Olivia emigrerar...

You can go anywhere
You deserve some fun and rest
You deserve the very best
She went to Germany

Violent Femmes, 1993



I lördags packade Olivia, jag och Fortissmo oss in i bilen respektive hästtransporten och satte av söderut, mot Tyskland. Efter överfarten till Puttgarden hade vi någon timme till Kleine Rönnau och Reitstall Wilde Koppel där vi ordnat med stallplats för Tissmo över natten. Ägaren Alexander Barth visade sig vara en hygglig kille som hade ordnat det bra för oss. Åt Olivia och mig hade han ordnat en liten fin villa i ett villaområde... Här hade vi lätt kunna stanna längre! Själv hade han köpt ridanläggningen tre veckor tidigare och var full av entusiasm. Det var också hans getter, lösgående ponnys och hans minigris som inte lämnade hans hem...

På söndagsmorgonen hade vi tänkt komma iväg hyffsat tidigt men Tissmo satte stopp för det genom att i 45 min vägra att gå in i transporten. Med lock och pock och med hjälp av getter och andra husdjur (hmrr...) kom vi i alla fall iväg vid 10-tiden.

I närheten av Hamburg började köerna. Man hade stängt av trafikens halspulsåder A1:an för vägarbeten. All trafik omdirigerades med stillastående köer på 2,5 timme som resultat!
Med en otålig häst där bak är inte köer något man önskar. Speciellt inte när solen lyser från klarblå himmel, temperaturen visar 25 grader och vi har ytterligare 4 timmar att köra.

Hur som helst, vi kom fram till Warendorf strax efter 18.00 och letade upp järnvägsstationen dit Anneli kommit från Prag. Efter vår reunion letade vi upp det nationella ridsportförbundets hästanläggning som utgör ett imponerande centra och som blir Olivias hem och arbetsplats för det kommande året.

Olivia fick nyckel till sitt rum och Fortissmo sin box. Därefter kunde vi med gemensamma krafter göra en extreme makeover av hennes rum som behövde en ordentlig rengöring. Olivia delar kök och vardagsrum med 3-4 andra tjejer och jag förundras över att tjejer kan ha det så stökigt och smutsigt omkring sig. Det tog oss gott och väl ett par timmar att få rummet i beboeligt skick.

Olivia började jobba på måndagsmorgonen men fick sen ledigt resten av dagen för att lära känna stan och komma i ordning. Warendorf är hemvisten för tysklands olympiska kommittée inom ridsport och är landets mekka för ridsport. Här har flera landslagsryttare sitt hemmastall, mao en miljö där Olivia kan lära sig ett och annat. Staden har ett mysigt medeltida centrum och hästar, om än dock konstgjorda, finns i 100-tal att beskåda runt om i stan.

Hennes cykel fick lämnas till en reperatör då Tissmo hade gjort ett fint hovavtryck på bakhjulsfälgen... Sen fick Vodafone ett besök av oss där det ordnades med mobilt internet, mobil- och fastnummerabonnemang. Konto öppnades på banken. Överkast, kudde, golvmatta och annat "smått och gott" inhandlades och strax därpå kunde Olivia konstatera att hennes nya bostad var faktiskt rätt OK.

Klockan hade nu blivit närmare fem på eftermiddagen varför Anni och jag behövde påbörja den 100 mil långa hemfärden. Samtidigt med att Olivia påbörjade sitt pass att rida såväl Tissmo som andras hästar vinkade vi hejdå och satte kurs mot Hamburg.

Vid 21-tiden körde vi av motorvägen och kom till den lilla orten Egestorf där vi som enda gäster hittade ett mysigt och fint hotell. Med en 15-taggars älg som bordsgäst sköljde vi ner resan med ett gott lokalt öl och knoppade in.

Tisdagen bjöd på regntunga skyar ända upp till Puttgarden där sol och vackert väder mötte oss och var med oss ända hem.

Årets sista mara

Germany was really neat
just wasn't much to eat
And Denmark was great
but I just can't wait
rockin' in the USA

Kiss, 1977




Så var då årets sista marathonlopp genomfört! Efter att i april ha sprungit det legendariska loppet i Boston och därmed också genomfört The World Marathon Majors har det varit svårt att finna en värdig uppföljare. Att det blev HC Andersen-loppet i Odense på Fyn i Danmark var kanske lite otippat men vi hörde mycket gott om loppet av våra danska medresenärer till Boston. Av den anledningen gjorde Bengt och jag en helgutflykt till Danmark.

