The long and winding road

The long and winding road
That leads to your door
Will never disappear
I've seen that road before
It always leads me her
Lead me to you door

The Beatles, 1969


Nyss hemkommen från Skåne och årets upplaga av Kullamaran konstaterar jag att den är värd ett omnämnande. Halvmaran arrangeras av fritidsgården Örestrand med Carl Sundberg som drivande entusiast. Av startavgifterna går 10% till Svenska Missionskyrkans och Gothia Cups fotbollsskola i Brazzaville / Republiken Congo. Årets startfält bestod av ett 20-tal singellöpare och tre stafettlag. Ett blygsamt antal löpare kan tyckas, men till skillnad från många andra lopp är och genomförs Kullamaran som "det lilla formatets mara". På köpet får man ett personligt, prestigelöst och kul arrangemang.

Årets upplaga genomfördes med en något omgjord bansträckning jämfört med tidigare år. Start och mål är Örestrand i Strandbaden strax utanför Höganäs. Man löper på den gamla banvallen som i början av seklet transporterade välsituerade till Mölle för "syndiga" gemensamhetsbad. Loppet går igenom Nyhamnsläge, Lerhamn och vidare till Mölle där loppets största prövning är ett par kraftiga stigningar uppför Kullaberg innan tillbakavägen inleds med ett par tre hundra meters nedförslöpa.

Nu var inte uppförsbackarna årets största prövning utan vinden! Från Öresund blåste det drygt 20 meter/sek, en motvind som bidrog till en "long winding road" upp till Mölle. På samma gång som vinden jobbade emot en blev vinden ens bästa vän på hemvägen. Varje fritt steg i luften blev till en glidflykt på några extra decimetrar.

Till årets upplaga hade jag inte bara lockat med mig sonen William som vätskefunktionär utan också Sten Segerslätt och Lotta Gyllensten. För Sten och mig utgjorde Kullamaran ett test inför Chicagomaran i oktober medan loppet blev en bra genomkörare för Lotta inför Lidingöloppet om två veckor. Sten och jag genomförde loppet tillsammans vilket var en fördel eftersom vi kunde spara på krafterna genom att växellöpa i motvinden. Mot slutet av loppet kom vi ifatt Lotta och vi passerade mållinjen samtidigt i bredd. Tiden, ja den blev 1:44 vilket åtminstone för mig är godkänt med tanke på förhållandena.

Efter en dusch körde Wille och jag till Mölle och åt nyfångad spätta i hamnen samtidigt som vi såg ett 10-tal vågsurfare som red på vågkammarna in mot hamninloppet. Därefter körde vi till Arild och "vår" klippbadplats som idag utgjorde en syn som vi aldrig sett den förut. Vågorna som var ca 5 meter höga dolde större delen av de klippor vi brukar sola och bada från. Klippan som normalt sett utgör min upphöjda plattform för Brassestolen "was no more"! Kort sagt var det en mäktig syn. I hamnen hade vinden förlist en båt som hade slagits sönder och låg nu bojförtöjd under ytan.

Efter ett fruktlöst försök att hitta ett öppet kondis i Helsingborg för dagens första och alltför sena kopp kaffe körde vi mot Lund och stadens arrangemang "Kulturnatten". Där återsåg vi Sten och sonen Adam. Av stadens 300 olika arrangemang valde vi Fysiska Institutionens fysik- och lasershow som visade sig vara en gigantisk lekstuga för såväl vuxna som barn. Innan återfärd till Kullabygden och en god natts sömn laddade vi ny glykogen i våra kroppar med hjälp av Fettucini.

Bland övriga helgrapporter från familjen kan nämnas att Olivia kom 3:a med Tariff på Gärds fälttävlan och att Mimmi lyckats tämja en av "sina" treåriga unghästar i Australien så pass att hon tilläts sitta på henne för första gången, utan att bli avkastad.