Göteborgsvarvet

Come out to play
The future lies with you
Now you can be sure is the cure
What we're searching for
Is to have a jolly good time

Robbie Williams, 1999

Väderprognosen för helgen såg bra ut varför jag i fredags stoppade in Bonnevillen i hästtransporten och körde till västkusten. I Varberg parkerade jag transporten och rullade ut MC'n. Jag hann inte längre än till stadens Jet-mack förrän en äldre man i Volvo rullade fram, vevade ner rutan och undrade vilken årsmodell det var, varpå han berättade att han haft en -64:a. Efter att ha höjt Bonnie'n till skyarna som tidernas cykel ville han lyssa på motorljudet. Och det fick han! Det är alltid lika roligt att få dela det karaktäristiska "the good ol’ twin sound" med en kännare!

Sen luftade jag mig själv och cykeln utmed gamla E6:an till Göteborg. 8-9 mil senare parkerade jag intill Slottsskogsvallen där man precis startade grenen 7 och 10 km stavgång. Det var en rätt skojig syn med företrädesvis mogna kvinnor som med raska steg och ihärdiga stavisättningar gav sig iväg.

Efter att jag fått min nummerlapp och tidschip satte jag iväg igen, nu mot Kullavik och syrran med familj.

Lördagförmiddag bjöd återigen på fint väder. Jag tog bussen till Marklandsgatan och för varje hållplats blev antalet löpare fler och fler. Att vi alla var på väg till världens största halvmara var det inget tvivel om. Av de närapå 54.000 anmälda löpare kom 41.000 till start. Bengt och Christian Wiedel satt på läktaren till vallen och väntade. Förutsättningarna såg onekligen bra ut. 17-18 grader, sol och inte för stark vind gick inte att klaga på!

14:20 startade jag i 4:e led och som vanligt blev det trångt genom Slottsskogen och det var inte förrän vi kommit över Älvsborgsbron som det lättade lite. Tyvärr väljer många långsammare löpare att strunta i uppmaningen att hålla vänsterflanken fri för passage. Det är trångt nog som det är för att man dessutom ska ha gående och lunkande deltagare som begränsar framkomligheten. Sen har jag inte förstått varför man låter sponsoranställda starta i en egna tidiga startgrupper som till stora delar utgör effektiva hinder i form av långsamma löpare. Men det är som det är så det gäller att man försöker se evenemanget mer som en glad tillställning.

Varvet bjöd på ett 50-tal musicerande band och mycket folk utmed banan. I höjd med Handels började molnen skymma solen och det blev snabbt kyligare, men då var det inte mer än 4 km kvar. Jag sprang in på 1:47, mao minuten snabbare än förra året vilket är OK. Bengt gjorde 1:39 och Christian 1:42.

Nöjda, glada och fräscha tog vi oss till Kullavik för en välförtjänt dusch varefter skåningarna satte kursen hemåt och jag till Varberg, grenslandes Bonnie'n. På söndagen spände jag åter transporten framför bilen och körde till Halmstad där jag fick se William spela seriematch i dubbeltennis med Calle-tränare.