Loppet tillhör de mindre vad gäller antalet startande, antalet km är dock lika många! Vi var omkring 1800 som sprang fullmaran och sen fanns halvmara samt några kortare distanser. Under gemytliga former deltog vi i pastapartyt på lördagskvällen där vi träffade på såväl trevliga danskar som svenskar.

Min tanke med loppet var lite annorlunda jämfört med tidigare lopp. Denna gång ville jag mer njuta än kuta. Med undantag för New York har tidigare sju lopp inneburit mer eller mindre full satsning och kroppen har fått bekänna färg. Nu ville jag ta det lite lugnare och inte jaga ett nytt personbästa.

Vi tog shuttlebussen som gick direkt till starten från vårt hotell, det kunde inte bli bättre! Vi hann se starten för 5 km tjejer innan det var dags för vår tur kl 10.00. Vädret lovade gott. När skottet gick var det 18 grader och sol. Under loppets gång blev det allt varmare och ett par timmar senare hade det hunnit bli 23-24. Inte illa för en sen helg i September!

Banan är en rundbana som löps två gånger. Den trevligaste delen är den som går genom centrala Odense. I vanlig god marathonordning fanns det levande musik utmed banan och gott om vätskekontroller. Arrangemanget är välordnat. Som sagt, jag tog det lugn. Jag t om gick ett 10-tal meter vid varje vätskekontroll, något som inte hänt de senaste 3 loppen. Att jag oftare än tidigare blev omsprungen av andra löpare bekymrade mig inte heller. För mig handlade det mer om en söndagsutflykt än tävling.

Fräsch i kropp och ben närmade jag mig slutet. Upploppet om 300 meter avslutades i stadens fina stadium. Här kostade jag mig på att spurta och det kändes skönt att ha sådana krafter kvar. Tiden blev inte mycket att hurra över, 4:04, men jag genomförde loppet efter mina planer. Faktum är att jag mycket väl kan tänka mig och löpa flera lopp i samma lugna tempo. Marathon behöver inte vara en plåga!

luktreceptorernas kraft

Memories, they linger with you but you
soon forget that we started in innocence
Memories, they linger with you but you
soon forget when you're grown

10cc, 1981

Härom veckan hjälpte jag Mimmi flytta till Göteborg och till ett studentboende i "korridor". Till saken hör att såväl jag själv som Anni bodde på samma studenthem för drygt 30 år sedan...! Jag har sedan dess inte satt min fot där varför det skulle bli kul och se miljön och rummen på nytt. Jag antog förstås att saker och ting måste ha förändrats på ett 3:e dels sekel.

Att hjärnan kan bevara en smak- eller luktförnimmelse genom ett helt liv och tveklöst känna igen den, när den efter många år upplevs på nytt, är rätt fantastiskt! Du vet väl att luktreceptorceller i näsans slemhinna är förbundna till ett eget område i hjärnans primära luktcentrum. Signalerna från detta centrum skickas vidare till andra delar av hjärnan där informationen kombineras till en bestämd händelse, plats eller annan association.

Mina egna luktreceptorceller och näsans slemhinna verkar fungera fint eftersom så fort jag kom in i fastigheten transporterades jag tillbaka i tiden. Minnen och bilder spelades upp i huvudet. Bilder av personer och händelser fladdrade förbi i en ruskig fart.

På näthinnan såg jag mig själv tillsammans med min medbrottsling i hyss, Per Högsten, baxa in husmors Ford Anglia i vestibulen. Lika tydligt såg jag hennes inte fullt så roade reaktion när hon upptäckte den...

Eller husfars reaktion på söndagsmorgonen när telefonen började ringa och hugade spekulanter som läst GP var villiga att ta sig från ytterskärgården in till Guldheden för att hämta hans Saab som skulle skänkas mot annonskostnad...

Eller då vi spred skräck hos de andra studenterna som satt jour i husets gamla telefonväxel genom gammal hederlig men beprövad busringning med tveksamma budskap...

Eventuella repressalier framkallades inte lika tydligt på näthinnan...

Naturligtvis, om än i mer begränsad utsträckning, förekom också andra bilder som passerade förbi. Fester, plugg, affärsverksamhet och stunder med den person som kom att bli min livskamrat. Ja, det var en på sitt sätt en rätt härlig tid.

När så "filmen" tog slut och vi hade inspekterat rummet bar det iväg till IKEA för att köpa möbler och mattor som skulle hjälpa Mimmi att känna sig mer som hemma. Och nu är det hennes tur att låta sina luktreceptorer samla in och i hjärnan lagra den information som gör att också hon i en framtid får möjlighet att återuppleva sina dagar på "hemmet".

