Tredje budordet

Du ska helga vilodagen

Den stora livsnjutaren Martin Luther menade i sin katekes att "gemene man, drängar och tjänsteflickor, vilka hela veckan hava stått vid sitt arbete och sina sysslor må hava en dag till vila och vederkvickelse".

För oss i västvärlden som till en överväldigande del har fred, arbete, tak över huvudet, pengar att äta sig mätta och mer därtill, någon som älskar en och någon att älska tar för givet att vara ledig inte bara en utan oftast två dagar i veckan. Vi har genom decennier utvecklat samhälle, handel och industri till att tillåta oss ett till synes bekvämt liv. Ett liv som inte alltid längre har plats för eftertänksamhet, respekt och ödmjukhet inför livets många frågor.

Medan vi tar vilodagen för självklar finns barn och vuxna som aldrig reflekterar över eller har lyxen nog att kunna tänka tanken om att "helga vilodagen". Jag tänker på anhöriga till de mer än 300.000 offer i Darfurkonflikten eller de 3 miljoner invånare i landet som nu idag är beroende av nödhjälp utifrån för att klara livet. Jag tänker också på världens 250 miljoner barnarbetare, de 300.000 barn som deltar i krig, de många hundratusentals barn som varken får sjukvård eller utbildning, människor vars vardag är att överleva den väpnade konflikten mellan Israel och terrorstämplade Hizbullah i Libanon eller den lilla människan i Irakkonfliktens etniska, religiösa och politiska vardag. "Vilodagen" är för dessa och alla andra utsatta en utopi eller i bästa fall en hägring som låter sig skönjas men aldrig materialiseras.

Hur vore det ifall du och jag börjar uppskatta vår vilodag för dess rätta värde?