Män som hatar kvinnor på internationella kvinnodagen

Women is losers
Women is losers
Women is losers, Lord, Lord, Lord!!!
So now I know you must-a know
Lord, it's true
Men always seem to end up on top

Janis Joplin, 1968

Det var först efter att vi hade sett filmatiseringen av Stieg Larssons bok som ironin slog till med full kraft! Här hade vi, i en helt utsåld biografsalong, köpt några timmars underhållning med en handling och scenografi som vilken annan kväll som helst kan få den mest hårdhudade att emellanåt vilja blunda. Nu var det inte bara vilken dag som helst. Det var den internationella kvinnodagen och kontrasterna kan inte göras starkare!

Jag har läst triologin och tyckte dom var både spännande och olik många andra svenska kriminalsagor. Jag har också sett fram emot filmatiseringen. Men upplevelsen av vad som fastnat på film av den mer än 560 sidor tjocka pocketboken var stark. En från början bisarr berättelse, som smetades ut över många sidor, hade i sin koncentrerade filmatiserade form antagit vidriga proportioner i kvinnoförakt.

Jag vill vara tydlig med min uppfattning om att filmen inte är dålig. Den är inte spekulativ, utan återger en historia som tyvärr allt för många kvinnor får och har fått genomlida. Skådespelarna är trovärdiga och har lyckats med att hålla dialogen långt ifrån den vanliga svenska tafatta "kriminaldialogklichén". Ett genidrag har varit att ge Peter Haber rollen som Martin Vanger. Med bilder av honom på näthinnan som Sunes pappa eller som den förargelsebefriade Martin i Beckfilmerna får han oss att tappa andan...., jag säger inte mer!

Inför frågan ifall jag rekommenderar dig att se filmen är jag trots allt kluven. Svaret måste bli att trots ett bra regihantverk, bra skådespelarprestationer och en spännande story kunde jag gärna haft filmen osedd, åtminstone på internationella kvinnodagen!