5 mån, 14 dagar, 15 tim, 29 min, 30 sek kvar....

London calling, yeah, I was there, too
An' you know what they said? Well, some of it was true!
London calling at the top of the dial
After all this, won't you give me a smile?

Clash, 1979

......... till London Marathon den 13 april!

Det är nu 3 veckor sedan jag startade i Chicago och sedan dess har jag inte rört löparskorna. Istället har jag vilat kroppen, ätit upp mig ett par kilo och riktigt känt hur nya muskelfibrer vuxit till sig. Men idag var det dags att snöra på mig skorna igen. Det är som sagt bara 5 månader till april.

Det kändes riktigt bra och komma ut igen. Jag sprang min vanliga 10.1 km runda utefter vattnet och konstaterar att mitt tempo är densamma som innan Chicago. Däremot bör jag ha tappat något i uthållighet. Hur mycket får jag se vid nästa långpass på 20km.

Med Chicago bakom mig kan jag nu se fram emot en hel mara igen och inte bara en dryg halvmara som nu blev fallet. Tiden på "halvmaran" blev 1:57 vilket med samma tempo hade motsvarat 3:54 på hela distansen.

London calling...!

Experience

Experience or just imagination,
whatever you believe in you can lose
And one way or the other
we can find another world,
we can run away to
I'm living for the experience

Diana Ross, 1985

Chicago Marathon har inte bara gett många löpare nya erfarenheter. Arrangören har också gjort erfarenheter som jag är övertygad om att man hade velat vara utan. Det har skrivits spaltkilometrar i tidningar, det har debatterats i TV-studios och bloggare har sagt sitt.

Många menar att loppet aldrig skulle startats och håller arrangören och t om borgmästaren ansvarig för de mindre önskvärda erfarenheter många gjorde. Det många glömmer är ändå att var och en som ställer sig på startlinjen bär huvudansvaret för sin egen medverkan.

Här följer några länkar som alla beskriver loppet och återger problemen och de erfarenheter som värmen orsakade.

http://cbs2chicago.com/investigations/chicago.marathon.meltdown.2.411213.html

http://www.heyfloyd.com/chicago-marathon-2007-fiasco/

http://www.realbuzz.com/en-us/Forum/index?pageID=1996&topic=59466

http://purplemedicalblog.blogspot.com/2007/10/what-to-watch-out-for-when-running-or.html

Find the right words

Look up the right words, the ones for today
Use them correctly and mean what i say
Answer the questions
Crossword confession
Interrogation

Blondie, 2001

Efter en dag i trädgården med bl a häckklippning satte vi oss i soffan för en eftermiddagsfika. Anni fick syn på en bok som inte kommit ur bokhyllan sen den sattes dit då vi flyttade in 1992. "Nyord", en ordbok med svenska ord som daterar och anger tidpunkten för det tidigaste belägg som påträffats för ordet. Rätt skojjig läsning! Här finns ord som man vuxit upp med, här finns ord som man inte trodde fanns och här finns ord som tillkommit av okänd orsak.

Här följer ett axplock i bokstavsordning:

Afghanpäls - 1973, Akvanaut - 1967, Ambiofoni - 1973, Brädsegla - 1980, Charterresa - 1963, Dagpendla - 1974, Dataspel - 1979, Elljusspår- 1967, Energikris - 1973, Fickräknare - 1973, Fluorsköljning - 1962, Fräckis - 1965, Gymping - 1983, Halvkombi - 1974, Hemdator - 1978, Inneställe - 1968, Interrailkort - 1972, Ishall - 1967, Joggare - 1979, Kassettdäck - 1974, Kolla in - 1961, Kompaktskida - 1978, Kontokort - 1962, Kopiator - 1973, Kvinnokamp - 1979, Köp-slit-och-släng - 1961, Leasingbil - 1978, Lägenhetshotell - 1968, Moppe - 1956, Måndagsexemplar - 1965, Nolltid - 1956, Nyetablera - 1965, Osthyvelsprincip - 1981, Pappaledig - 1975, Politikerförakt - 1974, Postnummer - 1968, Rymdfärja - 1975, Skateboard - 1978, Slappa - 1966, Spagettivästern - 1969, Stingpinne - 1966, Störtkruka - 1954, Svartbygge - 1957, Tumregel - 1948, Täckjacka - 1961, Utvisningsbås - 1956, Varva ned - 1974, Viltolycka - 1969, Vindsurfare - 1978, Våtservett - 1965, Vändradie - 1955, Zooma in - 1963, Ångervecka -1969, Ödesmatch - 1968

Kom sen inte och säg att inte svenskan är en målande språk!

Running down a dream

Running down a dream
I felt so good, like anything is possible
There's something good, waiting down this road
I'm picking up whatever's mine
Running down a dream

Tom Petty, 1989

Chicago marathon 2007 kommer att gå till historien av många skäl. Här är några av dem:

1. Inte på mer än 100 år har Chicago haft så varmt väder i oktober som under denna helg. 31 grader med 86% luftfuktighet!

2. Av 45 000 anmälda valde 10 000 att inte starta.

3. Arrangörerna tvingades avbryta tävlingen pga av hettan.

4. 11 000 löpare kom aldrig i mål.

