Sjätte budordet

Du skall icke begå självbedrägeri

Nu får du hänga med i svängarna för jag har ännu ingen aning om vad denna text kommer att innehålla, än mindre hur den slutar. Känner trots allt att ämnet är aktuellt för många, så också för mig. Misstänker också att den blir innehållsrik på frågetecken.

Huvudfrågan får ändå bli; Är vi uppriktiga mot oss själva på ett sätt som gör att våra handlingar stämmer överens med våra ideal? Jag vill påstå att vi i mer eller mindre utsträckning dagligen bedrar oss själva genom våra handlingar! Javisst, det kanske inte låter speciellt moraliskt men kanske desto mer mänskligt?

Tack vare eller på grund av att människan är skapt och utvecklad, åtminstone i väst, med en fri vilja ställs vi ständigt inför valsituationer. Många av valen är lätta och förhållandevis ofarliga att fatta. Andra är desto mer konsekvensfyllda. Vissa val görs utifrån vår prägling från barnsben medan andra val är styrda av utbildning, livserfarenhet och idealism. Sen finns det val vi fattar som bygger mer på intuition snarare än på kunskap. Oavsett hur mina val kommer till så har jag en önskan om att konsekvenserna av mina val blir tydligare.

Samtidigt som det låter pretentiöst, möjligtvis också aningslöst, skulle jag vilja bidra till att göra "skillnad" och jobba för en verklighet i världen såsom jag själv vill att den ska vara. Det kanske var den främsta av textens meningar som verkligen utstrålar självbedrägeri!?

Från det vi vaknar tills vi somnar lever vi varje dag med det faktum att vi i de flesta utvecklade länder som redan är rika blir bara rikare, medan jordens fattiga bara blir fattigare. Hur kan du och jag göra en "skillnad" och minska klyftorna? Troligtvis ingenting eller i bästa fall ytterst marginellt och det är en verklighet vi får leva med. Visst, vi kan bli mer uppmärksamma på att avstå från att handla och konsumera varor som vi misstänker tillverkas av barnarbetare och/eller under jämförelsevis svåra förhållanden. Ägnar vi då oss åt självbedrägeri eftersom vi tar deras leverbröd ifrån dem?

Samtidigt som effekterna av den förmodade klimatförändringen, som du och jag dagligen bidrar till, är ett globalt hot gynnar den oss (hur konstigt det än låter) på jordens norra halva genom förlängda odlingssäsonger och ett trädbestånd som kryper allt längre norr över. Medan dem som redan lever med torka och missväxt kommer att se sina öknar breda ut sig än mer.

Hur accepterar vi för oss själva att fler än 1,3 miljarder kineser anser att det nu är deras tur att utveckla sitt land och skapa motsvarande välstånd som vi i väst har åtnjutit de senaste femti åren? 2015 finns ytterligare 100 miljoner kineser som med en BNP-tillväxt om 10% per år tar bilen, industrialismen och materialismen som självklara mål. Deras uppvaknande om de globala effekterna av en övergödd koldioxidförgiftad jord är inte synkad med Al Gores uppfattning och vad spelar det då för roll att du och jag ställer in sommarsemestern med husbil till Frankrike eller charterresan till Grekland? Är det en självbedräglig tanke?

Eftersom jag inte vill låta som en relik från 70-talets anti-rörelser ska jag inte utveckla ämnet ytterligare utan avsluta med en ställd förhoppning om att i större utsträckning försöka vara sann mot mig själv och trogen mina ideal.

Hörde jag dig mumla ordet "självbedrägeri"?