Tillbaks igen!

The rains tumble down in the sky
Young swallows have learned how to fly
The leaves that were green are no longer so green
And it looks like the summer is over

Dusty Springfield, 1964

Det har regnat i stort sett hela dagen och jag inser att sommaren är definitivt över. Så här i efterdyningarna kan man undra var dagarna, som i juni verkade oändliga, tog vägen?

Av en väldigt naturlig orsak är sommar för mig liktydigt med tiden då min födelsedag firas. För 22 år sedan fick jag anledning att addera ytterligare en födelsedag värd att fira under sommaren. Nämligen Mimmis som infaller 2 dagar efter min egen.

Jag ska inte trötta ut dig med alla sommarens aktiviteter. Jag nöjer mig med att i förbigående nämna några. Bland annat westernridningen på Ölands Allvar som också innehöll lite ofrivillig kreatursfösning.

När vi ändå är inne på hästtemat fick vi i augusti hälsa Fortissimo välkommen till familjen. Det är en sexåring som Olivia ska rida fram för fälttävlan.

Från hästar till hästtransport är steget inte långt! Äntligen fick vi tid att rensa ur förråd och garage och fylla transporten med allt från gamla skidor, TV och annan bråte och köra till tippen. Fastän garaget aldrig haft en bil parkerad går det faktiskt nu att vända sig där inne...!

Mellan sommarjobbet, cykelsemestern med kompisar på Gotland och allt annat en 17-åring har för sig på sitt sommarlov har Wille slitit på brädor. Såväl på sin skateboard som min gamla windsurfingbräda som äntligen kunde firas ner från sina taljor i garagetaket. Den har inte haft vattenkänning på över 20 år, så det var på tiden. Efter tre försök seglade han på brädan som om han inte gjort annat.

Äntligen kunde vi "leverera" förra årets födelsedagspresent till Harald som bestod av en gemensam tur med motorcyklarna och med respektive, mao två av fd systrarna Johnsson. Anni och jag hade tagit Bonnevillen i hästtransporten till Solvik vid Sommen som blev utgångspunkten för en härlig dagsfärd, inklusive middag. Vi körde västerut på mindre vägar och nådde Vätterns strand där vi åt i Hästholmen. Därefter tog vi oss över Omberg, rundade Tåkern, österut igen mot Väderstad, Boxholm och åter till Sommen och Torpöns färja. Där pågick kyrkbåtstävlingar varför vi stannade till. Sen var det inte långt tillbaka till Solvik och vi konstaterade att vi kört dryga 20 mil och njutit av varje km!

På tal om nöje, familjen var fulltalig på två av sommarens nöjesevenemang. Nämligen uppsättningen av Svensson, Svensson på Krusenstiernska gården i Kalmar. Jag är inte hängiven TV-serien som jag förövrigt tycker är påfrestande. Däremot som friluftsteater funkade konceptet. Suzanne Reuter är en skön tjej!

Vad är en sommar utan Tomas Ledin om inte en fattig sommar! Han är på väg att bli vår tids Bellman med sina egna odödliga epistlar. En ljum julikväll i Borgholms slottsruin med jordgubbar och Tomas med band. Kan en konsert göras bättre?

I våras då familjen planerade sommaren frågade vi de yngre medlemmarna vad dom skulle vilja göra. William var mycket tydlig med förhoppning om husvagnssemester! Till saken hör att han "älskade" familjens husvagnssemestrar till medelhavet under 90-talets andra hälft och ville nu återuppleva lite av känslan av att packa in hela familjen på några kvadratmeter. På en semerstervecka hinner man inte så långt så vi blev överens om att ta oss till västkusten. Husvagnen på 8,5 meter med tre rum & kök lånades mot en låda goda viner av vännerna Sten och Christina. Man kände sig som långtradarchaffis med vårt 13 meter långa ekipage. Målet var Kungshamn utanför Smögen där vi solade, badade gjorde utflykter till Strömstad och Norge. Jag hann t om följa med Scorpius dykklubb på ett dyk.

Ja, sen blev det en vecka i stugan på Öland med sol och bad. Och förra helgen rundade vi av sommaren 2009 med kräftskiva. Grannar, arbetskamrater och andra vänner samlade sig kring "de röda små djuren", pajer, ostar, sallader, cheesecake, dryck och det goda humöret.

Ja, det var lite återblickar på delar av vad som hänt under de av årets dagar som vi kanske värdesätter allra mest . Välkommen till hösten...!