Mitt livslånga förhållande med Kalle

Jag minns första gången jag la ögonen på honom. Det var en
dag under en av dom där evighetslånga somrarna i början
av 60-talet familjen spenderade i sommarhuset vid Kyrksjön
i Mölltorp. Jag hade följt mamma till slaktare David Johanssons
butik och stod och hängde vid köttdisken då jag fick se Kalle.
Ett år äldre än jag själv låg han strax brevid disken och såg
uppfordrande på mig. Det var som om jag visste att vi skulle
bli de allra bästa kompisarna livet igenom och självklart blev
jag fundersam över vem han var. Var han söt, sur eller frän?
Intresset för varandra måste ha varit uppenbart för såväl
mamma som för slaktaren eftersom Kalle fick följa med mig hem.
Allt sedan den dagen har Kalle och jag varit tillsammans.

Åren har gått och mitt omättliga sug efter Kalle har bestått.
Och trots att han 1995 bytte nationalitet till norrman har
han alltid haft en framträdande placering var helst jag bott.
Tillgänglighet har varit ett nyckelord. Ibland har omgivningen
ifrågasatt vårt förhållande. En återkommande fråga har varit
ifall han inte är lite väl exklusiv för min plånbok. Vid ett
sådant tillfälle slog jag vad om att Kalle var den billigaste
jämfört med alla andra tillgängliga alternativ. Om jag kommer
ihåg rätt blev kostnaden för varje närmande mindre än
15 öre, men då var också tekniken fulländad. Så efter 45 års
partnerskap är sannolikheten minst sagt stor att Kalles och
mitt förhållande håller i sig så länge vi bägge vandrar på
denna jord.