En författares våta dröm

En författares mardröm måste vara att inte bli läst medan en författares dröm måste vara att få träffa sina läsare. Jag får ibland frågan om varför jag skriver en blogg och dessutom under pseudonym? Vad tjänar det till och till vem riktar jag mig? Jag måste erkänna att min blogg är utan större ambitioner. Den enkla sanningen är nog allmän skrivklåda, en klåda jag haft sedan 1971 då jag började skriva dagbok vilket för övrigt är en riklig ”kom-ihåg-källa” till dagar som gått. Så man kan väl säga att jag accepterat att leva en författares mardröm!

Döm om min förvåning då jag härom veckan fick uppleva en författares våta dröm, nämligen att få träffa en helt främmande person som dessutom spontant berättar att hon, Lotta, läser och följer min blogg.

Vi hade ovetandes om varandra hamnat på samma fest. Jag stötte ihop med henne i början av kvällen och hälsade som hastigast, utan att på något vis avslöja min pseudonym. Det var först senare på kvällen som Lotta kunnat lägga pusslet och insett vem som skriver bloggen hon regelbundet följer. Jag blev minst sagt förvånad då hon ställde frågan ifall jag var ”Totte Björre”? Att hon dessutom gav konstruktiv kritik till en av mina texter gjorde mig än mer förvånad, glad men framför allt ödmjuk inför tanken att någon verkligen läser och har synpunkter på det jag skriver.

Det var så nära the Pulitzer Prize jag någonsin kommer att komma! Tack Lotta för vetskapen att jag åtminstone har en läsare. Nu återstår utmaningen att kunna behålla dig som läsare!