Annis femtiårsfest

Whenever you're away from me,
wherever you go
You're never far away from me,
I want you to know
I only have to close my eyes dear,
and suddenly I'm where you are
You better never stray,
'cos I'll never be far away

Electric Light Orchestra, 1980

18262 dagar, är det något att fira och en anledning att ställa till med fest?
Självklart är det så!

Fastän rikligt hyllad och uppvaktad i Sydafrika bjöd Anni släkt och vänner till en lite annorlunda födelsedagsfest i lördags. Ett av hennes önskemål var att få bjuda på örongodis i form av orgelmusik varför festligheterna började i en av stadens fina stadskyrkor från 1200-talet. Men av orgelmusik blev det nu inte mycket. Ingen av de sju tillfrågade organisterna kunde spela. Anledningar som influensa, bruten arm, andra sjukdomar, semester och andra engagemang reducerade orgelspelandet till ett fint anlagt och effektfullt ackord av sonen William.

Desto bättre blev det övriga programmet. Mimmi sjöng ett par sånger, Olivia spelade trumpet, Lillemor reciterade dikt medan Anette spelade piano och sjöng. Sen överraskades Anni med att få lyssna på Stens, Bittes och Haralds kloka funderingar och egna erfarenheter av vad det betyder att fylla 50 år.

Om nu denna inledning av festligheterna kan kategoriseras som den mer seriösa delen tog vi oss sedan till golfklubbens restaurang för middag, tal och spex. Själv valde jag att som ett sällsynt tillfälle göra några officiella nedslag i mina dagböcker från de 11857 dagar som jag känt Anni. Det har ju onekligen hänt en del under dessa dagar :-)!

Sammantaget blev det en lyckad fest och när nattamaten i form av Bullens varmkorv var uppäten konstaterade Anni glad och nöjd att det nu var dags att gå vidare…

Grattis igen Anni!

Anneli 50 år

You are the sunshine of my life
That's why I'll always stay around
You are the apple of my eye
Forever you'll stay in my heart

Stevie Wonder, 1972

När vi planerade resan till Sydafrika hade Anni som en av sina önskningar att få fira sin 50-årsdag på safari. Valet föll på Amakhala Game Reserve som ligger 60 km nordost om Port Elizabeth. Här har fem jordägare gått samman för att utveckla de 6500 hektar marker som funnits i dessa familjers ägor sedan deras förfäder kom från England 1820. Tidigare får- och nötkreaturskötsel är sedan 1999 ersatt för att återinföra de vilda djur som en gång levde fritt med den ursprungliga floran och faunan. Helt enkelt lämna landet tillbaka till naturen!

Amakhala, som är ett isiXhosa-ord för liljeväxten Aloe, bjuder på en vildmarkserfarenhet i form av "the big five"; elefanter, noshörningar, bufflar, lejon och leoparder. Sen finns naturligtvis alla de andra djuren man förväntar sig på en safari. Det är mao rätt inramning för att fira en 50-årig veterinär!

Vår lodge som begränsar antalet gäster till 22 består av 8-9 fristående, privata, romantiska och helt underbara hyddor med egen pool, en gemensam lounge intill ett vattenhål dit antiloper och zebror kommer för att släcka törsten, gemensam pool och en lägerbålsplats. Lodgen ligger utmed en sluttning och erbjuder många kilometer fri sikt. Personalen har lärt sig dygden att tjäna utan att synas och låter oss intet fattas. Det är helt enkelt ett drömställe!

Safariturerna sker med öppna Land Rovers med canvastak som solskydd och en erfaren "ranger" som förare. Förarna står i kontakt med varandra och tipsar om vilka observationer som görs var. Eftersom det handlar om stora landytor med strövande vilt kan det ta en stund innan man hittar vad man söker. Så skedde då vi letade efter lejonen. Det tog oss 30 min i buskvegetation innan vi fick syn på en lejonhona och hennes ungar som låg och tryckte i skydd av ett buskage i den 39-gradiga skuggan. Eftersom dessa observationer inte kan "beställas fram" är det en tät och spännande atmosfär. Just som vi är i färd med att lämna honan och ungarna kommer hannen smygande fram bakom ett annat buskage 10-15 meter ifrån oss. Han är 5 år gammal, ståtlig i sin fulla längd om ca 2 meter plus svans och väger dryga 200 kg. Lejonet ärAfrikas största landlevande predator och här sitter vi i en öppen bil två språng ifrån honom.

Vi gör också en "sundowner-tur" med flodbåt på Bushman's River som rinner djupt nere i bergsfåran i tät subtropisk natur. Här blandas ett uppdukat bord ombord bestående av viner, ostar, kex, oliver och mycket annat med syner av fiskgjuse och andra färgglada fåglar.

En annan spännande observation vi fick göra, tack vare ett tips från en annan ranger, var en gepardhona som tillsammans med hennes två ungar åt sig mätta på en tagen antilop. Geparden som är det snabbaste däggdjuret jagar till skillnad från andra rovdjur på dagen varför detta blev en av många höjdpunkter.

Efter safariturerna väntade varm choklad! på oss i den gemensamma loungen då vi också vädrade våra gjorda erfarenheter. Efter ett skönt karbad eller dopp i den egna poolen förberedde vi oss för kvällens fest. Annelis 50-års middag blev uppdukad privat för oss i den öppna loungen som nu på kvällen var igendragen med canvasväggar. Tal och sång varvades med oförskämd god mat. Anni njöt i fulla drag. Till och med serveringspersonalen uppvaktade med akapellasång och tårta.

På julaftonsmorgon blev vi väckta 05.30. Efter en kopp kaffe var det så dags för den avslutande safarituren. Vi började med att leta efter lejon, dock utan tur. Däremot tittade girafferna fram ovanför träden. Därefter följde noshörningar, apor, elefanter, struts, zebror, kudus och mängder med antiloper. Det enda djuret av "the big five" som vi inte fick syn på under dessa dagar var leoparden. Men det uppvägs lätt av Amakhalas suveräna gästfrihet och Annis lyckliga ögon efter att ha firat sin födelsedag som hon så länge velat.