5. 315 löpare blev omhändertagna och körda med ambulans till omkringliggande sjukhus.

6. En 35-årig löpare avled.

7. Segraren, Patrick Ivuti, vann med en 500-dels sekund före 2:an.

En mer malplacerad låt än Tom Pettys "Running down a dream" får man leta länge efter för att beskriva den känsla som infinner sig efter att bli tvungen att avsluta loppet i förtid. Ett lopp som man tränat inför under 5 månader. Men det var just det som hände.

I startfållan kände jag mig stark. Jag hade kommit hit för att springa på 3:55 tim. Översatt till löphastighet blir det 5:30 min per km vilket jag höll under drygt 25 km innan jag blev tvungen att avbryta loppet. Det kändes olustigt och snopet!

Med lite distans till det hela konstaterar jag att arrangörens beslut att avbryta loppet var korrekt. Det var olidligt varmt och många for illa av överhettning som för många också ledde till kollaps.

Däremot hindrade inte vädret vare sig mig, Bengt, Sten eller Mille från att ha några roliga dagar tillsammans i Chicago. Från hotellrummet på Congress Plaza hade vi en vacker vy utöver startområdet i Grant Park och havet av bajjamajjor. Läget kunde inte blivit bättre.
Vi körde bansträckningen dagen innan loppet. Banan gick igenom 15 stadsdelar. Från "Boystown" i norr med övervägande manliga invånare till Chinatown i söder med övervägande......

Förutom lite shopping betraktade vi också stan lite grann från ovan från John Hancock's 96:e våning, 300 meter ovan mark. I det högra övre delen av bilden ser man Sears Tower som med sina spiror bråkar med Petronas Twin Towers i Kuala Lampur om att vara världens idag högsta byggnad.

I vanlig amerikansk storstadsordning utgör stadsbilden en mångfald av människor, yttringar, kultur och design. Medan Chicagopolisen patrullerade trottoarerna med Gyro-scootrar pratade jag med en färgad kvinna som har strejkat under 4 år!! utanför hotellet vi bodde på för att ledningen försämrat sjukvårdsvillkoren och sänkt lönerna för de anställda. Här kan vi prata om en stinn strejkkassa!

Men som sagt, det jag kom hit för fick jag inte ta med mig hem. Erfarenheten av att springa Chicagomaran under vettiga förhållanden får anstå till framtiden!

Chicago

Chicago, Chicago, that toddlin' town Chicago, Chicago,
I will show you around - I love it
Bet your bottom dollar you'll lose the blues in Chicago, Chicago,
the town that Billy Sunday couldn't shut down

Frank Sinatra, 1964

Sitter förnärvarande på 10.000 meters höjd någonstans ovanför Atlanten på väg till Chicago Marathon. Det må låta absurt men jag ser fram emot att få återse raderna av bajjamajjor som i Chicago kommer att vara uppställda omkring startområdet i Grant Park. Dessa utgör ett av många signum för ett marathon.

"Aldrig har väl så många oomnämnbara faciliteter inneburit så mycket lättnad för så många inför en så stor ansträngning!"

Marathongänget (Bengt, Sten, Mille och jag själv) kommer att återse varandra på fredag eftersom jag åker redan i dag torsdag och de andra i morgon. En dag extra i Chicago kan inte skada ur någon synpunkt...

Sedan Parismaran har det blivit 52 sprungna mil inför Chicago vilket gör i genomsnitt 26 km/vecka. Eftersom jag vilade större delen av maj blir det närmare 33 km/vecka vilket rimmar bättre med mitt mål om 3 - 4 mil i veckan. Räcker det för en tid under 4 timmar? Tja, det blir vad vi får se!

Vädret i Chicago har senaste veckan varit smått extremt. 26 - 30 grader varmt med hög luftfuktighet mot för årstiden normala dagstemperaturen på 13 grader. På söndag väntas dessutom regn. Låter inte som optimala förutsättningar men så länge som stadens epitet om att vara "vindarnas stad" inte blir en verklighet ska det nog gå.

Det är rätt kul att överlyssna medpassagerare. Sitter framför en man och en kvinna i 55+ åldern som bevisligen jobbar för UD. Dom är bägge uppfyllda av missnöje med hur UD är organiserat, hur regeringen uppfyllt sina vallöften och besvärjer sig över nya medarbetare som inte drar fördel av deras långa erfarenhet och kompetens. Kvinnan är rädd för att förlora jobbet då UD ska dra ner sin personal med 130 personer och hon förstår inte hur "Mats" kan hantera sin personal som han gör. Mannen kontrar med att han ska "hänga sig kvar" tills han fyller 65. Det pyr riktigt av missnöje, egen förträfflighet och total avsaknad av integritet.

Jag kan inte låta bli att tänka tanken att om dessa bägge är representativa för UD så är jag inte ett dugg förvånad över fd statssekreteraren Hans Dahlgrens kollaps och misslyckade cover-up i samband med tsunamikatastrofen.

Jag landar i Chicago vid 13-tiden lokal tid så jag hoppas få en trevlig eftermiddag och kanske ett besök senare under kvällen på någon av de många jazz eller bluesklubbar som den här toddlin' town erbjuder.