senaste skiva, "Every boy deserves favor" som blev och faktiskt fortfarande är en ofta spelad LP.



Det var därför ingen överraskning för någon att jag tog chansen att få se och höra The Moody Blues när dom i fredags besökte konserthuset i Jönköping, en av två spelningar i Sverige under deras pågående Europaturné. Av gruppens fem originalmedlemmar återstår Justin Hayward, John Lodge och Graeme Edge. Ray Thomas och Mike Pinder lämnade gruppen på 90-talet. Här följer ett par sköna spår: http://www.youtube.com/watch?v=J8YFZJK3arg
http://www.youtube.com/watch?v=rJ6h84ZsuW4



Eftersom jag i huvudsak delar Jönköpingspostens recensents uppfattning om konserten väljer jag att återge denna i lätt redigerad variant:

Det är över 40 år sedan Moody Blues släppte sin första skiva. Det märktes inte när bandet spelade i Jönköpings konserthus på fredagskvällen. Moody Blues kan fortfarande få gång en publik. Jönköpingsborna tände till ordentligt när de gamla hitlåtarna från 60- och 70-talen spelades.

Moody Blues hade sin storhetstid i slutet av 1960-talet och är ett av få band i sin generation som fortfarande lever kvar. Konserten i Jönköping visar att de ännu håller greppet om sin publik. Det var få som inte var nöjda med spelningen. De gör låtarna precis lika bra som förr, om inte bättre, konstaterade Jönköpings kulturchef Claes Rydberg, som gick omkring och myste under konserten. Man märker på publiken att många haft dem som sina favoriter och att de tycker det är roligt att de kommer hit, fortsatte han.

Moody Blues, med sångaren och gitarristen Justin Hayward i spetsen, inledde starkt och rev redan i inledningen av en rad gamla hits. Tuesday Afternoon, Stepping in a Slide Zone och The Voice avlöste varandra. Det hettade till ordentligt när I Know You´re Out There Somewhere spelades. Moody Blues är ett av få band, förutom Jethro Tull, som lyckats få in tvärflöjt i rockmusiken på ett lyckat sätt. Flöjtisten Loredana Mullen gjorde ett mycket kompentent framträdande och lyfte definitivt konserten. Men andra avdelningen blev ännu bättre.

Moody Blues var en av föregångarna när den så kallade progressiva och psykedeliska rocken växte fram i mitten av 1960-talet. De var troligtvis stilbildande för band som Yes, Genesis och Pink Floyd. De gav flera prov på detta. I andra avdelningen spelades bland annat låtarna Are You Sitting Comfortable, The Other Side of Life och Higher and Higher, där "kosmisk poesi" reciterades och suggestiva ljuseffekter spelade på väggarna.

Kanske ligger bandets allra starkaste sida här, i de tyngre och sugande rocklåtarna, vilka gavs extra effekt av att två trumset fanns på scenen. Denna avdelning avslutades som sig bör med Moody Blues allra största hit, popklassikern Nights In White Satin från 1967. Då var publiken fullständigt med på noterna och stod upp i stolarna. Bandet fick inte lämna scenen utan att ha spelat flera extranummer, bland dem Question och klassiska Ride My See-Saw.