måndag, oktober 20, 2008

Kvalificerad till Boston efter Amsterdam Marathon

Amsterdam
looking good through the window
shinin' red and blue light
a little thick in the bottom
but still lookin' alright, yeah

Van Halen, 1995





Jag börjar med att konstatera att jag är extremt nöjd med min insats i söndagens Amsterdam Marathon. Speciellt med tanke på att jag lyckades pressa mitt personbästa från London med 11 min till 3:35 och blev därmed direktkvalificerad till det 5:e Marathon Majors i Boston.

Förutsättningarna att nå dit har inte varit de bästa. Trogna läsare vet att jag fick influensa dagen innan Stockholms-maran med följd att jag fick ett ovälkommet löparuppehåll på ett par veckor. Jämförelsevis hade jag 20 färre mil i benen inför Amsterdam än jag hade inför London, och det är rätt mycket. Dessutom blev det till sist så att jag fick åka själv till Amsterdam och har inte haft någon att ”tjöta” med och bli peppad av. Från början var tanken att såväl Mille som Sten skulle med men dålig form och förkylning satte P för dem bägge och Bengt sprang Berlin härom helgen och behövde välförtjänad vila. Sen ville Anni göra mig sällskap men eftersom Mimmi hade planerat komma hem från Stockholm inför helgen stannade Anni också hemma.

Så, jag vaknade själv, gjorde materialvården själv, åt frukost själv, tog mig till stadion själv, förberedde och peppade mig själv och startade själv. Ja, inte riktigt. Jag trängdes med 7 865 andra löpare på Olympiastadions rundbana. Dagen bjöd på 15-16 grader och blå himmel med en del skyar. Mao rätt så perfekta förhållanden.



Bansträckningen består av två slingor. Den första på 7,5 km som tar en tillbaka till stadion för att sen fortsätta mot floden Amstel som man springer utmed. Nu lämnar man staden och kommer ut på landet bland kossor och en vacker fungerande vindmölla. Till skillnad från Berlin är Amsterdam inte ett utpräglat stadslopp, men det är OK.

Jag höll jämn takt om dryga 24 min per varje 5:e km (4:55/km) och kände mig starkare än jag hade räknat med. Och det var någonstans efter halvmaran (1:44) som jag insåg att jag hade en bra chans att komma in under 3:35 som är min åldersgrupps kvaltid för Boston. Hastigheten höll i sig fram t om 32 km då jag stummade ordentligt. Hastigheten sjönk med ett par tre minuter per 5:e km och det var inte förrän jag var 1 km från målet som jag förmådde att öka igen.



Det var en härlig känsla att komma in på 1928-års Olympiastadion och springa de sista 200 metrarna över mållinjen. En blick på min Garmin gav osäkerheten en ordentlig boost, 3:35:58! Hade jag startat uret på rätt startmatta och stoppat den på motsvarande rätt målmatta och i så fall med någorlunda precision? Med 2 sek på rätt sida om 3:35 var jag fortfarande kvalad till Boston men i brist på en officiell tid levde jag i tvivel.



Hur som helst, efter att jag fått medaljen runt halsen, stretchat och fått lite att dricka kändes kroppen efter den sista milens ansträngning rätt OK. Det var nu jag kanske saknade sällskap som allra mest. I brist på Anni, Bengt, Sten eller Mille hittade jag två Boråsare som ändå funkade för en ”debriefing”.

Väl hemma igen på hotellet ringde Bengt och bekräftade att jag hade fixat 3:35 och en start i Boston nästa april. Det var inte utan en viss förnöjdsamhet som jag senare, fastän själv och efter senaste dagarnas massiva pasta- och Vitargointag, avnjöt en ”segermåltid” på en argentinsk restaurang bestående av en proteinstinn rumpstek modell större och till det ett fylligt rött vin, Skål!!

Etiketter:

4 Comments:

Blogger Christian Wiedel said...

Grattis Thomas! Grymt gjort!

21 oktober, 2008 00:58  
Anonymous Sten Segerslätt said...

Ett riktigt STORT GRATTIS ! !
Det är en helt fantastiskt grymt bra prestation Totte har gjort. Min fråga är går det lättare att springa på 3.35 än 4.25 som jag tror var din tid i New york ?

21 oktober, 2008 11:06  
Blogger Totte Björre said...

Sten, det var t om 4:34, mao en timmes förbättring! Å andra sidan visste jag inte vad jag hade gett mig in på i New York som var min första mara, tack vare eller pga ett 11 år gammalt löfte som jag hade gett dig....

21 oktober, 2008 12:14  
Blogger Ulrik said...

Stort grattis Thomas!
Det är alltid roligt att sätta ett nytt personbästa, men framför allt gratulerar jag till kvalifikationen till Boston, vilket jag förstått är ett av dina stora mål i livet.

23 oktober, 2008 13:27  

Skicka en kommentar

<< Home

Bloggtoppen.se